16-10-15

Lördag

Kunde inte låta bli!

Nä, det har legat och gnagt så smått i själen ända sedan dagen innan Lucia förra året... Eller för att vara exakt; det som i allmännhet brukar kallas för själ. Hjärnvindlingarna är nog ett bättre ord.

I vilket fall som helst var orsaken det knäckta spöet den dagen. Var det gäddans, mitt eller spöets fel? Plus att jag gärna ville fortsätta studien som ju fick avbrytas så abrupt redan första dagen.
Ääh... Ja, ordet "avbrytas" kom helt av sig själv där...
Så jag beställde alltså ett nytt spö och vars fullständiga namn lyder: Guideline EXP4 7'6'' AFTM 3, 4 pieces. Cirka 1100:- köpt hos Fishline.

Fick det lagom till idag. Likaså fick jag ännu en orsak till att binda några nya zilverzaror jag bantade ner ännu, en liten aning mer. Så idag blev det extra spännande och kul att se hur detta skulle avlöpa.
Och jodå, det gick alldeles utmärkt. Både att kasta och ta hem och in gäddor. Det bästa av allt; spöet höll hela dagen. Fast jag hade förstås ett reservspö med mig.

Tyckte jag var tvungen att lämna bildbevis redan på dagens första gädda:

Linan köpte jag redan till det förra, lätta spöet och är en WF-4. Rullen ABU Diplomat. Som i förtroende inte är så där jättebra. Visst, den är lätt och fungerar som den ska men nackdelen är den smala spoldiametern. Man får veva som en galning för att ta in löslinan när man får på en gädda. För just den här linan trasslar sig gärna om man liksom halar in gäddan så löslinan  lägger sig i slingor omkring en, vid mindre gäddor som jag brukar annars. Linan är extra tunn och mjuk och det är kanske därför. Nå, har man inte värre problem ska man inte klaga.

Spöet fungerade över förväntan att kasta med. Här får man också betänka att kuling rådde. Visst höll jag till i lä men vid kuling slipper man inte vinden för det. Inom flugfisket förekommer ju begreppet bakkast och i lä vid kuling drabbas man av ähum, kastvindar.

Passade på när jag hade chansen till en gädd-selfie:

En hygglig gädda + lämplig uppställningsplats för kameran = gädd-selfie.

Själva fisket var alldeles utmärkt idag. Flera fina gäddor med en fyrakilos på topp. Lita på att jag tog det försiktigt med dem. Särskilt under det sista momentet när man för spöet bakåt för att få gäddan intill sig, så man kan koppla greppet på den. Det är det mest kritiska momentet för ett lätt spö, upptäckte jag då, 15-12-12.

Den sista gäddan på första stället var en riktig kämpe. Med lite tvekan bokade jag den till fyra kilo. Den var så lång och smal. Inga stenar i sikte men på land fanns det en passande gräsplätt som gjord att ta en klassisk bild med gädda och spö på:

På några spön har jag gjort längdmarkeringar men icke på detta.

När jag släppt tillbaka den här och vadade ut igen gjorde jag en skrämmande upptäckt. Väl att jämföra den i gamla Westernfilmer med typ John Wayne. När han inte ont anande passar kossor, slår läger eller gör något annat ute i vildmarken. Han råkar titta upp och då upptäcker han hur de omgivande kullarna och bergen är precis fulla med beridna indiankrigare som hotfullt avtecknar sig längs med horisonten. Vilken chock!
Jag överdriver inte så mycket när jag påstår att jag kände precis likadant när jag upptäckte TRE silhouetter ute i vattnet på avstånd! Tre andra flugfiskare stod utvadade åt det håll jag långsamt fiskade mig mot. Jag vet inte om de såg mig; avståndet var ganska stort. Fast det är klart, kunde jag se dem kunde de se mig.

Så  jag sköljde av flugan, vevade upp och gick förbi dem på land och tillbaka till bilen. Sammantaget en ganska lång sträcka. Att det finns andra som också fiskar häromkring är inget jag har synpunkter på; det har alla rätt till. Jag fattar det. Områdena är så stora att álla får plats och så ofta är det inte jag ser andra. I synnerhet inte andra flugfiskare faktiskt. Det är åtskilliga år sedan.
Sedan är det en annan sak att jag gärna fiskar för mig själv och brukar därför alltid lämna plats när andra kommer till samma ställe. 
Övervägde om jag skulle avbryta fisket helt och hållet och köra hem. Fast klockan var ju inte så mycket och så fattades det några gäddor till mina tio. Och har man precis fått en hyggligt stor gädda vill man gärna fortsätta.

Det andra stället fördärvade statistiken med flera mindre gäddor. Annars hade det varit flera i spannet 2,5 till 4 kilo. Men det var ett kort och inte så högklassat ställe och jag brydde mig inte så mycket om det. Desto roligare var det ju att det fungerat så bra med det superlätta spöet. Visst fick jag en del vindknutar på tafsen men inte överdrivet mycket. Särskilt inte i den här vinden. Vi får se framöver om jag lyckas knäcka även det här spöet. Fast redan nu vill jag nog hävda att det var något fel på det första spöet, då i december förra året.