17-10-06
Fredag
Begreppsförvirring
Idag kände jag mig bara tvungen att få komma ut och
åtminstone få kasta av mig, så att säga. Alltså ta hem kasten utan att
ständigt fastna i ålgräs. Det är det sistnämnda ordet som rubriken syftar
på. Tydligen är det så att jag sprider falsk information omkring mig. Min
fiskedagbok är värsta fake news! Trots att jag ägnat lång tid att söka på nätet
hittar jag inga bilder på de där långa, lite slemmiga trådarna som jag
hela tiden kallat ålgräs. Jag vet att jag haft ämnet uppe för några år
sedan. När jag började med fisket för ännu fler år
sedan, först på Lindö vid Ronneby och sedan i Sölvesborg, ja då kallades de
ålgräs och då har man ju trott det. Denna diskussion tar jag upp igen för
nyss låg det ute en länk till en artikel på FishEco som handlar just om
ålgräs. Och en bild på det jag kallar bandgräs men som i själva verket
föreställer ålgräs. Mycket förvirrande... Åter till dagens fiske där jag precis som förra gången, trodde jag att jag skulle få en eller flera lite större gäddor. Idag BORDE jag ha fått det också! Men icke. Det var till och med ovanligt ont om gäddor på de ställen jag befiskade. Trots allmänt hyggliga yttre förhållanden. Jag började ganska tidigt och höll på ända till kl 13 och testade ett par, tre olika ställen. När man vadar skaffar man sig en ganska god kontroll på mängden gäddor oavsett de hugger eller inte. Det enda jag kunde komma på som förklaring var att vattenståndet åkt berg-och dalbana de senaste dagarna och fisken inte hunnit vänja sig än. Lägg märke till att jag inte försöker skylla på Blekinge Gäddfestival förra helgen. Jag tror inte de och jag fiskade på samma ställen nämligen. Här en bild tagen under vattnet. Alltså handen med flugan är under vattnet men inte kameran: Det är för att man ska se detaljerna för annars bländas kameran och allt blir bara glänsnade vitt. Det roligaste med gäddflugfiske är själva flugorna.
Eller åtminstone bland det roligaste. Mina zilverzaror är ju ett slags
tvärtom-flugor. När jag läser andras bindbeskrivningar på gäddflugor
undrar jag när den första med sked och tre trekrokar kommer. Redan nu
måste ju flera vara så pass tunga att de med lätthet kan kastas med ett
vanligt spinnspö. Det är tuber, två krokar (en stor och en lite mindre
stor), grov wire
mellan,
hjorthårskragar, stora huvud med ögon, plastgirlanger, vimplar och hektovis med
olika typer av glitter och bucktails. Det gäller att få till volym! Av en händelse råkade jag gå in i en stor Jaktiabutik med ett väldigt omfattande sortiment på fiskegrejor för ett par veckor sedan. Och det är en stor fördel just när det gäller bindmaterial att se det med egna ögon i verkligheten och inte bara på bild på nätet. Där hittade jag ett par nygamla favoriter. Framför allt det som kallas Krystal Flash Pearl. Som är väldigt lämpligt att använda som stomme till en zilvarzara. En kort, lätt men ändå spretig stomme som ger en hel del volym i vattnet men inte i luften. För att sedan ge illusion av en längre sill behövs bara ett fåtal strån mer vanlg Flashabou. På den här bilden syns flugan ännu tydligare. Även här är både handen, gäddan och förstås flugan under vatten: Men, är det väl säkrast att påpeka här: Alla får givetvis och förstås,
använda precis vilka jättelika flugor och supertunga utrustningar som
krävs för att kasta dem, som man vill. Att de skiftar i grönt har jag ingen förklaring på. För den officiella färgen är pearl och är närmast vitt. Än så länge går det att få bilder på hoppande gäddor men mer och mer börjar de vägra skutta. Ju kallare i luften det är vill de inte lämna det något varmare vattnet. Eller vad det nu kan bero på. Tydligen får jag vänta några dagar eller i värsta fall veckor på nästa gädda på eller över fem kilo.
|