17-01-27
Fredag
Kort, kall rapport
Idag bröt jag mot en av mina principer som var... Nä, inte den att aldrig få en stor gädda, ha, ha. Nej, den att jag inte fiskar i minusgrader och/eller när isen ligger. Men just nu och under ett par dagar rådde ett ganska ovanligt väderfenomen att det både är dimma och ändå minusgrader. Men idag tänkte jag att, okej, här hemma är det 2,5 minusgrader men så är det också två mil från kusten. Där nere råder förstås plusgrader. Eller åtminstone en plusgrad. Tror det var en halv grad plus ute på Utklippan. Då är det klart att det ska fiskas om man är ledig och känner för det. På vägen ner mot kusten kollade jag då och då på displayen för att se när tempen steg. Men det gjorde den inte. Inte det minsta. Jo, kanske en halv grad när jag var framme. Jaha, men snart stiger den nog, tänkte jag optimistiskt och tog en extralång runda för att skapa lite värme och trivselkänsla inuti vadarna.
Det lyckades så där... När jag började kasta var min största och högsta önskan: Hoppas jag inte får på en gädda! Ingen bra inledning på en fiskedag precis. Det är främst om händerna jag fryser även när jag går. Ännu mer så när det är minusgrader förstås. Särskilt den hand som håller vadarstaven men när jag väl vadar ut och börjar kasta, återvänder både känsel och värme efter en stund. Man kanske skulle använda handskar åtminstone innan man börjar glöta i vattnet? Så efter en stund ville jag faktiskt få lite hugg och ett par gäddor.
Men det fick jag inte. Såg knappt till en enda heller. Visst bildades
isproppar i spööglorna men inte så det störde. Tyckte även vattnet kändes
lite som seg sirap. Jag fiskade av en lång
sträcka där det brukar finnas fisk. Timme efter timme utan minsta känning.
Nähä, nu går jag tillbaka till bilen, tänkte jag. Och precis i samma sekund
högg det till ordentligt och en fin gädda plaskade runt i ytan innan den
satte fart! Bara en stund senare fick jag den här:
Som rent pliktskyldigt får vara med på bild för det blev dagens enda gädda. Visst trängde sig väl kylan på med tiden men med ett par korta gångmarscher på land höll den i schack. Även att det var så gott som helt vindstilla gör ju sitt till. Men som förra gången verkar det vara svårt att hitta vintergäddorna. Men det absolut viktigaste är ju att än är det öppet vatten och att man kan fiska. Därför ska jag inte klaga på att min flugfiskepremiär i Klubbattnet ser ut att dröja. För på insjöarna lär det dröja länge innan isen går.
|
