17-04-11
Tisdag
En dålig dag
Ja, det finns bra fiskedagar och det finns dåliga fiskedagar. Och så finns det riktiga katastrofdåliga fiskedagar. Förra gången jag var ute får rankingen bra, helt klart. Bra med fisk och en del kul sidohändelser. Men idag kom backlashen. Riktigt dåligt. Ta bara här där jag började:
En lävik vilket var första förutsättningen i den hårda nordvästliga vinden. Ett hyggligt bra ställe och en lång sträcka att vada och befiska. Jag var övertygad om att när jag fiskat mig igenom området skulle jag ha kommit i kontakt med tja... 15-20 gäddor. Och säkert landat 10 av dem och flera skulle väga över tre kilo. Så vad hände? Efter över två timmars fiskandet utan så mycket som skymten av en fisk fick jag äntligen en. Som när jag skulle släppa tillbaka den, sprattlade till och långfingret hann inte undan utan kom ivägen för, tror jag, gäddans allra längsta och vassate tand. Som det blödde:
Det är så jobbigt! Särskilt när det händer med den första gäddan. Det
är alltså inte det att det gör ont. För det gör det inte det minsta.
Varken under eller efter. Men det påverkar vidare fiske. Det enda som
hjälper är tryckförband. Ja, det har jag redogjort för flera gånger och
det viktigaste är att man måste lätta på trycket då och då för att inte
blodflödet helt ska stängas av med risk för vävnadsdöd och kallbrand. För att byta ämne läste jag på FishEco om ett helt nytt sorts fiske. Det verkade intressant; trendkänslig och pigg på allt nytt och modernt som jag är. Det kallades för LRF men har tydligen ingenting med Lantbrukarnas RiksFörbund att skaffa. Exakt varför det kallas så får man själv ta reda på i den fiskebloggen. Light Rock Fishing, heter den. Men det går ut på att använda ultralätta spon, tillika lätta rullar och supertunna linor och då förstås, små och lätta beten. Man ska alltså anpassa utrustningen efter den fisk man är ute efter. Inte nödvändigtvis ständigt vara ute efter jättefiskar av olika slag utan göra det bästa av den fisk som man har bättre chans att få. Lite mer vardagsfiske, tolkar jag det som. Och då ska man givetvis ha don efter fisk för att göra själva fiskeupplevelsen desto roligare. Det är ett helt nytt koncept som lär ha börjat i Japan. Det är lite oklart när men ska vara väldigt nytt här i Sverige. Men... Hm... Vänta lite nu, det verkar ju lite bekant det där med lätta spön och i övrgit lätt utrustning...? Var kan jag ha hört om det förut, tro...? Javisst ja, det började jag med redan 2002 så smått. Först lite försiktigt men snart mer och mer när jag upptäckte hur bra det gick och hur kul det var. Länge använde jag mitt #5-spö som faktiskt väckte en del ont blod på sina håll. Ja, det var inte så många som höll på med gäddflugfiske då. Då heller, ska jag väl säga. Ska man döma efter just FishEco och vad som står där, är förhållandet flugfiske överhuvudtaget versus annat sorts fiske, typ 10 mot 90%. Tillbaka till dagens inte så värst lyckade fiske:
Inte så mycket att orda om mer än att det stärker min och Herakleitos tes att man inte kan stiga ner i samma fiskevatten två gånger utan att det har förändrat sig. Särskilt på första stället blev jag besviken på. Eller kanske mer förvånad över, är bättre uttryckt. Men c'est la fiske-vie.
|
