16-11-04

Fredag

Alltid kul med mer eller mindre märkliga strandfynd. Det här tillhör väl ett av de mer svårförklarliga:

Jag upptäckte det av en slump på väg mot första stället. Det låg lite avsides och jag ställde mig och kliade mig i huvudet. Fast bara i överförd bemärkelse. Jag undrade hur vederbörande tänkt. Det var i närheten av en plats jag vet att sillfiskare brukar uppehålla sig men även där det ligger någon enstaka båt. Varför göra sig besväret att dra upp en massa fisk och så bara slänga fångsten?
 
Ähum... Exakt samma fråga brukar jag själv få när jag säger att jag alltid släpper tillbaka mina gäddor. Men det är ju en helt annan sak. De lever ju. Och vem fiskar sill för den så kallade sportens skull?
Det måste ha skett som dagen innan, när det blivit mörkt eller åtminstone nästan. För annars skulle de inte ligga kvar utan bli tacksamt uppätna av måsar, kråkor, rävar och katter. Det blev de nämligen under förmiddagen.
För, kom jag på senare, detta kunde bli ett utmärkt tillfälle att lägga min zilverzara längs med en alldeles äkta sill, ta en bild och jämföra. Den fluga jag använde idag var, tror jag, lika lång som en sill. Åh, kom jag också på; då kunde jag kalla det här dagboksbladet för Sill-verzara eller något liknande väldigt ansträngt, på gränsen till straffbart vitsigt.

 Så på tillbakavägen letade jag efter det strandade sillstimmet men då fanns inte ens ett blankt fjäll kvar. Allt var renätet.
En förklaring kunde förstås ha varit att det pågått SM i sillfiske under gårdagen...

Jag hade ett kyligt men ganska trevligt fiske. Det regnade så gott som hela tiden fast med måttlig styrka. Inte så där fantastiskt gott om gäddor men jag la märke till en sak och det var att jag fick fyra hugg och landade fyra gäddor. Det är ovanligt. Alltså att jag inte ser efterföljare, känner nafs eller har sådana som lossnar efter de första sekunderna.

Det var lite grövre kaliber på gäddorna än sist också. Den sista en riktigt hygglig närapå fyrakilosgädda. Jag har en ganska stor och klumpig digitalvåg med mig men den tar jag bara fram när jag tror gäddorna väger över fem kilo. Den här bokade jag till fyra men kanske, kanske ligger den sanna vikten på 3,8 eller 3,9... Men fet och fin var den och säkert hade den käkat sig mätt på sill en bit ut.

Den for mellan benen på mig flera gånger vilket de lite större gäddorna gärna gör:

Då gäller det att se upp med spöt... Det är i sådana lägen de kan knäckas... Fast jag brukar vara kvick att ta tag i nylontafsen och försöka få upp gäddhuvudet ovanför ytan.

Just det, jag blev ju orolig för att vadarna hade börjat vittra sönder av sig själva för några veckor sedan när det blev hål efter hål på dem. Men efter mina proffsiga lagningar som syns på bilderna, har det inte uppstått några nya utan de håller tätt. Bra.

Jag höll inte på så länge idag. Jag borde kanske ha fortsatt till något annat ställe men det hade ju regnat hela tiden och jag ville inte blöta ner bilen invändigt i onödan. Det var så pass kyligt också att jag närapå började frysa.

Senare:
Nu pågår vinterväder och jobbarveckan inleds för min del så det lär dröja till nästa fisketur.