17-05-22

Måndag

Jag - en specimenhunter

Jepp, när det vanliga gäddfisket fortsätter att gå urdåligt hoppar jag på de trenderna. Allihopa på en gång. Ska de va så ska de... Det är jätteinne och supercoolt har jag förstått.

Ja, idag blev det åter vadarna men med sommarlätt klädsel under. Visst, jag tvekade lite och funderade på båten men så hade jag inte internet hemma på morgonen och det är värst så beroende man blivit av det. Det är främst vattenstånd och aktuell vindstyrka och vindprognoser i samband med fisket jag tänker på förstås.

Började utomskärs. Där kan militärbåtarna brassa på för fullt ibland och river upp väldiga svall.

Surf's up kallar jag den här bilden:

Här gällde det att snabbt backa tillbaka till grundare vatten och ta spjärn.

Efter cirka tre timmars fruktlöst kastande fick jag äntligen ett hugg. En knappt kilosgädda kändes det som. Men ganska snart förstod jag att det inte var en gädda utan en blank fisk. Men absolut inte öring. Nä, en lam och lite slött vältrande sig i ytan, id. Eller möjligen ort. Även om det nu är flera år sedan jag fick någon sist, är det så typiskt att de hugger nu i maj. På större beten alltså. Nyss komna från leken uppe i åarna är de tillbaka i havet vrålhungriga.

Den här gick solo. Annars har de det beteendet att de går i stora stim, vakande och vältrande sig i ytan. Då kan de nafsa lite grann men inte tillräckligt. Till det har jag med mig en liten plastpåse med några vanliga, mindre flugor på en bit tunn tafs. Än har det inte blivit läge att prova det.
Men visst var det kul att få annat än de vanliga gäddorna.

Så fick jag ett napp till. Knappt märkbart men nog kände jag det. Och fick upp ännu en spigg! Jag lovar, det är sant. Men eftersom jag hade med en bild på den taggiga fisken sist, tog jag ingen bild på den här. Men det var då tanken slog mig att bli specimenhunter. En annan tanke redan innan för idag var att få en näbbis på den lätta utrustningen. Jag såg ju att de fanns här omkring sist jag var ute med båten. Men icke jag såg en enda idag trots att jag var utomskärs. Det var synd det.

Lite senare fick jag en vanlig tvåkilosgädda men det blev i alla fall hela tre arter. Nu är det bara 97 stycken kvar! Ja, för får man 100 blir man Stor Grabb och kommer i tidningen.

Knappt hade jag gått upp på land förrän det var dags igen:

Nu är jag med i reptilskådarklubben också! Här gäller det att ta så många bilder på ormar, ödlor, sköldpaddor, krokodiler och helst även dinosaurier man kan. Men vad jag vet har ingen ännu lyckats med det sistnämnda. Nu öppnar jag lite lätt med en snok.

Och så givetvis den allra största nördklubben av dem alla:

Fågelskådarnas där man ska kryssa för alla de skränande och störande små irritationsmomenten man ständigt drabbas av när går längs kusten. Särskilt nu i maj är det ett förfärlig oväsen i buskar och snår. På den här bilden är det givetvis inte den €£@%&¤#!! svanen som avses utan den på bild ytterst svårfångade hägern.

Något måste man ju syssla med när fisket slår fel. Jag kollade bakåt några år hur fisket varit just i maj och mycket riktigt har det inte varit så bra. Fast inte så dåligt som i år. Så får jag också skämmas lite för att jag inte kört iväg till Klubbvattnet och provat där. Det har bara inte blivit av. Trots allt består livet inte enbart av fiske.

Men himla synd att jag inte fick en näbbgädda idag!