16-10-02

Söndag

En egen Gäddfestival

För att inte säga mycket egen på gränsen till säregen... Jag hade råkat få reklam i mailen från någon dansk fiskeredskapsfirma som ville jag skulle köpa nya spön, rullar, linor, krokar och tafsar och allt en riktigt gäddflugfiskare behövde. Som vanligt i rejält tilltagna storlekar och tyngder på allt. Inte minst priset.

Så bara på pin kiv, bara för att jäklas eller helt enkelt för att visa att det inte är nödvändigt letade jag upp det gamla lätta och korta japanska Super Pulser-spöet i #4-5 idag. Det är också kul att vara obstinat och gå emot strömmen.

Jag har jobbat i veckan och inte haft riktigt koll på vattenståndet men det fick jag läsa om i tidningen. Nämligen att det varit så lågt att vissa båttrurer fått ställas in. Ja, det hade varit kortvarig, sydlig kuling drog jag mig till minnes. Fast nu kom vattnet störtande tillbaka i och med den nordostliga vinden. Inte bra. Jag gillar inte högvatten. Men så var det vadarna som skulle testas också. Och de höll måttet. Tvingades vada väldgit djupt på flera ställen. Det gillar jag inte heller. Men att vadarna höll tätt och inga nya läckor uppstod, det gillade jag.

Att det var pågående Gäddfestival berörde mig mindre men visst märkte jag av det. Redan på första stället jag var på väg till faktiskt. Attans! Upptaget!
Det hade jag inte väntat mig men jodå, där syntes en silhuett på avstånd ungefär där jag tänkt börja. Men jag vände om. JAG gjorde det för jag vill ju inte stövla in och ställa mig ivägen dit han förmodligen tänkt förflytta sig.

Vinden låg på lite för mycket. Den drog åt det nordostliga hållet onödigt mycket så jag fick lite problem att kasta med det lätta spöet innan jag vande mig. Men sedan gick det bra. Att kasta åtminstone. Sträckan jag valde idag består mycket av stenar och tång. Men även av knippen av långt ålgräs här och där. Nästan på varenda kast fick jag en sådan lång, lite slemmig algtråd på kroken. Men inte genast och under den tiden fick jag några hugg och gäddor.

 Eftersom det fanns en bra uppställningsplats för kameran i närheten av dagens andra gädda, blev det ovanstående gäddselfie. Lika bra att passa på, tänkte jag.

Råkade skära mig ordentligt på en vanlig tvåkilos strax därefter. Därmed blev ännu en bildklassiker given:

Notera även hur tunn vingen är på zilverzaran. Den flugan tillverkade jag i höstas när jag höll på med studien att få en större gädda på mitt klass 3-spö. Det spö som tyvärr knäcktes första gången jag använde det. Med risk att verka tjatig är det nog ändå bäst att noga poängtera att det inte är att få, eller fiska upp en stor gädda på så pass lätt spö som var den så kallade grejen.
Nej, det var att det går alldeles utmärkt att  tillverka en fluga som är så lätt att den går att kasta med nämnda spö och ändå få en stor gädda.
Det verkar som devisen när man skriver att "less is more" även stämmer in vad gäller flugbindning. Inte krävs det tjocka buntar med glitter och annat för att skapa illusionen att här simmar en stor, fet sill eller mört.
Alltså, jag har ingen aning om hur många eller snarare få som läser detta eller bryr sig. Eller om det är samma eller om nya tillkommer då och då. Men lägger för säkerhets skull ut länken till det dagboksbladet för lite unikt var det ändå, tycker jag: 15-12-12

 Bäst jag stod där och kastade och kommit runt en liten udde och in i en liten vik, upptäckte jag den här båten:

Först höll den till på andra sidan det lilla näset men förflyttade sig allteftersom till min sida. De rundade udden och kom in i den lilla vik jag redan befann mig i. Bägge fiskade och kastade så ivrigt att de förmodligen inte såg mig. De tog i alla fall ingen hänsyn till att jag redan stod där och höll på att fiska. Okej, kanske var det tyskar, vad vet jag?
De har ju väldigt dåligt rykte om att inte ta hänsyn till andra fiskande.

Så jag vevade upp och vadade iland och sökte mig till annat ställe. Det gjorde inte så mycket för min del; stället var nästan färdigfiskat ändå. Jag antar att tävlingsraseriet tar över. Det är en stor anledning att jag själv slutat med allt tävlingsfiske. För mycket jäkt och stress... Med undantag av just Gäddfajten som är upplagt på ett helt annat sätt.

Jag fick gott om gäddor sammantaget och flera mellan tre och fyra kilo. Här en av dem:

Ingen riktigt över fyrakilosgränsen dock. Jag avbröt lite i förtid också. Det började kännas lite kyligt. Jag hade glömt att det redan var oktober och var mer sommarklädd.  Även det ständiga regnet bidrog till att avbröt. Jag vill helst inte sätta mig i bilen dyngsur. Ja, bara på utsidan förstås. Så var jag också matt av blodförlusten... Not!
Fast lite besvärade mig lillfingret. Man kan se mitt patenterade bandage allra längt upp till vänster på bilden här ovan. Den här gången var jag väldigt noga med att se till att inte gummisnodden satt för hårt åt. Jag gjorde ju misstaget någon gång i vintras att glömma det och jag fick känselbortfall i en fingertopp som knappt ville ge med sig. Det dröjde faktiskt flera månander.

Så var ju risken uppenbar att vad jag än valde för nytt ställe att det redan vimlade av tävlingsfiskare där. Jag såg ju ute på fjärdarna hur de olika småbåtarna for hit och dit. Men den risken var jag ju medveten om redan från början så det är ingen kritik.