17-03-26

Söndag

För fint väder

Ja, alldeles, på tok för fint väder, i synnerhet en söndag. Inte för själva fiskets skull utan för fiskandet. Om nu det verkar begripligt. Den enkla förklaringen är att det var alldeles för mycket folk i röresle överallt. Det borde jag i och för sig kunnat räkna ut med andra kroppsdelar än hjärnan eftersom det rått rena sommarvämen nu ett par dagar.
Men ibland tvingas man till handlingar man inte själv kan styra över...

Slutsumman i tabellen hade jag mycket väl lätt kunnat fördubbla om jag fortsatt. Och det skulle inte förvåna mig det minsta om dagens största gädda i så fall var över fem kilo. Just för att jag absolut inte skulle vilja ha en just där och då.

Nu fick jag en fet och fin i min vanligaste vikt som dagens största, nämligen cirka 3,5 kg:

Och som de brukar ha på vintern och våren; flera små fripassagerare. Som man ibland kan upptäcka ha flyttat värddjur i och med att de kan ha sugit fast sig på en av mina egna fingrar.

Och som jag höll ned spöt, låtsades titta åt ett annat håll och visslade lite obesvärat. Just för att inte väcka onödig uppmärksamhet från stranden.

Särskilt var det en person jag höll ögonen på:

Länge dessutom. Han kom med kajaken på biltaket, gick fram och tillbaka till strandkanten och bilen och packade och donade. Givetvis var min första tanke att det var en tocken dära kajakfiskare det lär finnas så gott om här i trakterna. Och det kunde absolut inte vara en god idé att visa att det mer eller mindre vimlade av gäddor bara en bit ut.
I sådana lägen brukar jag vänta ut vederbörande. Ta det lugnt, inte få någon fisk och när det åter bli fritt fram, åter börja fiska på allvar. Men det fungerade inte idag. Fram och tillbaka, fram och tillbaka gick han mellan bil och kajak och höll på och donade hur länge som helst. Tyckte i alla fall jag.

Inte nog med det var det om kanske om inte fullt med folk, så åtminstone flera stytcken som lite längre bort höll på med vårstädning i trädgårdar och liknande. Räfsade löv och samlade ris. Och gäddor har en benägenhet att högljutt plaska som säkert låter ljudmässigt som kanonskott i den annars ganska tysta naturen. Det var ju dessutom lä för den svaga vinden. Men hugg och napp gick inte att undvika. Då slaknade jag på linan och hoppades de skulle lossna av sig själva . Några gjorde det och andra inte. De försökte jag ta varligt så de inte plaskade och hanterade dem med ryggen mot stranden.

Men till sist gav jag upp och vadade iland. Och nyfiken som jag blivit, gick jag fram till kanotisten och började prata. Det första jag kunde konstatera var att jag inte såg till några spön så fiska skulle han inte. Det visade sig vara ett riktigt kajakproffs. Att han hade så mycket att packa och han gjorde det så noga berodde på att han skulle vara ute några dagar...
Två gånger hade han paddlat ända ut till Utklippan och det är långt det, kan jag upplysa om. Han hade mycket starka och bestämda åsikter om andra kajakpaddlare, kan jag säga... Och även om kajaker. Och även om annat. Vi stod och pratade länge faktiskt. Jag har ju varit lite intresserad av kajaker men aldrig riktigt kommit till skott. Absolut inte att fiska ifrån utan bara ut och paddla. Jag är ganska säker på att han är välkänd hos likasinnade här i stan.