17-01-21

Lördag

Högvatten, kallt, stiltje, sol och läckande vadare

Kan det bli värre? Ja, man kan dessutom gå bom.  Fast jag antar att bara en idiot fortsätter fiska fast iskallt vatten rinner in i vänsterstöveln. Särskilt med tanke på att isen precis gått en bit ut i skärgårn.

Ungefär då jag precis vadat ut på första stället kom jag ihåg att jag förra gången misstänkt läckage och sa till mig själv att det här, det får du kolla upp till nästa gång. Men då var det så dags. Precis som vid det förra läckaget för någon månad sedan var det i själva neoprenstöveln hålet eller snarare en limmad söm som glappade, fanns. Vid ännu närmare undersökning upptäckte jag att även på den andra stöveln, samma söm höll på att ge sig. Visst, sådant går ganska lätt att laga med Liquisol.

Men, tänkte jag, har jag nu gjort mig besväret att förberade för fiske, köra ända hit och börja kasta så inte bara höll jag ut, utan bytte till och med ställe. För på det första var det för högt vatten för att jag skulle trivas.

Isen hade nyss gått men längst in i vikarna låg issörja och längs stränderna isflak och smutsiga isformationer som minne av det superhöga vattenståndet för ett par veckor sedan:

Ställe nummer två är mer anpassat för högt vatten men inget ställe är bra vid stiltje och starkt solsken. Inte nu i januari i alla fall. Den lågt stående solen blir så irriterat bländande.

Men lite senare på dagen, kring middagstiden när soleländet stod som högst, kunde jag få god sikt i vattnet och då först upptäckte jag att jo, faktiskt, där fanns en och annan gädda som försiktigt och avvaktande förljde efter. Men stannade till på långt avstånd, stod stilla ett tag, ryckte på axlarna, vände om och simmade iväg igen.

Utom en till sist som högg ordentligt:

En fin trekilos med massvis med feta fripassagerare på ryggen. Som till och med satt så perfekt att jag bara kunde ta tag om kroken med tummen och pekfingret och lossa den hur lätt som helst. Ser man också till att man har solen i ryggen kan det bli fina bilder.

Även om jag inte frös om den blöta foten kändes det olustigt så jag avbröt fisket lite i förtid, gick tillbaka till bilen och körde hem. Men det är inte alla år man kan flugfiska i havet så här i slutet av januari. Sedan, dagen efter när vadarna torkat blev det fram med Liquisoltuben ur frysen, på med plasthandskar och kleta in lim i skarvar och fogar så får vi hoppas det håller tätt till nästa gång. Men tecknen hopar sig att snart blir det dags att inhandla nya vadare...