17-03-13

Måndag

Bortjagad av vilda djur

Ja, när det inte händer något speciellt får man ju dramatisera lite. Fast sant var det. Här förekommer inga alternativa sanningar eller fakta. Nästan aldrig faktiskt. Annars kanske den mer internationella rubriken Mission accopli...  eller Mission accomplec...  Äsch, glöm det, Uppdraget utfört, menar jag.

Jag hade ju sagt att nästa gång (idag) skulle jag söka upp ett fisktomt ställe och det lyckades jag med på ett förtjänstfullt sätt. Ett ställe som man genast tänker på är Ronnebyfjärden men det hade blivit på tok för lätt. Ingen utmaning alls. I största synnerhet i rådande väder med sol, lugnt och svag vind.

Okej, det här kan måhända se ut som en vik allra längst in i skärgården eller till och med en insjö men det faktiskt allra längst ut i havsbandet. Där höll ett gäng svanar till och ställde till spektakel. Värsta busfasonerna! De jagade varandra och plaskade och for runt och skrämde förmodligen slag på varenda fisk i närheten:

Inte nog med det, för rätt som jag stod där och kastade, dök ett sälhuvud upp cirka 20 meter ifrån mig. Och jag vet aldrig hur man ska resonera då.

Alt 1: Där det finns säl finns det även fisk. Stanna därför lungt kvar och fortsätt fiska.
Alt 2: Där det finns säl finns det ingen #%¤/¤¤# fisk för den har den %#%&#¤!! sälen antingen tagit eller skrämt bort. Gå genast därifrån!

Så kombinationen en säl och massvis med svanar blev mig övermäktig, så jag gav jag upp och gick vidare.
Visst, jag försökte ta en bild på sälen med de är notoriskt kameraskygga. Står man med kameran beredd, vägrar de visa sig. Så fort man stoppar undan den, ja, då dyker de upp igen. Och sådär håller det på.

Idag var det sådant väder som det egentligen aldrig är:

Jag vandrade iväg till kända både havsörings- och gäddlokaler. Även där lyckades jag med dagens uppdrag att inte få varken virvel, hugg eller fisk. Såg inte skymten ens av en solande gädda. Succé med andra ord. Fast det var skönt och trevligt i solen förstås. Ända tills jag skulle gå tillbaka till bilen. Jag hade vandrat iväg en lång bit men stannat, vadat ut och kastat på vägen då och då. Men att gå hela vägen tillbaka i ett sträck blev svettigt värre. Är det så gott som vindstilla och sol spelar det ingen roll om lufttemperaturen bara ligger på ett par grader plus.

Så till råga på allt upptäckte jag det här på tillbakavägen:

Precis så här såg det ut när jag fann den. Den tredje stora wobblern på kort tid!  Ett tag funderade jag på att gå lös på den i fullt raseri med vadarstaven. Banka sönder och ner den i marken! Men det hade ju bara ännu mer bidraget till spridningen av plaster i naturen. Och jag blivit ännu mer svettig. Så jag tog med den till bilen.

Körde väl iväg inåt. Stannade väl till på ett lämpligt ställe där jag ytterligare kunda svalka av mig. Och givetvis skalade jag av mig för mycket kläder. För vinden ökade. Absolut inte mycket men mer än tillräckligt för att jag skulle börja frysa. En massa gäddor gjorde inte saken bättre. Små, visst. Men däromkring har jag genom åren landat flera gäddor över fem kilo.

Man det blev för kallt till sist så jag kunde inte befiska hela sträckan. Egentligen borde jag kanske kört någon annanstans och klätt mig bättre men kände mig trött efter förmiddagens strapatser utomskärs. Ja, där är det mycket stenigt och både svårvadat och svårframkomligt på land.

Nu närmar sig tiden i alla fall för lite äkta flugfiske i Klubbvattnet. Jag har sett ett par dagar nu hur isen på en insjö ena dagen är borta och nästa morgon tillbaka men nu börjar det bli plusgrader även under nätterna. Det känns spännande för det var länge sedan jag fiskade regnbåge. Med undantag för de i Degerbergas Trollemölla förstås. Men i Klubbvattnet är förhållanderna mycket annorlunda med mer "vild" fisk. Tror jag åtminstone.

Hm... Undrar om man behöver byta upp sig till grövre grejer...? Kanske måste jag gå upp till grova AFTM 5?