17-03-09

Onsdag

Löjligt traditionell fiskedag

Precis när isen gått i insjöarna och jag funderade på att begå premiär i Klubbvattnet gjorde vintern en mycket ovälkommen come back. Jag har en insjö jag kör förbi när jag ska in till stan som jag jämför med och där var det öppet vatten en dag. Så frös det på igen nästa dag.

 Det plus att jag har jobbat gör att jag inte kunnat fiska förrän idag. Detta efter ett par dagars mildväder.

Så här såg det idag:

Suck, det här med Gäddfajten kommer inte att funka för mig, kom jag underfund med idag. Rent logistiskt. Det är helt enkelt inte avsett för ensamma, vadande flugfiskare. Inte ens om de skulle råka få en stor gädda. Jo, jag hade plastmätbrädan i fiskevästens ryggfack. Tanken var att jag vid behov raskt skulle sträcka mig efter den, ungefär som en pilbågsskytt tar en pil ur kogret på ryggen. Men, kom jag på, jag har ju alltid en kort regnjacka överst. Så det funkar inte.
Om jag ändå mot förmodan skulle få fram den är den skrynklig. I alla fall lite. Och hur ska man kunna släta ut den och göra allt annat med bara en hand? I den andra har man ju gäddan. Idag under fisket, spanade jag in mot standen då och då efter bra uppläggningsplatser utifall att. Visst, här och var fanns det släta partier i anslutning till vattnet men absolut inte överallt. 

Nä, det får bli i båten, tror jag, om jag över huvudtaget ska bry mig. Då, i somras blötte jag ner linjalen och verkligen strök den rak längs med båtbottnen och fäste den med en blöt handduk. Sedan återstår problemet att få gäddan att ligga still.

Idag höll jag till enbart på ett ställe. Fast ett vidsträckt sådant där man gående kan prova flera, väldigt olika biotoper och ställen utan att behöva sätta sig i bilen och köra iväg.
Som det vimlade av gäddor! I princip överallt.
Nu ska jag försöka undvika att uttrycka mig det minsta förklenande och suckande över alla smågäddorna men lite svårt är det. Hur traditionellt som helst tog jag en gädd-selfie på dagens största, en på knappt 3,5 kg:

Det löjliga är att det mycket väl kan ha varit samma gädda och kameran på samma sten som för några veckor sedan. Jag utgår ifrån att det kan finnas läsare som (även utgår jag ifrån att det överhuvud taget kan finnas läsare; åtminstone ett par stycken) ...som tror att det är samma gädd-selfie som jag om och om igen återanvänder. Men idag hade jag på mig den neongröna buffen under mössan och sydvästen och den skymtar fram där. Jag hade nämligen klippt mig och då känns det alltid extra kallt om skallen. Så nog är det olika bilder varje gång alltid.

I samband med den gäddan inträffade en incident med mitt flugspö. Det kanske finns någon som tycker att det är lite för tunt och lätt att använda vid gäddfiske, jag vet inte. Även jag själv vid vissa tillfällen. Vid själva landningen. Mitt första försök med #3 slutade ju med en knall när det bröts. Men med det här har jag blivit mer och mer vårdslös utan att det bryts. Men nu hände det sig att jag hade gäddan på väldigt kort lina och den verkade mogen att tas om hand. Då gjorde den en överraskande våldsam rusning mellan vadarstaven och snöret. Spöet böjdes nästan tredubbelt innan jag hann sticka ner det i vattnet och lätta på trycket. Men det höll! Mer och mer övertygad blir jag att det var fel på godset på det första spöet...

Tja, och så kan jag faktiskt inte hjälpa att jag även idag stötte på ytterligare en ilandfluten jättewobber. Och lika traditionellt har min kamera svårt att ta bra bilder på glänsande föremål. Typ blanka fiskar och zilverzaror. Trots att idag ändrade jag kamerans alla inställningar jag kunde hitta och den här blev det bästa. Men inte bra:

Det var väl bara ett par veckor sedan jag hittade den förra och tog ett pliktskyldigt kort av den. Först trodde jag den var exakt likadan till färg och storlek men när jag kom hem såg jag att den här var lite längre och blind.

Åter undrar jag hur det går till att jerkfiskarna slarvar bort så många wobblers. Jag har svårt att tänka mig att jättegäddor sliter av linan. Kanske snärtar de av den tunga wobblern vid utkastet? Bottennapp? Ja, krokarna brukar oftast vara borta när jag hittar dem men annars ser de fräscha ut, tycker jag. Man läser ju allt oftare om allt farligt utsläpp av plast i världshaven och här tror jag beviset finns vilka det är som är de största miljöbovarna som slänger plastbeten hej vilt omkring sig på det här oansvariga sättet!

Okej, det sista var ett skämt för jag själv är väl kanske inte helt oskyldig på den punkten. Ofta slits det ju väck en eller annan strimla glitter som förmodligen består av något plastmaterial i botten. Och idag mer än någonsin. Jag tvingades byta fluga tre gånger vilket är ovanligt. Fast det beror på att wiretafsen skadas eller blir alltför krullig.

Lika tradtionellt som vanligt när gäddorna är alltför mycket i hugget gjorde jag mitt bästa att slita undan flugan för dem när jag såg att de var på väg. Så nästa gång tror jag att jag ska leta upp ett ställe där det brukar vara fisktomt...