16-09-27

Tisdag

Ännu mer läckande vadare

eller

Sista sommardagen?

Det gällde att passa på, tänkte jag. Nästa helg får man väl hålla sig hemma när det är Blekinge Gäddfestival. Tänkte först köra långt iväg, för att vara jag, för att testa en ställe jag sällan befiskar. Men så tänkte jag att först måste jag försäkra mig om att lagningen på vadarna höll tätt. Visst, jag hade hittat det lilla hålet och lagat det med både lapp och ordentligt med liguisol. Men kanske det fanns fler hål jag inte upptäckt...?

Kom på att jag skulle passa på att visa hur det ser ut i min flugbindningsverkstad:

Lite slarvigt kan tyckas och jag har inte ens plockat undan de flugor jag använt i Trollemölla, ser jag. Just nu håller jag på och återanvänder gamla, närmast förhistoriska flugor med mycket, både marabou och strutsherl. Därför kanske det ser lite extra skräpigt ut. Flugbindning utgör en viktig beståndsdel i mitt och de flesta andras flugfiske.

Enligt SMHI skulle idag vara sista dagen med närapå högsommarväder. Det blev det också och även lagom vind och lagom vattenstånd och jag hyste knappt några tvivel om att jag skulle få mina tio gäddor och med minst en på fyra till fem kilo på topp. Och vadarna läckte inte det minsta, hurra!

I alla fall inte till en början. Lite trög inledning på själva fisket blev det. Men så högg det en fin gädda och dagen var räddad, tänkte jag. Ville förstås ta en gäddselfie på den. Såg mig omkring men det såg inte riktigt lämpligt ut... Visst, ett par mindre stenar på stranden fanns det och det fick väl duga med den största. Men för säkerhets skull tog jag några bilder på den i vattnet:

Jag tyckte den var väldigt bred över ryggen och absolut att den låg viktmässigt något hekto över fyra kilo. Hade en liten bit att vada bort till stranden och den där stenen och gäddan for omkring som attan och var inte alls med på noterna. Något de gärna gör är att sätta full fart rakt emot en. Mellan benen på en. Ett par gånger fick jag göra rena målvaktsräddningen och hastigt sätta ihop benen så den studsade tillbaka när den kom farande som en ilsken men liten tjur.

Nå, till sist lyckades jag rigga upp kameran och ta en bild. Men så besviken jag blev!

Jag menar, hur många gånger har jag använt citatet att en bild kan ljuga mer än 1000 ord? Åtskilliga. Och då brukar jag mena att ofta ser gäddan betydligt större ut på bilderna än den egentligen är. Nu var det precis tvärtom. Den ser ju för "##%"%!! pytteliten ut!
Nå, jag drog ner vikten till 3,5 kg vilket jag inte alls tror den vägde!

Fast vid tillfället blev jag förstås glad och tänkte att nu lossnar det ordentligt och gäddorna bara fortsätter att trilla in. Men när jag ordnat upp grejerna och vadade ut på djupare vatten igen, kände jag hur det började kyla vid högra knäet. Snabbt gick det och känslan spred sig vidare ner i högerstöveln. Vattnet närapå rusade in. Men lagningen från förra gången satt ju på vänstra knäet...

Ett nytt hål med andra ord.  Jag försökte hålla ut och fortsätta fisket men det gick inte. Det var bara att veva upp och gå tillbaka till bilen. Squisch-squasch lät det på vid varje steg och obehagligt kändes det.

Framme vid bilen och när jag tagit av mig vadarna var det ingen svårighet att upptäcka den lilla revan, helt utan ficklampa i ett mörkt rum:

Så hur uppstod den? Var det verkligen gäddans stångande mot knät som var orsaken? Jag har svårt att tänka mig det men det var det enda ovanliga som hände. Det kan inte ha varit flugans krok för den satt långt ner i halsen på gäddan.
Eller suck, är det så att vadarna helt enkelt blivit för gamla och bara rasar ihop av sig själv? Att de är programmerade att hålla en viss tid och så löses de liksom upp. En chans till får de åtminstone. Händer det igen blir det till att köpa nya.

Hm... Då ser det ut som att jag ändå måste ut nu till helgen... Enbart för att testa lagningen...  Får väl försöka hitta någon undangömd vik som de mer proffessionella gäddfiskarena som ställer upp i Blekinge Gäddfestival inte bryr sig om... I så fall nu på söndag... Men säkert är det inte...