17-09-22

Fredag

Nygamla ställen

Men först några ord om mitt besök i Trollemölla, Degerberga. Det andra och sista i år på en så kallad Öppen Dag. Tisdagen den 19 september.

Egentligen räcker det att säga att jag gick bom. Inte ett hugg! Det är givetvis ingenting man öppet talar om. Genom att nämna det här blir det ungefär samma sak som att inte berätta det för en levande själ.
Jag tror faktiskt det här blev andra gången det inträffade. Jag har varit där varje år, ofta flera gånger per år, ända sedan slutet av 70-talet. Okej, kanske har det varit något år det inte blivit något på grund av ägarbyten; jag minns inte exakt men de allra flesta åren i alla fall.

Precis som jag nämnde vid förra tillfället; för cirka 14 dagar sedan, går det inte att förutspå hur fisket kommer att bli. För idag var det många som tyckte att "Åh, vilket perfekt fiskeväder det är!" Blåsigt, ganska kyligt, växlande molnighet och ett par lätta regnskurar på eftermiddagen. För att inte tala om högvatten i dammarna. Ändå blev det helt uruselt.
När jag gav upp vid 16:30 var det bara 6 fiskar landade.  De flesta togs i Övre Dammen under den första timmen. Väldigt dåligt med vak.

Den här bilden tog jag sent på eftermiddagen när jag trodde det skulle vända. Då kom äntligen ett par vak och jag tyckte jag kände ett litet stopp vid hemtagningen av min svarta Trollemöllanymf men mer blev det inte. En sa att han (det vill säga Pär) inte satte i så mycket fisk inför en öppen dag som när det är sällskap. Fast jag vet inte... Jag har svårt att tänka mig att det är de som släpps i kvällen innan som huvudsakligen hugger dagen efter. Sant är i alla fall att jag knappt såg en enda fisk. Vilket i sin tur även beror på att vattnet var ovanligt humusfärgat. Som i sin tur förmodligen berodde på det myckna regnandet de här 14 dagarna. Nå, det var bara att acceptera. Man slapp i alla fall att hålla på och kladda med fisk när man kom hem.

Nu över till dagens fiske:

Men när det gäller gäddfisket här hemma går det alldeles utmärkt att ställa upp prognoser.

 Min för idag gällde att det kommer att gå fint. I alla fall om högvattnet sjunker undan en smula och att även en del växtlighet har vissnat ner. Idag skulle det nämligen bli höstpremiär för ett par ställen som innan varit oåtkomliga pga tät vegetation. Mycket ålgräs och andra alger. Tänkte även att högvattnet skulle hjälpa till lite.

Minsann om inte första gäddan blev den största. Jag bokade den till 4 kg men tror nog den låg på närmare 4,5 men skit i det. Tyvärr fanns inget ställe inom rimligt avstånd att sätta upp kameran på för en gädd-selfie.

Därmed var ju dagen räddad och tänk om jag fått en regnbåge i Trollemölla i den storleken och så snabbt den 19:e!

Jag läser en hel del i olika fiskemedia om en ny invasiv art som hemsöker våra vatten. Men till stor skillnad mot exempelvis svartbult, puckelryggig kanadalax och andra arter slår fiskepressen knut på sig själv av glädjefnatt och förtjusning. Jag menar alltså blåfenad tonfisk. För visst är väl den att betrakta som en invasiv art precis som den spanska skogssnigeln? Är det inte klimatförändringen som gjort att den kommit så här pass långt norrut?
Att den förekom i Öresund strax efter kriget har jag för mig berodde just på kriget. Att minor, ubåtar och annat hindrade mycket av yrkesfisket både i Medelhavet och längs hela Atlantkusten under flera år vilket medförde att tonfisken ökade i antal och liksom trycktes norrut.

Det vimlar även av bilder på sushiråvaran. Har till och med sett en bild på en som hoppar.

Men vad är väl en bild på hoppande, blåfenad tonfisk mot en på hoppande trekilosgädda?

Skvatt intet, tror jag alla sansade bedömare skulle hålla med om.

Det märktes även på alla smågäddorna att jag befann mig inomskärs. En vik eller fjärd som mycket väl skulle kunna klassas som det populära begreppet gäddfabrik. Fast en naturlig sådan.  Jag vet inte vad som var mest jobbigt; alla smågäddorna eller en del kvarvarande ålgräs som fördärvade många kast. Lyckligtvis hann jag dra undan flugan för en del och ibland lyckades de själva befria sig från zilverzaran när jag lät dem gå fritt en liten stund.

Sushiråvara ja... Med tanke på att en enda tonfisk kan vara värd hundratusentals kronor är det nog ganska lätt att göra en prognos att den arten inte blir långlivad här uppe i norr... Vare sig den är fredad eller inte...