18-01-30

Tisdag

Inte det minsta oväntat blev allt betydligt sämre idag. Jämfört med förra gången som jag utnämnde till årets bästa fiskedag. Sånt straff sig!

Den dagen inspirerade mig till nya skapelser och insatser vid bindningsbordet. Eller snarare nygamla. För egentligen har det inte hänt något nytt inom fisket på 40 år. Inte på redskapssidan. Inte egentligen. Då hamnar vi på år 1978...
Okej, här är det nog bäst att förtydliga sig. Jag menar, vartenda år kommer det ut en massa nyheter inom alla områden! Nya spöserier, nya spinn- haspel och flugrullar så det står härliga till. Nya spinn- och fluglinor! Nya beten en masse! Nytt! Nytt! Hela tiden!
Men om man skärskådar en Napp & Nytt från exempelvis år 1978 finns allt redan där. Okej, här hade det undrerlättat om jag hade det numret framför mig. Tyvärr tror jag att de har blivit slängda. Eller ligger de i någon låda uppe på vinden fortfarande. Men jag vet jag slängt massvis med årgångar både av Sportfiske och Flugfiske i Norden. Jag vet att de kan ha haft samlarvärde men jag orkade inte engegara mig i det. Förmodligen åkte alla gamla numren av Napp & Nytt med också.

Men på ett ungefär minns jag hur sortimentet var kring de åren. Min poäng, om någon, är att man kan bedriva ett lika bra fiske med grejor ur den katalogen som att köpa nya idag. Nu ser jag till och med att gamla, hederliga Hi-Lo gör comeback. Och vilken wobbler är egentligen bättre än ABU Killer? Skulle jag återgå till att spinnfiska havsöring från båt i april skulle jag börja gråta om jag inte hade ett Toby 12 g i silver kvar. Men det har jag. Flera stycken. Dessutom skulle jag kolla min Ambassadeur 5000 från, tror jag, år 1955. Torka av och smörja den lite och jag är övertygad om att den skulle fungera perfekt. Jag tror inte att något revolutinerande nytt inom multiplikatorrullarnas värld ägt rum sedan dess. Även om jag är ute på lite tunn is här, erkänner jag.

 Men i det sammanhanget har vi en stor nyhet. Nämligen spömaterialet. Nämligen kolfiber. Det kan man säga revolutionerade sportfisket, big time. Främst flugfisket. De kom stort kring de åren. Strax efter lanserades boron som ett ännu bättre material. Fast jag vet inte riktigt vad som hände med boronet. Det liksom bara tynade bort.
Jag hade en klasskamrat i Sölvesborg som också fiskade. Inte riktigt som jag. Han eller kanske hans pappa tillverkade egna wobbler (eller heter det wobblar? Eller wobblers?). Jag tror de sågade av typ kvastskaft i lagom längder, målade, satte på en plåtsked och tre trekrokar och så "slöjtade" de. Det vill säga rodde med wobblern hängande efter i 0,50 mm nylonlina eller kanske ännu grövre. Utan redskap också för linan höll han i handen. En dag visade han upp händerna i skolan för mig och där var djupa, halvläkta jack. Han hade fått en tiokilosgädda nämligen! Och halat in den med händerna. Ingen slirbroms där inte. Så inte är trolling något nytt inte!
Att det sedan utvecklats till ett, i mitt tycke, osportsligt mängdfiskeredskap är en annan sak. Till och med paravanerna fanns långt innan, både i form av utterbrädor och makrilldörjar. På den tiden var Sportfiskarnas emblem, symbol eller varumärke en stiliserd enkelkrok. Som skulle just markera inställningen en fiskare - ett spö. Men nu är det tillåtet med massvis med olika spön och beten. Samtidigt. Hur exempelvis isfiske med, enligt vad jag läst, 15-20 olika hål med betade krokar (och även levande betesfiskar ibland) kan betraktas som sportfiske begriper jag inte riktigt. Varför inte tillåta långrev då? Eller backefiske.

Det verkar vara just wobblern som är det enda riktigt godkända betet för gäddfiske nu för tiden. Varje år kommer det nya modeller och i nya, stekheta färger och färgkombinationer. Givetvis tas massvis med stora gäddor på de här mer eller mindre nya wobblertyperna. Beroende främst på att det är dem som folk använder. Tror iaf jag. Jerkfiske är heller inget nytt påfund. Det var det sättet jag och mina bröder fiskade våra Killrar på. Vi höll upp spöna och medelst små ryck med spötoppen fick vi Killern att svänga hit och dit i en mycket slingrande gång. Det var väldigt effektivt. Där vi höll till, i Sölvesborgs omnejd var det ofta grunt och mycket tång och sten. Tid: cirka 1962-75.

