17-08-22

Tisdag

Kombinerat dagboksblad med handhavandebeskrivning

Jepp, idag blir det något helt nytt. Det här dagboksbladet riktar sig till en särskild person.  I vanliga fall vet jag faktiskt inte riktigt till vem det riktar sig. Det är nog mest av gammal ovana  jag håller på med detta. Men visst, en dagbok för man ju främst för sin egen skull och det räcker väl med det. Kul att ha och kunna titta tillbaka på.

Men! Jag fick syn på en artikel i Sydöstran och började fundera lite.

Här ett utdrag:

Varför inte försöka få någon annan att gå ner sig ordentligt i flugfiske-efter-gäddaträsket? Det händer ju då och då att jag undrar varför det inte är mer populärt nu för tiden. Visst, här har jag en mycket tveeggad inställning, erkännes. Det är skönt att vada omkring för sig själv utan att behöva trängas med andra. Nuförtiden, sedan många år faktiskt, är det ytterst sällan jag ser någon annan flugfiskare. Det verkar vara helt ute med flugfiske efter gädda. Och kanske överhuvudtaget? Men ändå; jag hade gärna velat introducera någon annan i den här absolut roligaste, mest spännande och givande fiskemetoden som finns. Ungefär som när man läst en bra bok eller sett en bra film. Då vill man gärna berätta det för andra och rekommendra det. Både flugfiske i sig och efter gädda. När det gäller fiske har jag faktiskt prövat och testat en hel del olika sorter och varianter genom åren så lite har jag att jämföra med. Men här avses i första hand vardagsfiske i hemmavattnen och kanske inte långresor till Lappland, Norge, Maldiverna eller Florida. Som i mitt fall numer inskränker sig främst till Degerberga i Skåne någon gång om året. Och jag tror det framgår av texten här till vänster varför jag tycker den personen är ett lämpligt offer. Faktiskt inte i första hand för att det är en "hon". Nej, mer för att hon är väldigt hängiven och entusiastisk, inte hållit på så jättelänge (cirka 10 år) och precis har börjat flugfiska. Dessutom tillkommer att hon har väldigt sunda åsikter i en del frågor. Det vill säga hon tycker likadant som jag. Både att hon är tveksam till tävlingsfiske och månar om fiskens bästa vad gäller att använda hullinglösa krokar. Därför kommer jag i det följande att liksom ta det från början. Rikta mig till sådana som kanske inte har flugfiskat så mycket efter gädda. Och absolut avhåller jag  mig från all mansplaning och "lilla-gumman"-attityd. Sedan är det förstås ganska osannolikt att just hon någonsin kommer att läsa det här. Jag får se om jag kanske kan komma i någon sorts kontakt med henne och berätta det. Dessutom kan jag kanske omarbeta det lite och använda det som någon sorts "Så fiskar du gädda med fluga"-artikel. Det saknas en aktuell sådan på min hemsida är jag pinsamt medveten om.

Här avses alltså att fiska iförd vadarbyxor. Jag betraktar det nästan som ett helt eget fiskesätt om man jämför det med flugfiske från båt. Ja, här kommer att vimla av upprepningar och vad jag brukar avhandla här i min fiskedagbok. Många käpphästar kommer att sadlas och tas ut på ridtur. Allmänheten varnas!

Därför behöver man givetvis först och främst ett par vadarbyxor. Kanske har du redan ett par och i så fall är det alldeles utmärkt. Materialet spelar mindre roll; det funkar både med neopren och tunnare andasvadare. Året om faktiskt. Har man andasvadare är det bra att ta till en lite större storlek så man får plats med mycket kläder under när det är kallt i vattnet. 
Det är en jättefördel att man kan flugfiska gädda hela året här i Karlskrona. Bara det är isfritt och över nollan går det hur bra som helst.

Egentligen är just augusti kanske den sämsta månaden att vada omkring. Oftast är vattnet som varmast och växtligheten som värst. Ålgräs upp till ytan och massvis med lösslitet bandgräs som flyter omkring. Värt att påpeka är att just här, i vår skärgård med sina stora öar runt om går det nästan alltid att hitta mer eller mindre lämpliga ställen året om. Någonstans är det alltid lä eller halvlä.
Vid flugfiske från båt är vinden ens största fiende men när man vadar är den ens bästa vän.

Utrustning har du ju redan. Förhoppningsvis har du inte hört från någon expert att "Ska du flugfiska gädda måste du ha minst en klass 9-10 utrustning för att kunna kasta de tunga och jättestora flugor som är helt nödvändiga."
Å andra sidan är det lika lite nödvändigt att använda så löjligt lätta spön som en del toknördar envisas med att göra. Det duger bra med #5 plus minus några klasser. Och flytlina.

Därefter är det bara att bana sig väg genom vegetation, vass och vada ut en bit och börja kasta:

Exakt var spelar ingen roll. Det finns gäddor överallt. Okej, nu gick det lite för fort. Det viktigaste är att först och främst hitta bra ställen att vada på. Lyckligtvis och guschelov finns det gott om sådana ställen och områden här kring staun. Fast nu på sommaren har de krympt ihop betydligt. Långgrunt och fast sandbotten är huvudbeståndsdelarna. Hittar man några tångprydda stensamlingar där är det förstås bara bra. Men dyiga bottnar och brant stupande stränder bör man undvika.

