17-10-20

Fredag

Vassa bilder idag

Ja, faktiskt. Ibland lyckas man att en del bilder blir extra bra. Annars var det en ganska ointressant fiskedag. Detta "!%!#%!! ständiga högvatten! Jag trodde den ihärdiga ostliga vinden skulle sänka vattenståndet under dagen men det gjorde den inte. Nå, det var en bit upp till min absoluta smärtgräns som går vid 40 cm plus. Om jag inte är extremt desperat att få fiska förstås.

Jo, det har hörts ett ständigt oljud nu under ett par dagar uppifrån himlen. Ett slags kväkande, jamande eller tjattrande läte. En hel massa fåglar i olika former och konstellationer är det som drar fram. Och ja' ba' upp med kameran och tryckte av! Kolla så fin bilden blev:

Riktigt vass, om jag får säga min mening. Sedan exakt vilken sorts fågel det är kan bli knepigt att lista ut. Kan det vara örnar? Nä, de låter nog inte så. Kanske vintergäss på väg norrut? Nej, jag erkänner min okunskap och rest my case.

Och så frös jag lite idag också. Helt och hållet mitt eget fel. Jag höll nämligen till på läsidan av en udde och det såg så blankt och lugnt ut att jag lämnade regnjackan i bilen. Men ju längre jag vadade och fiskade mig bort, desto större spelrum fick vinden. Plus att jag tvingades vada ganska djupt. Plus att jag fick hålla på och blaska i vattnet för att ta loss alla dessa minder gäddor som envisades att hugga hela tiden.
Ja, vi vadande gäddflugfiskare har det inte lätt...

Att den här bilden har vassanknytning går nog inte att förneka:

Vassare gäddfiskeutrustning och vassare krok än Kamasan får man nämligen leta efter.

Fast... Ähum... I mitt förra dagboksblad hade jag för ovanlighetens skull uppe just det här med extra lätta spön. Då hade jag kollat lite grann på olika flugspön på nätet och inte hittat något i lättare klass än just 3. Men givetvis finns det sådana. Vid en lite noggrannare kontroll hittade jag faktiskt både AFTM-klasserna 1 och 2. Den första, med rimligt pris var dock i glasfiber. Den andra var superdyr och gick på cirka 9000:-. 
Nja, glasfiber...? Skulle inte tro det... Även om jag inser att det spöt nog inte liknar ABU Lapplandia eller ABU Feralite från 70-talet. Som jag till och med tror jag har kvar någonstans uppe på vinden.
Och 9000:- är lite väl dyrt bara för visa att jag även skulle få det till att fungera att kasta med en zilverzara och dra gäddor med. Det skulle vara om jag vann på Lotto.

Nej, idag var det extra ont om lite större gäddor. Så här års borde det inte vara en omöjlighet någonstans att någon över fem kilo skulle visa sig eller hugga. Men icke.

Men mot slutet fick jag en som jag trodde i alla fall skulle nå upp till cirka fyra kilo. Men vilket rabalder och besvär den förorskade. Envis och dum var den. Närmast land var det kort och tät vass. Likaså fullt med ilandflutna tångruskor och högar med både ål- och bandgräs. Dit in stack gäddan utan att jag kunde hindra den. Med kraft och fart och hit och dit. Nästan ända upp på land. Jag var tvungen att låta den gå fritt också för annars hade den brutit av spötoppen. Fick släppa spöet också och försöka gripa tag om den med händerna. Lyckades till slut, tog ut flugan och bara la upp den på strandkanten. Drog ut massor av löslina så jag kunde lägga spöet där. Tog raskt ett par bilder och föste ut gäddan igen. Fick sedan ägna flera minuter åt att hittaa rätt på flera meter fluglina och tafs som var intrasslat i vassen. Som sagt, vi gäddflugfiskare har det inte lätt alla gånger...

Så lite krystat kan även den här bilden sägas ha viss vass-anknytning:

Den kan även gå under beteckningen fake media för så stor som den måhända ser ut på bilden är den absolut inte. Den är bokad till 3,5 kg men den sanna vikten ligger nog bara på tja...? 3,2 eller 3,3 kg...? För en gångs skull kom jag ihåg att passa in den längs med spöt för att mäta den. Markeringen på spöt längst till vänster på bild utgör 80cm-märket nämligen och gäddan räckte en bit utanför. Så cirka 83-84 cm lång var den.