16-12-10
Lördag
Ettårsjubileum
Högvatten är sannerligen ingen hit är min bestämda uppfattning. Allra värst är det när det kommer hastigt. Gäddorna tar lite tid på sig att anpassa sig. Och för en vadande fiskare krymper ställena ihop till nästan noll vilket är det tråkigaste. På tal om tråkigt får jag erkänna att jag var ute en dag i förra veckan och fick inte ett enda hugg. En fisketur att glömma fortast möjligt. Vädret. Fel. Minusgrader, sol och högvatten. Och nordlig vind vilket gjorde mig konstant bländad. På första stället idag kändes det lika dött. Fick vada alldeles för djupt alldeles för länge men till sist fick jag en fin gädda och tog en bild på den. Tänkte att det blir nog dagens enda fisk: Kolla så fint flugan sitter. Men just när kroken
sitter så där på utsidan är risken inte försumbar att de kan skaka loss
den, precis i landningsmomentet. Den sträckan var ganska kort och efteråt stod jag
och funderade på om jag skulle testa ytterligare ett ställe eller köra
hem. Jag var frestad till den senare. Men dels var det mycket milt i
luften och dels var klockan inte så mycket och så är själva vädret väldigt
osäkert den här senhösten eller vintern. Det råder mer iskalla, nordostliga
vindar från högtryck i Ryssland än milda sydvästliga vindar med lågtryck
från Atlanten, så man vet aldrig... Så jag satte mig i bilen och körde iväg till ett helt annat högvattenställe en bra bit därifrån. Så glad jag blev när jag upptäckte att vattnet sjunkit märkbart undan också. Väldigt gott om gäddor gjorde ju saken inte sämre förstås: Tyvärr fick jag inga stora gäddor. Hur stor är "stor" när det gäller gäddor? Det är en fråga som stötts och blötts i generationer. Många förslag och tyckanden finns. Men det finns en standard. Ett objektivt mått. Som alla har att rätta sig efter. Faktiskt inte EU eller Standardiseringskomissionen eller WHO eller Statistiska Centralbyrån eller Sportfiskarna. Inte heller FishEco med sina maxade, sjukt galna SuperSizegäddor. Nä, det är ABUs gamla storfiskemärken. Jag vet faktiskt inte om de finns kvar men för gäddor började de på 5 kg som gav ett bronsmärke. Idag blev det bara ett par som nog vägde så där mellan 3,4 till 3,7 kg. Typ. Eller jag ska kanske skriva "bara" för det är ingen big deal för mig. Det är fina gäddor. Men rent statistiskt kan det dröja då jag får en på, eller över 5 kg. Och det är ju kul vilket jag på intet sätt vill förneka. Just nu vill jag en för att slutgiltigt visa
på hur bra och jättekul det är med lätta grejer och att det går alldeles
utmärkt att få stora gäddor på en fluga som går att kasta med ett så pass
lätt spö. Det är förresten nästan exakt på dagen ett år sedan jag inledde försöksverksamheten med löjligt lätt utrustning. 15-12-12 var det som jag andäktigt och mycket försiktigt la ut flugan med det nyinköpta Flextec-spöt AFTM 3. Och knäckte det samma dag. Nu är jag övertygad om att det var fel på spöt. En spricka i godset eller liknande. Nu händer det att jag mer och mer glömmer att jag borde vara mer varsam. Det är nästan jag böjer spöt tredubbelt utan att det ens knakar. Samtidigt är det lite kul att vara motvalls. Att de färdiga flugfiskekiten för gädda innehållar enbarat supertunga grejer är en sak men för abborre? Jag noterar nämligen att ska man flugfiska abborre bör man köpa en särskild utrustning. Då finns det ett färdigt kit från Vision och där är flugspöt i klass 6. Det känns tungt... Jag har svårt att tänka mig att man får tvåkilosabborrar på vart och varannat kast. Eller att man använder så pass tunga flugor att det behövs. Eller det är kanske därför jag knappt får några abborrar för att jag använder fel grejer?
|