17-08-08

Onsdag

Borde tagit båten istället...

Ja, faktiskt. Men vem kunde ana att vinden i princip skulle dö ut fram på dagen? Oftast är det ju tvärt om. Och den här sommaren har det nog aldrig hänt heller. Men jag ska inte klaga överhövan. Jag hade en trevlig dag. Eller morgon och förmiddag för det är det som gäller nu på sommaren.

Fick ett rejält hugg i början:

Inte ville den hoppa och inte gick det att ta en gädd-selfie heller så jag fick nöja mig med ovanstående bild.

När man fiskar vadandes häromkring på sommaren och särskilt nu på senare delen är det en del saker man bör tänka på. Man måste undvika att gå långa sträckor på land. Vilket innebär att man måste parkera ganska nära fiskeställena. Visst, på morgonen är det svalt och skönt och man kan promenare långt men på hemvägen? Fast just den här sommaren har inte bjudit på någon tropisk värme med svaga vindear precis för i så fall skulle jag varit ute med båten. Men idag blev det ordentligt soligt och hett frampå dagen.
Även under själva fisket är det olämpligt att förflytta sig på land. Tala om prunkande växtlighet! Vass och gräs, buskar och snår har växt upp så det är väldigt svårt att gå ens kortare sträckor utan att bli genomsvettig. Många stigar växer mer eller mindre igen också.
Ofta tänker jag på hur bra det var på Hasslö för ett antal år sedan. Just när vadningsfisket började på allvar kring september. Hur rent och fint det var längs stränderna. Nästan rena gräsmattan! För då gick en massa boskap där och betade. Men eftersom ägarna inte var barnfödda på Hasslö utbröt en så kallad staketstrid. Det vanliga; sabotage, upprörda känslor, arga insändare och till sist blev läget ohållbart och korna försvann. Nu är det nog en 15-20 år sedan. Så tolkade jag det hela i alla fall.

När jag gick över ett litet näs, blev jag biten av TVÅ bromsar den korta tid det tog. På handen som var enda angreppsmålet för de kring ansiktet kan man vifta bort.

Visst kan det vara fint med blommor och sånt men tur att man är iklädd vadare trots allt.
När jag var färdigfiskad, klar och höll på att svida om till civila kläder vid bilen och tagit av mig sockorna, råkade jag upptäcka en fästing som kröp på stortån! Den behövde bara en halv minut så tog den språnget. Men det var det sista den gjorde i livet.

Men ute i vattnet går man säker. Det är bara skönt och trevligt på alla sätt. Fast idag gjorde jag misstaget att fiska i lite för mycket lä. Jag kunde inte ana att det inte skulle blåsa halv kuling som det brukade nämligen. Så det blev extra varmt i solen och nästan spegelblankt. Då gäller det att ha en extra blank och glittrande fluga. Då kommer verkligen min zilverzara till sin rätt!
Men tvingas jag erkänna, det finns ett litet problem med liten krok. Nämligen när wiretafsen blir för krullig närmast kroken. Och det är där den alltid blir krullig först också. Då tror jag att kroken fäster sämre. För jag hade säkert en 5-6 hugg som inte blev mer än just hugg. Man kan inte heller hålla på och byta fluga hela tiden heller för då skapar man bara en massa jobb hemma när man ska byta tafs.
Jodå, jag är medveten om att de riktiga gäddflugfiskarena som använder de spö- och linklasser man egentligen ska ha, typ AFTM 9-10, kan kosta på sig att ha lösa wiretafsar med lekanden eller annan fästanordning så man bara behöver byta själva wiretafsen och inte flugan.
Nåja, har man inte värre problem ska man inte klaga.

Åh förresten ursäkta! He, he, jag råkade använda ett ord som numer är bannlyst ur svenska språket. Helt avskaffat och det visar bara hur lite man hänger med. Ordet "problem" förstås. Det är helt ute. Nu heter det "utmaning" istället. Förlåt så mycket att jag glömde det. Det är alltså en utmaning det här med att wiretafsen krullar sig som rött band kring en julklapp.