17-02-26

Söndag

Fiskbart igen!

Ja, det gäller att hänga med i de hastigt väderleksmässiga svängarna där det ena dagen råder full vinter och nästa vår. Finge jag råda skulle jag låsa tiden en dag som den här. Åtminstone fiskemässigt. Mycket för de yttre förutsättningarna. Lägg märke till att jag inte tvunget menar fiskmässigt; att det nu skulle vimla av extra stora eller många gäddor. Utan mer just för att det är tyst och lugnt ute i skärgården. Tomt och öde i många hus. De bofasta håller sig mest inomhus. Jo, såg ett par söndagspromenerare senare på dagen. Ingen invasion av tävlingsfiskare. Knappt ens av andra varken båtar eller från-land-fiskare heller. Inte ens en söndag. Och lätt att ta sig fram längs stränderna. Vassen är vissen och vissen är vassen. Även annan växtlighet är borta. Inte minst i sjön.

Idag rådde en härligt svalkande februarikuling stundtals. Men för tillfället håller mina vadare helt tätt. En halv tub Liquisol och noggrann insmetning av alla skarvarna i själva neoprenstövlarna borgade för det. Även var det idag läge för den perfekta rundan gällande klimatsmarthet. Att jag parkerar vid slutmålet, går till där jag ska börja, gärna ett par kilometer och fiskar mig i varierande hastighet och noggrannhet tillbaka till utgångspunkten och bilen. Då uppstår ett skönt inomhusklimat inuti vadarna jag har nytta av hela fiskedagen.

Och helt okej med dagens fångstresultat, tycker jag.

Men vi gädd-selifiefotografer har det inte lätt alla gånger. Jag fick för mig att dagens första gädda skulle vara mycket större än den visade sig vara på närmre håll. Men då hade jag redan gjort mig besväret att vada in till land och letat upp en plats att ställa ifrån mig kameran på.

Och det är inte det lättaste att hitta stenar eller bryggor med lite höjd på så därför blir bilderna som de blev.

Tycker kommunen kan ställa upp cirka en meter höga stolpar med en liten plattform överst på längs med samtliga kustlinjer. På cirka 20 meters mellanrum.  De kan använda de där varningspinnarna de har för snöröjningen. De skryter ju som attan att det ska vara så bra gäddfiske här i kommunen och det om något borde locka hit fisketuristerna.
Eller ännu bättre; tvinga fisketuristerna själva att slå i pinnarna! Så kanske det inte kommer så många...
(Det sista resonemanget kan väl hänföras till den numer så populära Trump-logiken)

Det är också lite extra kul nu. För vid varje hugg tänker jag för en bråkdels sekund: Kan det vara öring? Det är det i princip aldrig men chansen eller risken är inte helt försumbar just nu. Knappt någonstans egentligen. Och det kan jag säga att lämpligare fluga än den jag nu använder finns knappt. Möjligtvis förutom att kroken är hullinglös. Havsöring är ju matfisk.
Ibland händer det att en särskild fluga uppnår hjältestatus. Som den jag nu använder och har använt de senaste 5-6 gångerna. Jag tog flera närbilder på den idag men ingen blev bra. Min kamera klarar inte av när det glänser för mycket.

Men på den har jag landat väldigt många gäddor och däribland en 6-7 stycken i spannet 3,5 - 4 kilo. Visst, jag har fått byta wiretafs flera gånger och även lagt till några förstärkande strån glitter ibland.

Den skymtar på den här bilden:

Jag kanske borde ha kallat den för "One Size" i fiskejournalen men det är så svårt att sätta gränser. Precis som samlingsnamnet Zilverzara. Där finns ett normalvärde på två standardeviationer hur mycket den får avvika i fråga om olika färgnyanser, material, tyngd och längd och liknande från det ursprunglia originalet som förvaras i bankfack.

Bilden tog jag förresten efter en liten malör. Jag råkade nämligen tappa pappret i sjön och på bilden är det blött. Papper och vatten är ingen bra kombination och jag var rädd att skriften skulle upplösas så därför tog jag bilden. Jag skyller därvidlag på det bandagerade pekfingret.

Som jag i sin tur skyller på det här gädd-selferiet. Risken för skador ökar alltid när man snabbt försöker få grepp om de motspäntstiga, kameraskygga gäddorna. Har de hållit sig hur lugna som helst innan, men så fort de hör knäppet när man sätter på kameran och man bara har 10 sekunder på sig, sätter de i gång med världens sprattel och ivägsimningsförsök.

Och typiskt nog när jag fick dagens största hittade jag inget bra ställe för kameran. Den här är på dagens näst största och med kameran på marknivå:

Ähum, jag ser att jag påstod att den här var den näst största men bägge har jag ju bokat på 4 kg; hur kan det komma sig? Eh jo... Den sanna vikten på den här ovanför kanske ligger på tja... 3,8 eller kanske 3,9 kg. Och den andra förmodligen 4,2 eller kanske 4,3 kg. Jag menar, så noga är det ju inte.

Vilket blir en naturlig övergång till nästa ämne: Att det inte ser ut att bli någon så kallad Gädd-fajt i år. Jag brukar vara inne på FishEco och kolla både det och annat där. Förra året startade tävlingen nämligen just den första mars. Och i så fall skulle det införas bokstavligen millimeterrättvisa i mina storleksangivelser, i alla fall på de lite större gäddorna. 

Jag brukar hävda att jag vet var gäddorna bor men att ibland är de inte hemma. Det stämde extra bra idag. För på den sista halvan av den långa sträckan hade jag inte ett enda hugg. Det var inte helt tomt på fisk för jag skrämde ut ett par stycken när jag vadade längs strandkanten. Men så är det ofta på vintern.