17-07-04

Tisdag

Polariserat och polariserande

Det är givetvis ingen större vits att klaga på vädret. Det hjälper inte. Men konstateras kan att det blåser mer än både vanligt och lovligt här i mina fiskevatten hittills den här sommaren. Innan idag har det blåst hård kuling för att inte säga storm. I alla fall verkade det så för jag hade till och med strömavbrott som förmodligen berodde på nerblåsta träd.

 Därför är det tur att vadare finns. Gäddflugfiskarens bästa vän. Sommar som vinter, vår som höst. Även om det är svårt att gradera alla sina nödvändiga prylar inbördes.
Fast en grej saknar jag ordentligt. Idag blev det väldigt uppenbart. Igen. På första stället idag var det helt lä. Och soligt. Ett hyggligt ställe särkilt efter de senaste dagarnas hårda västvind. Då tror jag alltid gäddorna går in och ställer sig i lä. Ofta stämmer det men nu verkade det trögt. Inte ett napp och ingen fisk skrämde jag ens ut från tångstenarna längst in.  Men rätt som det var anande jag en mörk skugga en bit bort i tångskogen på en sandfläck. Jag rör mig så gott som ljudlöst och försiktigt just när det är jämn sandbotten och mycket riktigt var det en stor gädda som stod där. Helt orörlig. Och jag med. Försiktigt tog jag fram kameran. Försiktigt slog jag på den och höjde den, även det försiktigt. Solen sken rätt ner i vattnet och med mina polariserande solglasögon framträdde gäddan som om inget vatten fanns. Så fort jag knäppte av började gäddan känna sig obekväm. Den började långsamt röra på sig och simmade makligt iväg. Ungefär som när jag försöker fotografera hägrar. Eller sälar. Så fort man ens antyder att man ska ta en bild, dyker de eller flyger iväg. Okej, nu hann jag trycka av men vad hjälpte det?
För mycket riktigt; när jag kollade på bilden syntes inte gäddan alls. Bara solreflexer precis över gäddan.
Så en polarisernade lins för småkameror är vad jag och hela världen behöver!

Jag experimenterade för några år sedan med att klippa ut en liten rund lins från gamla polariserande solglasögon och försöka fästa med gummisnodd på min lilla kamera men det funkade inte. Någon stor tung, dyr och vattenkänsligt systemkamera vill jag helst inte investera i.

Gäddan förresten var absolut i femkilosklassen. Nej, det första stället gav absolut ingenting vilket var oväntat.

LIte bättre blev det dock på dagens andra etapp. Där passade jag på att åtminstone få en gäddbild. På nära håll och med solen i ryggen brukar det gå hyggligt bra:

Jag läser förresten i olika media att nu är drevet igång igen mot skarven. Till och med min egen organisation Sportfiskarna är med i kampanjen. Åter skylls det mesta vad gäller olika fiskarters tillbakagång på mellanskarevens härjningar. Nu är det tydligen abborren som utgör skurkfågelns favoritföda. Annars brukar det vara ålen. Eller för den delen alla de fiskarter vi människor helst vill ha för oss själva. Och som det inte alls är vårt eget fel att de minskat. Eller kanske snarare att det är bättre eller lättare att utrota mellanskarven än att vi själva ska minska överfångster, miljöförstöring och liknande. (Okej, i exempelvis Sportfiskarnas apell mot mellanskarven pratas om begränsning men vad de allra flesta egentligen vill så är det utrotning.)
Nå, det är egentligen ingenting jag har med att göra. Vad vet väl jag? Men jag gjorde i alla fall några nätsökningar just för att försöka få reda på lite allmänna fakta. De negativa och hatiska träffarna vann med sådär 100 - 1. Tala om polariserat!

 Här en som åtminstone något höll en mer balanserad ton:

http://fof.se/tidning/2011/5/den-nyttiga-skarven 2011

Mycket riktigt påminde kommentarfälet lite om det som man brukar se hos avpixlat och liknande sajter. Som en kuriositet hittade jag lite till min förvåning en artikel om skarvar i de Almedalsaktuella Nordiska Motståndsrörelsens tidning. Fast kanske inte lika förvånande var de väldigt mycket för att den i Svenska vatten så främmande och utländska fågelarten skulle utrotas.

Men en sak är säker (tror jag) och det är att mellanskarven bör vara en av de allra främsta uppätarna av den invasiva arten svartbult. Och att mellanskarven icke är att betrakta som invasiv eftersom den funnits i Östersjön sedan 3000 år tillbaka även om den försökts utrotas då och då genom historien.

Åter till mitt eget fiske som får väl anses så där lite lagom trevlig och lyckat med tanke på att det är mitt i sommaren. Och det kanske allra bästa sättet att fotografera gäddorna på utan polariserande linser; nämligen när den lämnar vattnet och gör ett skutt upp i luften:

På tal om invasiva arter finns det en som nog tar förstapriset när det gäller att konkurrera ut andra arter, ödelägga andras livsnödvändiga biotoper, fördärva och förgifta levnadsbetingelserna för hundratusentals både individer och arter och det är vi människor. Eller som en gädda sa till mig i förtroende: Homo Djävla Sapiens!