16-09-13
Tisdag
Med beröm godkänd
Ja, nu är vi tillbaka i Trollemölla på så kallad
fri dag. Egentligen ville jag ha en tid i oktober men de som fanns,
passade inte mitt arbetsschema. Det var ju bara dryga veckan sedan jag var
här sist och som jag hoppades på att det skulle regna varje dag därefter! Precis innan Kristianstad tätnade dimman. Riktigt, ordentlig tjocka som inte lättade förrän framåt niotiden. Men den var bra för fisket. Jag gick direkt upp till Övre Dammen och först började jag med sjunklina och samma Zilverzara som jag fick fisk på i förra veckan. Visst, fick många följare och lyckades slita den ur munnen på ett par styckna innan de hann stänga den. Även folk runtomkring mig fick fisk. Jag bytte till flytlina och en grönaktig trollsländenymf och då! Då efter en stund kände jag hur det stramade till. Vilken lycka! Vilken känsla! En femkilos minsann: Kolla in sländan på knät. Det liknar sävslända men de kläcks väl på våren? Men jag antar det finns hundratals varianter och sorter. Kolla även in nymfen, där vid fiskens gällock. Givetvis bunden på Kamasan metkrok. Med förlängd bakkropp. På mitt sätt. Blodet förklaras med att jag dödar fisken dubbelt. Först slår jag förmodligen ihjäl den med flera slag på nacken/huvudet. Därefter vänder jag kniven och skär av gälarna så den förblöder. En vana från barnsben. Från den tiden då man tog tillvara så gott som varje fisk man tog upp. Gäddor, torsk och abborrar... Det påstods att köttet blev bättre också men om det är sant vet jag inte. Det hände en liten incident där. Jag kände ju ingen av de andra fiskande. En av dem hade väldig otur. Han stod cirka tio meter till vänster om mig. Fick på en ganska tidigt. Tafsen gick genast med en hörbar smäll. "Det är sånt som absolut inte får hända!" sa han. Efter en kvart fick på en till. Efter en stund ropade han till kompisen till höger om mig att han behövde hjälp. Löslinan hade fastnat i håven! Det tog väl några sekunder innan han fattade det och under tiden undrade jag om inte jag skulle skynda till hans hjälp... Jag stod ju närmare... Men så kom kompisen springande och började hjälpa till. Men det lyckades inte utan även den fisken kom undan. Jag fick lite dåligt samvete där att jag inte varit snabbare... Förra veckan blev två regnbågar knappt godkänt men idag blev två regnbågar med beröm godkänt. Hur kunde det komma sig? Jo, dels var ju bägge mina idag mycket större och dels var förhållanderna ännu sämre och svårare idag. Kolla bara hur lågt vattnet var i nedre: Bara sedan förra veckan hade det sjunkit ytterligare nog en decimeter. Då syntes bara toppen på stenen. I Övre Dammen där jag mest höll till, var nog vattnet ännu varmare än då också. Gott om fisk var det men de verkade väldigt stressade och bara simmade runt, runt för det mesta. Men visst högg en och annan då och då. Fick syn på en snok som tog en genväg över dammen. Ett livsfarligt företag. Ungefär som om jag skulle simma över en damm full med pirayor eller nilkrokodiler. Skulle den klara sig? Jodå, ingen regnbåge brydde sig. Jag har nämligen hört om ormar som dragits ner av stora regnbågar förr om åren. Jag tror det togs någon fisk i Nedre Dammen men är inte helt säker. Själv prövade jag ett par gånger från sandbanken men ingen regnbåde visade något riktigt intresse. Man såg lite ripplar och små svallvågor men jag tror de mest var stressade av värmen och det låga vattnet. Prövade till och med med torrfluga. Jag satt mest på min jaktpall i den skugga jag hittade uppe i Övre
Dammen och nötte med flytlina och stor nymf. Inte mycket hände. Fick för
mig att byta till den väldigt blanka zilverzara som gjorde sådan succé
förra året. Den var till och med ett par hekta större än den första regnbågen: Det blev också sista livstecknet för mig. Höll väl på till cirka 16:30. Men jag var helnöjd över resultatet ändå. Det blir många middagar under höst och vinter! Sista gången för i år i Trollemölla också. Får se nästa år om jag lyckas komma med på ett par extradagar. Det är något visst med Trollmölla i alla fall.
|