Den viktigaste väderfaktorn är i mitt tycke vattenståndet. Man bör ha stenkoll på hur många cm högt eller lågt det ligger på. Det och vindriktning och vindstyrka bestämmer helt och hållet vart jag kör en fiskedag. Nå, det lär man sig efter ett tag.

Tja, som idag behövde jag bara ett par, tre kast innan jag fick några hugg och ett par gäddor:

Som novis kanske man undrar hur mycket man får och om det är några stora. Inte lätt att svara på. Hur långt är ett snöre? Hur stor är stor? Vad räknas som många?

Jag räknar hellre fiskeupplevelsepoäng. Hela kitet. Vadar man är man mitt i. Är en harr på 8 hekto stor på ett #7-spö? Är en sjukilsgädda stor på grov trollingutrustning?

Men som idag tyckte jag definitvit att den här fyrakilosgäddan var stor på min lätta utrustning:

Vad är det allra bästa och roligaste med allt fiske? Mitt svar är "själva hugget". Tror inte jag är ensam där. Och det känns när man vadar, på flytlina och lätt spö, kan jag tala om.

Okej, jag är väl medveten om att väldigt många bara är ute efter stor fisk. Får man inte en tiokilosgädda den dagen är den helt misslyckad. Typ. Tror det mer tillhör ungdomen. Been there, done that, liksom.

Många då? Tja, det tillhör inte ovanligheterna att jag ger upp, vevar upp linan och går någon annanstans för få vara i fred för alla gäddor som hela tiden hugger. Ibland blir man själaglad för dagens enda hugg. Det är så olika.

Den här dagens reslutat är jag väldigt nöjd med. Ganska lagom.  Men som sagt, augusti är en svår månad och egentligen borde jag ha varit ute med båten.

Så återstår det kanske allra viktigaste inom allt flugfiske, vilket hörs redan på namnet, nämligen själva flugan. Den roligaste detaljen och själva grunden. Det har jag alltid tyckt. De allra flesta flugfiskarena tillverkar sina egna flugor. Det hör liksom till. Vilken lycksalig triumf man upplever första gången man får en fisk på egenbunden fluga!

De följande två bilderna är inte sådana jag tagit samma dag som fiskedagen som jag alltid brukar. Jag försökte ta ett par bilder på min zilverzara men de blev inte bra. Tog med några äldre istället.

Här en närbild från när jag började köra hullinglöst. Tänker man på att skona gäddorna bör man även ha små krokar. Som inte kan tränga in så djupt. Kamasan B980 size 6. Metkrok. Pyttesmå. Finns ingen bättre. Bortfilade hullingar.

Mina krokar är alltså extremt små. Det har roat mig att utveckla gäddflugor som dels är så lätta som möjligt och dels ser så stora ut i vattnet som möjligt. Det är roligt att krångla till det i onödan också. Jag ställde upp en hypotes att det gick att tillverka en gäddfluga så lätt att den gick att kasta med ett #3-spö och ändå få stora gäddor på den. Flugan alltså. Extremt och idiotiskt i överkant, visst.
Men kul. Oväntat roligt faktiskt och jag fortsatte av bara farten att köra med den utrustningen.

Visst, jag har inte fått någon tiokilosgädda på det spöet. Inte än. Men det beror inte på vare sig själva flugan eller spöet utan att det är ganska sällsynt med så pass stora gäddor på grunt vatten. Till och med här där det ofta skryts om att det tillhör världens bästa.

Här en bild på flugan där man bättre ser hur den ser ut. Den glittrar så pass att den är svår att ta bilder på men här håller jag ner hand och fluga under vatten och då gick det bra:

Som namnet antyder är det mest silver och vitt i flugan. Det räcker. Därför behöver man aldrig tvivla på att man använder fel bete. Visst kan man blanda in några gröna eller blå strån men mest ska det vara zilver. Gärna olika fabrikat och varianter.

Så. Nu blev det en liten grundkurs. Teoretisk förstås. Om intresse finns ställer jag gärna upp och visar i praktiken också.

Så här ser jag ut. Vadarstav är ett måste, tycker jag. Påklistrade handduksupphängare är bra att hänga upp ett par slingor löslina på. Att jag har två beror på att den första råkade hamna för långt ner och jag kunde inte få loss den igen. Polariserande solglasögon bör man också ha. Keps eller hatt är nästan ett måste. Här på bilden tog jag av mig kepsen.

Sedan är ju diskretion en hedersak när det gäller bra fiskeställen. Tror det gäller de allra flesta som lägger ut bilder på sitt fiske. Man målar över alla detaljer som kan avslöja exakt var man är. Det gör jag också men det är mer för själva ställenas skull och inte gäddornas. Gäddor finns som sagt mer eller mindre överallt. Men bra ställen att vada på vill jag gärna behålla för mig själv. Eller det är upp till var och en att hitta sina egna. Jag är till och med övertygad om att inte ens jag själv hittat samtliga trots att jag fiskat här sedan mitten av 70-talet.