16-10-24

Måndag

Back to normal

Det är en rubrik som jag då och då använder. Idag syftade den både på förra dagboksbladets dåiga fiske men även på lördagens inofficiella fisketur. En av mina allra kortaste. Knappt en timme. Och nej, det berodde inte på att jag glömt någon viktig detalj. Och nej, det berodde heller inte på att jag knäckte spöet och gråtande av besvikelse körde hem igen. Utan det berodde på händelser utanför min kontroll.

Ähum... Inte för att jag grät som sagt men om jag hade gjort skulle det nog mer ha berott på ilska och besvikelse. Givetvis gjorde jag inte det men en liten aning besviken kände jag mig och lite, pyttelite förargad kan man nog inte komma ifrån att jag var. Så här var det:

Lite för sent hade jag läst i tidningen att nu minsann skulle det vara SM i Gäddfiske här i Karlskrona skärgård! Både som igår fredag och idag lördag. 513 av landets allra, allra bästa gäddfiskare fördelade i olika team i ett par hundratal båtar skulle tävla. Final till och med var det. Vädret var det vanliga nu i detta års oktober; hårda nordostliga, upp till kulingvindar, mulet och regn då och då.

Jag upptäckte evenemanget på lördagsmorgonen först och givetvis borde jag ha stannat hemma. Klart de hade förtur, dessa superduktiga gäddfiskare från hela Sverige. Och jag är inte det minsta ironisk där för alla dessa hade kvalificerat sig i olika kvaltävlingar tidigare, läste jag. Men jag hade ju packat och var klar att ge mig iväg och som imorgon, söndag, passade det inte så bra. Plus att det regnat ordentligt i ett par dagar och båten behövde ösas.
Med tanke på den hårda vinden körde jag till ett ställe där de tävlande förmodligen inte skulle ta sig till i det här vädret. En ganska lång bit för en liten båt plus att det skulle vara så gott som omöjligt att befiska från båt. Lågvattnet hade nämligen frilagt en massa stenar och grund. Men som vadande i lä skulle det gå fin-fint. Det var några små vikar och uddar.

 
Men när jag väl börjat i den första lilla viken, hörde jag både en bil komma och efter en stund såg jag två andra fiskare med spön, passera förbi mig inne på land. Jaha, så var den sträckan körd...
Och märk väl, jag har inget att erinra mot dem, de två danska sportfiskarna. För de gick förbi mig och fortsatte helt utom synhåll för mig. Men förmodligen var de på väg till nästa vik dit jag hade tänkt fortsätta så småningom. Så jag vevade upp och gick tillbaka till där jag ställt bilen. Där stod alltså en bil med DK-skylt. Jaha, vad skulle jag nu göra?
I den här hårda nordostan skulle alla de hundratals tävlingsfiskarna också tvingas till att söka upp lä.
Okej, tänkte jag, där kanske... Dit kanske de inte hittar eller tänker på, hoppades jag. Det var en liten sträcka nästan inne bland bryggor och hus jag tänkte på. Körde väl dit och parkerade. Där hade jag god utsikt över fjärdarna och mycket riktigt var det fullt med småbåtar med yrande skum som kämpade sig fram bland vitskummiga vågor trots att det var innerskärgård. Klockan var väl runt tio. Jag steg ut ur  bilen, plockade på mig grejerna igen och gick ner mot stranden. Men precis då kom en båt och la sig där en bit ifrån. Attans också!
Inte exakt där jag tänkt fiska men i närheten. Okej, jag väntar väl ut den, tänkte jag och ställde mig där. Väntade och väntade.. Båten bet sig fast där och vägrade köra därifrån. Tja, den var där först så till sist gav jag upp. Insåg att vid varenda läsida så nog fanken skulle det komma andra tävlingsfiskare dit. Även om det för tillfället skulle vara fritt skulle det snart komma en båt fräsande.
Och vilken hänsyn en båt full med stressade och ivriga tävlingsfiskare brukar visa en som står utvadad känner jag ju till, så jag gav upp och gick tillbaka till bilen, svidade om och körde iväg in till stan och öste båten istället och utförde några andra ärenden. 
Mycket riktigt såg jag från bilen flera båtar på läsidorna. Den lilla stund jag lyckades fiska på fick jag först en pytteliten halvkilos gädda och så en fin trekilos.

