16-12-25

Söndag

Snipp snapp snopet

Det har blivit något av en tradition att jag kört och fiskat på julaftonen. Men traditioner är till för att brytas, anser jag. När det passar. Så i år blev det juldagen istället. Nu har det blåst rent västlig vind alldeles för länge. Mina lämpliga västvindställen börjar krympa ihop.  Idag valde jag ett par ganska lågt klassade sträckor. En liten vik blev till och med premiärfiskad för i år.

Det visade sig bli ett lyckokast:

Inte många kast behövde jag nämligen förrän en stor och stark trekommafemgädda högg. Där var lite dyigt och grumligt vatten men en passande strand med vått gräs och tång gjorde att jag med gott samvete kunde lägga upp den där. För det var mycket möjligt det skulle bli dagens största gädda och då bör den ju dokumenteras. Och kanske enda också vilket jag ju inte kunde veta just då.

Och ähum... Äääh... Hur mycket ska man egentligen avslöja...? Ja, det är väl lika bra. Även idag glömde jag fiskevästen hemma. Trodde jag lagt ner den i väskan men när jag väl kom fram till där jag ställde bilen, upptäckte jag att jag inte gjort det. Snopet värre. Det var ju bara ett par månader sedan jag gjorde samma sak. Börjar man bli gammal? Men inte lyckligtvis utan istället välplanerat, har jag ju ett kit med de allra mest väsentliga grejerna nedpackade i nämnda väska.

Och vad är det allra, allra viktigaste? Ja, förutom själva spöet med rulle och fluga förstås men det har jag alltid klart och riggat i bilen. Jo, en peang.
Utan en sådan hade jag vänt och kört hem igen. Så ingår förstås några red-line plastpåsar med flugor i olika storlekar och lite annat. Inklusive papper och blyertspenna.  Mobilkameran fick ju duga. Fast den digitala vågen fick jag klara mig utan. Det är väääldigt sällan jag behöver plocka fram den ändå.

Nå, den lilla viken var nästan fullproppade med gäddor. Väldigt många hugg och sådana som lossnade fick jag. Visst, flera följde med hela vägen också. Även en till strax under fyra kilo. Som jag också fotade flitigt för med mobilkameran är det väldigt svårt att se hur bilderna blir. Jag vet inte om det bara är på min men med polariserande solglasögon blir bilden på den lilla skärmen väldigt mörk och  svag. Nå, bägge blev hyggliga och får därför komma med.

Alla gäddorna hade gått hårt åt flugan och tafsen så den tänkte jag byta innan jag gick vidare till andra delar av området. Men hallå där, hade jag flugor anpassade till mitt lätta spö i reservkitet? De flugorna hade nämligen några år på nacken. Tyvärr alla gäddor, så hade jag ingen hullingslös med mig... Och ganska kort wiretafs... Men den fick duga.

Se så fint den fladdrar i den friska vinden. Som änglahår i julgran:

Jodå, den gick utmärkt att kasta med. Det lilla trollspöet kan hantera överraskande stora flugor.  Men tyvärr sa det plötsligt bara snapp, så var både gädda och fluga borta. Jag tror absolut inte det var någon jättegädda som varit framme utan det kan hända även med en mindre att de liksom hugger fel. Så tänderna råkar komma åt nylonlinan ovanför wiretafsen. Ibland har det hänt att jag åter hittat flugan på botten ungefär där hugget ägt rum. Jag gick där och spanade men hittade inget. Synd.

Efter ytterligare ett par timmar hände en ännu snopnare sak. För absolut första gången. Fluglinan gick av. På grund av en gädda på knappt ett kilo. Jag vet att det är fel att bara hiva in mindre gäddor  genom att dra in linan med händerna istället för att veva upp den. Sånt straff sig! Då har man en massa slingor löslina kring sig och samtidigt en vilt sprattlande gädda. Inte bra. Jag lossade gäddan och den pilade iväg. Och råkade få in fluglinan i käften, antar jag. Löslinan spändes snabbt och så än en gång; snapp! Den gick av. Sicken freak accident!

Då var det inget annat att göra än veva upp och gå tillbaka till bilen. I och för sig har jag alltid både reservspö och rulle med mig. Mest för att jag är orolig för att knäcka spöet. Men jag skulle ändå ha slutat dagens fiske ungefär då och där. 

Senare:

Jaha, då blir det att beställa ny fluglina. För säkerhets skull. Vid närmare undersökning hemma, konstaterade jag att det var inte riktigt 2 meter som försvann. Hm...? Kanske den ändå går att kasta med? Det är ju massa helgdagar nu så vem vet hur länge det tar innan jag får den nya linan? Jag fäste en ny nylontafs och så får jag se.

Nu blev det också stort ståhej när stormen Urd närmade sig. Men se där en annan tradition jag vidmakthåller. Nämligen att fiska under storm. Nu är det några år sedan den sista, namngivna stormen drabbade Blekinge. Så jag satt här på morgonen och följde främst vattenståndet. Allt var packat och klart. Även fiskevästen var ilastad bilen såg jag särskilt till. Om jag minns rätt så på tre timmar ändrades vattenståndet från, i runda tal, minus 60 cm, noll och plus 60 cm. Det sista ungefär när jag tänkt starta och köra ner till kusten.

Då stannade jag hemma. Storm klarar jag av men inte så högt vattenstånd.

Tja, inte så pjåkig tabell ändå. Fast varför får jag så många under fyra kilo? Väx upp för tusan! Men att en kilosgädda skulle fördärva fluglinan... En kilosgädda!