16-10-20

Torsdag

För svårt idag.

Så går det ofta när man är övermodig och kaxig; bakslag och fiaskofiske. Närapå fantastiskt fiske i förrgår och idag urdåligt. Med i princip samma väderförhållanden. Vad kan det bero på?

Tja, en serie felbedömningar från min sida.

Valde fel ställen är det enkla svaret. Tänkte passa på när det både var lä och lågvatten att befiska en vik långt ute. En liten vik på utsidan där jag förväntade mig om inte mängder med gäddor men dock förhoppningsvis ett par större. Så här läckert såg det ut när jag började:

Av för mig okända orsaker fick jag inte ett hugg där. Varken svallvågsplog eller virvel eller efterföljare. Det var långa sträckor att vandra till ingen nytta. Fick ta pauser för att inte börja svettas. För nu har jag mer kläder på mig; framför allt skidbyxor istället för jeans över det tjocka Helly-Hansenunderstället. Med andasvadare är det dags för det nu. Att det också var lä gjorde sitt till att värmen steg raskt i vadarna. När jag väl gett upp där och kommit tillbaka till bilen gjorde jag misstag nummer två. Borde satt mig i den och kört någon helt annanstans. Och verkligen dragit nytta av lågvattnet istället för att fiska där det redan från början var ganska grunt och slät botten.

Men där såg jag i alla fall några gäddor. De stod stilla på botten och surade. Jag kunde låta flugan sväva över dem men de (ähum) rörde inte en fena. Inte förrän jag nästan trampade på dem då de irriterat simmade därifrån. I vanliga fall brukar jag inte ha problem i lä eller vindstilla. Tvärtom nästan. Men idag vägrade de envist. Men jag tror jag har förklaringen. Av en nobelpristagare i litteratur minsann som så fyndigt fått till det:

 "You can fool some of the pikes all of the time, and all of the pikes some of the time, but you can't fool all of the pikes all of the time. I think Bob Dylan said that."

Okej, här tar jag mig friheten att precis som han själv gjorde, ändra lite grann i ursprungscitatet.

Det var så illa att jag närapå gick bom. Men fick i alla fall upp en:

Ska sanningen fram och det brukar jag sträva efter, hade jag både några långsamm efterföljare och ett par slöa nyp och håglösa hugg också. Och faktiskt lyckades jag med bedriften att ha med mig hem fler zilverzaror än jag kom dit med. För rätt som det var upptäckte jag något som glänste och glittrade så vackert på sandbottnen. Något som vid närmare betraktande påminde väldigt mycket om en av mina egna flugor. Fiskade upp den med vadarstaven och mycket riktigt var det en som jag miste för någon vecka sedan. Skönt att veta att den inte satt fast i en gäddmun. Även om jag är övertygad om att mina pyttelilla enkelkrok inte skulle besvära en gädda särskilt mycket.
Sä här i efterhand vet jag att jag inte borde stannat där så pass länge utan kört iväg till något tredje ställe. Fast å andra sidan ska det heller inte vara för lätt och förutsägbart. Hårdtuggat är bättre än lättsmält. Ibland.

Lägg märke till jag idag inte med ord nämnt mitt #3-spö.