17-02-21

Tisdag

Äsch, jag vet inte vad jag ska kalla det här dagboksbladet. Det var så konstigt. Först gjorde jag precis allting fel. Jag velade och visste inte vart jag skulle. Körde omkring, stannade, kollade på vind och vågor. En gång tyckte jag till och med att ja, där såg det väl hyggligt ut. Visserligen på lite avstånd men i alla fall. Jag steg ur, utrustade mig och gick iväg ner mot vattnet. Väl framme upptäckte jag att nähä, det var inte alls så mycket lä, som jag trodde. Eller hoppades på. Det var bara att vandra tillbaka till bilen och köra till ett annat ställe.

Nähä, där stod det redan flera bilar och folk som steg ur... Fast jag tror nog inte de skulle fiska. Inte en vardag i februari... Det skulle kunna vara jägare... Eller kanske anläggningsarbetare av något slag. De håller på att dra både fiber och nya avlopp ute i skärgården nu. Jag körde i alla fall vidare.

Till saken hör att dels var det hård västlig vind och det krymper ner antalet fiskeplatser och dels ville jag utnyttja lågvattnet. Det krympte ner antalet ställen ännu mer. Plus att det på minst ett par, tre ställen var vattenståndet alldeles för lågt för att där skulle vara bra. Jepp, det är att ställa stora krav på tillvaron.

Till sist blev jag nästan desperat och funderade allvarligt på att helt enkelt köra hem igen utan ens ett enda kast. Och liksom glömma bort den här dagen.

Jag stannade dock till på tja, fjärde eller femte stället om inte annat för att svida om till normal klädsel. Men... Hur snopet är inte det?
Så jag tänkte väl att tja, jag går väl bort dit till den där lilla viken och tar några kast. Därefter går jag runt udden där borta så hamnar jag åtminstone helt i lä. Där kan jag väl larva omkring ett par timmar och fördriva tiden.

Men där i den första viken, på grunt vatten och i krabb sjö fanns det en gäddklump. Jag märkte det inte först. Vinden låg på där men inte vågorna så att säga. Det var ganska öppet där även om hela området låg i lä. Jag hävdar ju att gäddorna inte gärna står i lovart och i synnerhet inte på vintern.

Attans också, tänkte jag därför när jag fick den första, ska jag ändå behöva göra mig besväret att dokumentera det här? Nä, inte en enda liten tvåkilos. Den glömmer vi. Så fick jag en till. Ännu mer attans också! Äsch, det var säkert ett misstag. Vi glömmer den också!
För säkerhets skull vadade jag iland och lämnade stället. Gick iväg en bit, runt en hög udde med buskar och träd just för att hamna i riktigt ordentligt lä.

Där vadade jag omkring i över en timme och hade inte ett enda napp. Utmärkt, tänkte jag.
Men hur det än var så på tillbakavägen, stannade jag ändå till vid den lilla viken, vadade ut på exakt samma ställe där jag gått iland och började åter kasta. Ja, det fortsatte trilla in den ena efter den andra. Här en fin trekilos:

Det rådde usla fotograferingsmöjligheter i den krabba sjön. Ja, nu hade jag fått så pass många att jag inte  kunde strunta i det.
Vadade in till land och skulle försöka få en fin bild på väldigt grunt vatten. Kameran i handen, gäddan framför mig och jag lutade mig fram för en närbild. Då "plask" gled min lilla tripod ur fickan på fiskevästen och sjönk till botten. Den jag använder till mina gädd-selfies. Jaha, bottnen var ganska lös så jag hade grumlat upp vattnet så jag kunde inte se den. Fick stå och vänta tills det klarnat. Till sist upptäckte jag den, kavlade upp ärmen och lyckades fiska upp den. Vattentempen låg på 1,6 grader.

Tja, så fortsatte det med hugg på så gott som varenda kast. Området med gäddklumpen var väldigt begränsat, cirka 20 gånger 20 meter bara.

Här den sista och största:

Det blev en märklig vändning på den här fiskedagen. Blandade känslor, är ett passande uttryck hur jag kände mig. Det är egentligen ett otyg, de här gäddklumparna. Hade jag fått välja är det bättre att sprida ut gäddorna glesare på en längre sträcka. Och ska de ändå står där en hel bunt på samma ställe, kan det väl finnas en sjukilos där, va?
Nä, det borde ordnas på ett bättre sätt, är min bestämda uppfattning. Inte minst för att det lämnar långa sträckor helt fisktomma. Nä, jag tror jag lämnar in en protest mot detta påfund.

Jag tror faktiskt inte det här fenomenet har med gäddornas lek att skaffa. I synnerhet inte som man läser allt oftare att gäddorna leker i sötvatten. Alltså även havsgäddorna. De går upp i årar och har sig. Detta enligt flera forskarrapporter. Och då stämmer det säkert.

Jag fick senaste numret av Svenskt Fiske nyligen. Bläddrade och läste mig igenom det. Men för mitt vidkommande var det inte så mycket att kommentera. Numer är jag mest en one trick pony. Håller ju så gott som enbart på med flugfiske efter gädda. Inte så trendigt. För det ska vara trendigt, har jag förstått. Det gäller att hoppa på alla nya, heta trender nämligen. Hela tiden.

Det gjordes mycket reklam för en sportfiskemässa i Jönköping i slutet av mars. Där man bland mycket annat just kan få reda på årets allra som nyaste trender.
Men, brukar jag undra, vad hände egentligen med förra årets stekheta nya trender? Eller förr-förra årets?
Nå, jag bryr mig inte så mycket. Min egen lilla trend är i och för sig så ny och superhet att för att hitta något hetare får man nog set the Controls för the Heart of the Sun! En trend eller nisch jag förmodligen är helt ensam om. Kanske i hela världen?
Jepp, flugfiska gädda med #3 utrustning; regelbundet, givande och med stor behållning. Tror inte den hittas bland montrar, proffsfiskare, flugbindare, betesbyggare, fiskebloggare, redskapstillvarkare, fiskeprofiler,  kajakfiskare, båtbyggare, metare, havsfiskare, tävlingsfiskare, trollingfiskare, isfiskare,  m.m, m.m, m.fl.

Jag fick förresten alldeles nyss ett erbjudande genom min klubb att följa med en bussresa för en billig penning dit. Tack, men nej tack. Det är ingenting för mig.
Det är absolut inte så att jag är motståndare till något bara för det är nytt. Långt därifrån. Men jag antar att det nya snart kommer att dyka upp hos de fiskefirmor jag brukar handla hos. Kanske någon ny typ av vadare som håller mer än två säsonger? Något nytt i flugbindningsmaterial för gäddflugor? Eller kanske det äntligen kommit den här flugrullen med sin lilla elmotor som själv rullar in löslinan, jag efterlyst? Eller en liten vattentät kamera man kan skruva fast ett polarisationsfilter på?
Det sistnämnda är verkligen någonting jag önskar mig. Jag har sett på en del urgamla bilder när jag hade just en sådan kamera och de blev så fantastiskt bra just på simmande gäddor. Ja, den var inte vattentät förstås. Visst, är det soligt och jag ser till att jag har nämnda heta himlakropp i ryggen kan bilderna ändå bli hyggligt bra.

Suck, nu när jag lägger ut det här dagboksbladet har det precis kommit över en decimeter snö och är sex grader kallt på morgonen...