Jaa... Vad finns det mer att gnälla över...? Men visst känns det kul att riktigt få uppträda som den sure gamle gubben där allt var bättre förr...

Så har vi hela den tekniska revolutionen med den digitala utvecklingen och där är förstås allting jättenytt, eller hur?
Nä, inte alls. Redan 1970 i Olof Johanssons bok "Sportfiske i Havet" som vi studerade intensivt, stod det om ekolod. Fast han bedyrade förtrytsamt att man inte använde det hjälpmedlet till att spana på fisk. Nej minsann, det var enbart för att hitta rätt bottnar, rätt djup och kanske vrak.
Så visst, det är nytt. Nu används det mest för att spana på fisk. Varför hålla på och leta på egen hand, gissa och pröva, när man bekvämt kan leta upp de stora fiskarna på skärmen? Så kan man närma sig försiktigt, sänka ner sitt bete rätt framför nosen på jättegäddan eller storgösen och vippa lite tills den hugger. Det är äkta sportfiske det! Så ska det gå till!

Hur det står till på metningsfronten vågar jag inte uttala mig om för den är jag inte så intresserad av.

Flugfisket då, vad är nytt där? Inte mycket. Det är mest variationer över samma teman. Nya detaljer. Nya material. Redan 1978 fanns det flera hundra, kanske tusen olika flugmönster och nya kom i snabb takt. Eller "nya". Då var flugfisket verkligen i en expansiv fas. Särskilt i södra Sverige. Det var kring de åren jag själv hoppade på det tåget. Och har inte stigit av än. Nu följer jag inte utvecklingen så noga när det gäller mer traditionella flugmönster. Alltså insektsimitationer.

Vilket äntligen för mig tillbaka där jag började. Nämligen till det då nya flugbindnigsmaterialt marabou. Och förra gångens fiske då gäddorna mest bara nafsade och lossnade hela tiden.

Jag brukar försöka hitta nya anledningar till att binda nya zilverzaror nämligen. Alltså nya varianter. Nu letade jag först fram en påse maraboufjädrar och fäste ett rejält knippe som stomme. Ovanpå och runtom band jag in en skyddande krans av flashabou. Det är de två som ligger främst på bilden. Målet var att få en zilverzara som rörde sig som en tradirionell sara men ändå var hållbar. Som skulle få gäddorna att fästa bättre. Och, som jag också kom på, det är ju faktiskt havsöringstid nu. De är lovliga och har man tur, kan man få en. Om man har en liten, kort zilverzara på tafsen. Den modell jag förr brukade kalla för "One-size".
Samtidigt riskerar man att flugan blir för tung för naturmaterial väger. Så hur gick det?
Tja, så där...
Ingen större skillnad märkte jag. De gick att kasta med men lite fick jag anpassa kasttekniken. Och visst simmade flugan alldeles utmärkt i vattnet. Men någon större skillnad i hur många som högg och som jag tappade märkte jag inte. Men det är alltid kul att pröva nya varianter.

Att få havsöringar nu för tiden betraktar jag mest som en lika hypotetisk som osannolik möjlighet. 

På bilden ser man marabout till höger och flashaboun till vänster.

Det är väl bäst att påpeka att visst får alla fiska som de själva vill så länge det är lagligt. Precis som jag får tycka vad jag vill om olika saker, företeelser och ting. Och att jag absolut inte är emot allt nytt bara för att det är nytt. Jag har exempelvis efterlyst att någon konstruerar en flugrulle som automatiskt vever upp löslinan. Nu med alla mini-elmotorer och pyttebatterier som finns. Det borde vara en enkal sak och tacknämligt att slippa veva som en galning för att få direktkontakt med fisken. Det är väl förresten en nyhet vad gäller flugrullarna; att de blev storspolade. Men var inte det också kring slutet av 70-talet de kom?

Samtidigt är jag medveten om att om alla resonerade som jag skulle massvis med redskapstillverkar gå i konkurs. Om man vidgade synsättet skulle snart hela värlsekonomin gå i stå. Börsras och allmän recession skulle följa! Risk för att hela den västerländska civilisationen (som nu innefattar större delen av jorden) skulle gå under!
Så kan vi ju inte ha det. Därför ska jag kanske köpa det där #2-spöt jag funderar på... Och kanske även en ny vadarjacka...