17-12-09

Lördag

Linproblem

Idag började jag fisket ovanligt sent. La väl ut första kastet ett par minuter innan kl 10. Först hade jag kört till det Nya Stället för att kolla läget. Det var ju nästan lågvatten! Ja, 15 cm plus är det nya lågvattnet. Men där fick jag vända och köra någon annanstans för vid kuling rullade vågorna in lite väl mycket för att jag skulle göra mig besväret att försöka fiska.

Omgående fick jag problem. Alltså, jag brukar inte klaga på att det är för kallt eller att jag fryser. Jo, ibland kanske, även om det oftast är mitt eget fel som inte klätt mig rätt. Och om vadarna läcker lite väl mycket förstås. Men precis i början av ett fiskepass kan jag börja frysa lite om händerna innan de vant sig. Nu på vintern förstås. Eller om jag inte gått en tillräckligt lång bit på land för att få upp värmen innan jag vadar ut.

Det tar oftast ett litet tag innan kroppen fattar att här måste vi leda ut lite extra mycket blod längst ut i fingertopparnas kapillärer.
Men så nu fick jag i princip fem gäddor på de fem första kasten. Inte bra. Det blev ett våldsamt blaskande i vatten hela tiden. Ofta får man jaga gälgreppet med vänsterhanden nere i vattnet flera gånger innan man lyckas. Inte bra.
Om inte annat förlorar man känseln i det väldigt viktiga vänsterpekfingret.  Det är det fingret som ska leta sig in mellan gällocket och den första gälbågen. Den som inte har några vassa gälräfständer. Missar man och skär sig känner man ju inte det och då kan man få hur djupa och många sår som helst. Inte det minsta bra!

Så den som tycker det är fetgrymt att få fisk på varje kast; den klubben tillhör definitivt inte jag. Till råga på allt började jag slarva. Lät bli att veva upp löslina utan tog in de mindre gäddorna direkt med linan. Då hände detta:

När jag släppte iväg en gädda, fastnade en slinga fluglina någonstans i käften på den och den klipptes av. Inte bra. Det syns om man tittar noga på bilden. På två ställen till och med.

Då tvingades jag ta paus. Fick vada ganska långt iväg för att komma iland. Nu har jag alltid lite reservgrejer med mig i bilen men jag nöjde mig med en provisorsk lagning. Lyckligtvis var det bara cirka en och en halv meter fluglina jag förlorade. Det påverkade inte kastadet.

Likaså kom jag bort från värsta huggbonanzan och slapp frysa om händerna i fortsättningen. Handskar...? Nä, det är bara för sådana med hjärt-kärlproblem. Dålig blodcirkulation. Diabetes typ II. Renauds sjukdom... I alla fall så länge det är plusgrader, hur få de än är.

Nu finns det tydligen en uppsjö med batteridrivna klädesplagg med värmeslingor. Sulor, handskar och västar så man kan bli som Electro från Spindelmannan II.

Men lite pinsamt var det här med slarvet med fluglinan. Det hände exakt likadant förr-förra året (eller var det förra?). Så här blev resultatat och det fungerade hjälpligt även om knuten fastnade ibland i någon ögla:

Jag fattar inte att jag inte får den där stora gäddan! Ett stort mysterium. Kan det vara det att de små hinner före? När den stora gäddan kommer är flugan redan upptagen av en mindre gädda?

Hm... Jag tror jag har lösningen på det... Tror jag ska beställa en tocken dära liten vimpel de riktiga gäddflugfiskarexperterna brukar binda in som stjärt på sina enorma gäddflugor. På den ska jag skriva: "Gäddor under fem kilo äga ej tillträde". Ja, det borde funka!