16-12-16

Fredag

Oväntad fin svit

Eller Gädd-selfies Galore kunde jag kallat dagens avsnitt. Till stor skillnad mot sist när det inte blev en enda. Men med tanke på eventuella läsare nöjde jag mig med endast två.

En annan märklighet noterade jag när jag körde ner mot kusten. Ända fram till en bro över till en av våra större öar, låg temperaturen på 0 till 0,5 grader. Men på andra sidan bron, hoppade den plötsligt upp till hela 3,5! Trots den stora skylt på en ö som aviserar att här hugger man gärna i sten; gjorde jag sannerligen inte det idag.

Unik är ett ord som ofta felanvänds men idag är min "Fiskejournal" det. Fem gäddor och ingen under 3 kilo. Fast tyvärr ingen över 3,5. Men aldrig blir man riktigt nöjd.
För jag önskade att någon kunde ha varit så vänlig att liksom knö ihop två av gäddorna till en sjukilos...

Att det skulle bli en kylslagen tillställning var jag fullt på det klara med. Därför parkerade jag på ett sådant sätt att jag fick mig en ordentligt lång promenad till det första stället. Det fungerade väldigt bra. För att vara mig, la jag första kastet sent. Kanske inte förrän 09:55... Så redan efter 5 minuter hade jag den första trekommafem-gäddan. Den som syns på bilden här ovanför.

Här en bild på Fiskarens Fasa:

Fast jag tror inte det är det korrekta namnet på bandgräset. Tror inte heller att bandgräs är det korrekta, botaniska namnet men så har jag kallat det ända sedan barndomen. Den här senhösten har vädret växlat hur mycket som helst. Än är det friska nordliga vindar och högvatten. Så har det blivit syd-sydvästliga och lågvatten. Vilket innebär att de här sjoken med bandgräs hela tiden flyter fram och tillbaka utan att finna ro och har man otur kan man hamna i områden där de hindrar fisket. På bilden ligger ett stort sjok på lur och bara väntar på rätt vind för att selga ut och ställa till jävelskap.

Så här års, särskilt en vardag är det för det allra mesta tyst, lugnt och skönt nere vid kusten. Jag höll även mest till i lä i den ovanligt svaga vinden.

Man kan undra vart alla kilos- och ibland till och med halvkilosgäddorna tagit vägen. Fast jag gjorde inte det. Det var bara att konstatera faktum. Vilket också bara visar att min lättkastade zilverzara liksom rensar rent. Allt åker med. Finns bara smågäddor i närheten, ja, då blir det bara smågäddor. Råkar det bara finnas lite större gäddor, ja då blir bara lite större gäddor. Svårare än så är det inte.

Fast med ett litet förbehåll och det gäller gäddor av precis alla storlekar. Det finns alltid undantag. Det finns alltid enstaka gäddor som inte bryr sig. Som just då, fullständigt struntar i vad som än kommer vinglande förbi; fluga, spinnare, skeddrag eller wobbler.

Snart är året slut och jag kan redan nu berätta för en häpen omvärld att nästa år blir det betydligt mer "äkta" flugfiske för min del. jag ska nämligen åter gå med i sjön. Det vill säga betala årsavgiften för att få fiska i den sjö som min gamla fiskeklubb i Nättraby sköter och driver. Där kommer jag att bedriva köttfiske av stora mått. Jepp, fisk man får upp ska slås ihjäl, tas om hand och ätas upp. Det blir det nya årets paroll. Det vill säga om jag får några regnbågar. Och om de i så fall är tillräckligt stora. Det har jag ingen aning om. Det finns en viss kvot per år man får ta till vara men jag vet inte hur stor den är.