17-11-22

Onsdag

Superhögvatten

Jag märker att det här blir mer och mer som en väderdagbok. Men det är nästan ofrånkomligt när så mycket för en vadningsfiskare beror på på den faktorn. Jag både hoppades och trodde att när jag väl var framme vid fiskevattnet hade vattnet sjunkit undan så pass att det blev möjligt att fiska. Den kraftiga sydostliga vinden borde ju driva undan vattenmassorna norrut, tänkte jag. Till saken hör att jag har 2, ibland 3 timmars fördröjning av aktuellt vattenstånd från mätstationen ute på Tjurkö.

Jag chansade och förlorade:

Här har ihållande regn, dålig båtskötsel och till sist superhögvattnet dränkt den här båten. Och mig med nästan. Självklart hade jag valt ut ett ställe där det knappt är fotdjupt vatten vid det numer alltför sällsynta normalvattenståndet.
Men tro för all del inte att jag gnäller eller beklagar mig. Väljer man att chansa och förlorar får man stå sitt kast.  Men när det mycket är själva kastandet som är det roliga med flugfiske får man trösta sig med det.

Och naturupplevelsen! Oj, oj, oj så nära naturen man kommer med vatten upp över midjan underifrån och skvalade regn uppifrån.

Ännu mer naturupplevelser; kolla bara på värsta naturfotografen:

Jepp, ett alldeles äkta, vilt djur.  Okej, jag hann inte ställa in skärpan på kameran eller kameran lyckades inte själv med det. Jag upptäckte den nämligen på avstånd och ställde in den på högsta zoom. Den här bilden blev den enda som (knappt) dög av en 4-5 stycken.
Exakt vad det var för sorts vilddjur är knepigare att säga. Men jag tror att vi från början i alla fall kan utesluta elefanterna. Så återstår alla de andra djuren...
Skämt åsido kan vi nog krympa ner den troliga skaran till mård, bäver, utter, vessla eller vad jag faktiskt tror det är, nämligen mink. Vildmink till och med. För här bor en familj eller vad man ska kalla det. För exakt på samma ställe såg jag mink här för en 10-15 år sedan och säkerligen tillhör de samma familj och måste därför vara ordentligt förvildade. Alltså är den inte, vad jag förstår, den helt påhittade arten Gårdsmink.
Hm... Heter det så med "s"? Det för ju istället tankarna till det populära TV-programmet "Bonde söker fru".

Till allt detta hade jag en hel del andra naturupplevelser i form av gäddor. För ovanlighetens skull hade jag fler närkontakter än landade fiskar. Då räknar jag in dem som lossnar, nafsar, följer efter och de jag skrämmer iväg när jag vadar. Kanske, kanske var en av dem riktigt stor; jag såg den inte fullt tydligt i helfigur. Stor = minst fem kilo.

Ett par missade jag mer eller mindre avsiktligen i det att jag lät dem gå fritt under tiden jag vevade upp löslinan. Med hullinglös krok är det nämligen lätt hänt. Men det uppvägs av två saker som man kanske inte tänker på i första hand. Det ena är att en sådan krok går lätt att lossa om den fastnat i ens kläder.
Ännu bättre är att att den är lika lätt att lossa om den fastnat i ens läpp, näsa, hand eller andra känsliga kroppsdelar. Till väldigt stor skillnad mot stora trekrokar med hulling. Det är bara att besöka Akuten och beskåda tavlan fullhängd med wobblers, jerkbaits och andra olika slags drag vars krokar opererats ut från bland annat nämnda kroppsdelar för att konstatera denna djupa sanning.