Så kan man undra med vilken rätt detta kunde kallas för SM i gäddfiske. Vem kan ge sådana mandat? Det är ju bara löjligt av flera anledningar. Om exempelvis jag skulle vilja ställa upp så var jag portförbjuden. OM säger jag för det vill jag absolut inte. Men som ensam, vadande fiskare går det inte enligt tävlingsreglerna. Det måste vara team i båt. Självklart skulle jag inte ha det minsta att hämta i en sådan tävling bland dessa proffs, Sveriges främste. De hade ju fått 800 gäddor som i går, fredag, läste jag sedan i tidningen. 800! Det hade varit jättefantastiskt fiske sas det. Åh, så bra det var!
Fast... Om man räknar lite på det... Få se nu...? 800 gäddor fördelade på 513 fiskare, det blir... Hmm...? Va, bara 1,55 stycken gädda per deltagare! Till och med jag brukar ju få några fler än så en ordinär fiskeförmiddag. Även om även jag kan ha en dålig dag ibland.
Fast det kan jag säga med säkerhet att OM jag skulle ha tävlat skulle även jag gripas av tävlingsraseriet och verkligen toppat med de allra bästa ställena och verkligen ge järnet. Vilket är precis anledningen till att jag för länge sedan slutat tävlingsfiska. Fisken är värd ett bättre öde än att tävlas om att få upp så många och så stora som möjligt under så kort tid som möjligt. Även om den släpps tillbaka.
Och det där att visa hänsyn... Det stod även i tidningen att ett 15-tal SM-finalister parkerat fel och fått böter. Men av någon, för mig helt ofattbar, anledning ansågs det som självklart att kommunen skulle betala de böterna.

Okej, nu i år har jag haft oturen att alltför många fiskedagar råka välja just en sådan dag när en av flera av alla dessa fisketävlingar råkat gå av stapeln här. När jag kollade upp det här så kallade SM-fisket upptäckte jag att det mycket riktigt hade varit en kvalomgång här 16-09-25 då även jag var ute och undrade vad som stod på. Till nästa år ska försöka ha lite bättre framförhållning och svartlista de dagarna och stanna hemma. Fast det lär bli svårt för de hittar på den ena nya tävlingsformen efter den andra. Cuper hit och cuper dit.

Äntligen över till dagens fiske. När jag slog på bilradion (P1), kom jag mitt in i en nyhetssändning där det rapporterades om ett förbud för drönare och att ta bilder från en. Jag fick uppfattningen att det över huvud taget skulle förbjudas att ta bilder med fjärrkontroll eller självutlösare. Jag greps av panik! Va, skulle det även bli förbjudet att ta gädd-selfies? Här gäller det att passa på, tänkte jag:

Fast det gällde också att passa på när det för tillfället inte spöregnade vilket var besvärligt för det höll på nästan hela tiden. Och på tal om spön... Nä, jag bara konstaterar att nu betraktar jag det här spöet som vilket annat som helst. Det funkar jättebra. Det bär oväntat stora flugor och går utmärkt att landa gäddorna med. Generellt var dagens fiske helt okej. Men jag saknade den där fyrakilosgäddan på topp.

Kontrasten mot i lördags kunde inte bli större. Jag såg inte till en enda människa på hela fiskedagen. Underbart.

Vadade omkring i regnet och på fin slätbotten och fiskade och tänkte och hade det hur lugnt och avslappnat som helst. Ingen jäkt, stress eller tävlingshets. Okej, fick ingen fyrakilos men så vad då...?

Kanske får jag en femkilos nästa gång i stället? Eller gången därefter? Så viktigt är det inte. Även om jag på intet sätt förnekar att jag skulle tycka det vara jättekul med en större gädda.

Det här bilden är på dagens största på (bara) tre kilo:

Då så... Som sagt, en tämligen ordinär men trevlig dags fiske utan störningar var det. Och förhoppningsvis ska det fortsätta så resten av året. Nu är det väl ändå slut på alla dessa mer eller mindre larviga tävlingar här omkring.
 
Men? Vad nu då?  Jag anar att en viss upprördhet skulle kunna uppstå om någon tävlingsfiskare läste detta. Åh, nu kommer ju en ilsken och upprörd hit:
"Hur kan du hålla på och kritisera andras tävlingsfiske när du själv är med och tävlar, va?"
Aha, du menar Gäddfajten... Okej, men det är ju stor skillnad när jag gör det och andra, eller hur? Och förresten lyckades jag ju inte få upp någon tillräckligt stor gädda för att bli med.
"Ha! Du ser... Tävlingshets och stress!"
Nej då... Anledningen till att jag är med där, eller hoppades bli rättare sagt, är att jag ville visa att vi gäddflugfiskare också kan.
"Ha igen! Du kunde inte men Sussi kunde, eller hur?"
Ääh, jo, det är sant...
"Säg som det är; du ville slå henne, eller hur?"
Absolut inte! Jag är verkligen emot all slags kvinnomisshandel!
"Försök inte löjla eller slingra dig! Nu är du avsöljad!"
Okej, kanske lite... Men Gäddfajten är en helt annan slags tävling. Man fiskar som vanligt, lugnt och kontempativt och råkar man få en fin gädda är det bara att anmäla det. Nästa år tror jag till och med jag ska ta med mig måttbandet när jag är ute och vadar också. För då kan jag kanske göra mig riktigt märkvärdig och visa för en större publik att det går att få en stor gädda på ett #3-spö. Eller snarare på en fluga som är så pass lätt att den kan kastas med ett. För det spöet kan man bara använda vid vadningsfiske. Från båt skulle det inte fungera. Det vore bara löjligt och skulle knäckas genast. Att vada och flugfiska från båt är, som jag brukar hävda, två helt olika fiskesätt. Så det så!