17-02-05 Söndag
På sista kastet! eller En gäddklump
Eller varför inte den nästan revolutionerande rubriken vad gäller mitt fiske: Jag provar ett nytt ställe. Jag brukar undvika att fiska på söndagar men, tänkte jag, här gäller det att passa på innan vintern kommer tillbaka. För det hotar den med. Redan ven den friska, iskalla ost-nordostliga vinden och det var snöglopp i luften, särskilt på eftermiddagen. Det nya stället var en sträcka jag befiskade några gånger i
somras där jag tänkte att där ska man nog utforska under vadningssäsongen.
Så varför inte prova idag? Just för att det var ostlig vind borde det vara
lä där och det fick avgöra. Men det är jätteskillnad att glida runt i en
båt om sommaren och snubbla, snava och klättra omkring bland klipphällar,
skravelsten och taggiga buskar på vintern. Det är också besvärligt när man
inte vet hur djupt det är en bit ut. Men det var en början och området såg lovande ut och jag kunde komma till och göra några kast både här och där. Hade ett hugg av en ordinär gädda men I'll be back. Och då kanske från en annan utgångspunkt. Men lite kul var det för det där med att hitta och utforska nya ställen är en av mina svagaste punkter. Allt vandrande och klättrade hit och dit för att ta mig fram i naturen
höll mig varm men någon fisk gav det inte. Ibland när folk, mest av
artighetsskäl, frågar om jag fått någon fisk, brukar jag svara att för mig
är inte fisken det viktiga utan det är själva fisket. Och det är så gott som
helt sant. Och efter de här timmarnas strapatser var det faktiskt inte hugg och
fisk jag ville ha utan en sträcka i lä med slät botten, lätt att vada och
hyggligt skyddad mot vinden. På de tre första kasten följde det efter, högg, plaskade och virvlade det som attan! Ingen fastnade dock just där för där var det inte ens vatten upp till knäna. Men sedan trillade de in en efter en. Här den dåtills största: Jag hade kontakt med fisk på så gott som varenda kast ett bra tag. Var
det fantastiskt? Var det kul? Var det sjukt grymt? Jag vadade iland och gick iväg till en annan sida inom området för att få vara lite i fred. Fast där visade det sig att där fick jag vara alldeles för mycket ifred. Där fanns inte en enda gädda. Aldrig får man vara helt nöjd tydligen. Eller har man för stora krav på tillvaron? Nå, det började närma sig hemdags för idag hade jag börjat extra tidigt. Vilket i och för sig inte är så där jättetidigt men dagarna blir ju märkbart längre nu. Okej, jag går väl tillbaka dit fast en bit längre bort och gör några
kast där, innan jag vevar upp för idag, tänkte jag. Gjorde så och på sista
kastet minsann, fick jag årets största gädda: Och tillika en mycket lyckad gädd-selife på densamma. Jag bokade den till fyra kilo men säkert var den ett par hekto tyngre. Så noga är det inte. Och visst slutade jag fiska där med tanke på att jag för ett par gånger sedan använde rubriken "På första kastet". Men jag skulle ändå avbryta ungefär då. Det blir en fin avslutning för nu lär det dröja ett par veckor innan nästa fiske. Mycket riktigt kom vintern tillbaka med mycket snö och flera minusgrader. Nu när jag skriver det här några dagar efteråt, bara fortsätter vintervädret. Men vi behöver mycket snö för det är ju väldigt torrt i markerna här i sydöstra hörnet av Sverige så jag ska inte klaga. Och inte minst borta i nordöstra Skåne, i Degerbergatrakten... Istället kan det bli tid över till ett annat projekt som gäller fiske.
Jag har nämligen låst upp, kan man säga, en stor bildskatt som legat gömt
i det jobbiga dia-formatet. En lång period användes det nämligen bara
diabilder till kameran. Nu pratar vi slutet av 70-talet och 80-talet och
början på 90-talet
långt innan någon ens hört talas om jpeg och digitala bilder. Det var min
fru som tog de allra flesta och de har legat i träda i en massa år men nu
har jag tagit tag i det och håller på och scannar av dem. Därmed blir de
digitaliserade och jag gjorde faktiskt en hel del fynd. Fiskebilder jag
mer eller mindre glömt bort.
|