18-03-24

Lördag

Äntligen läge

Först några ord om det aktuella väderläget. Visst, det har klagats både högljutt och länge i fiskekretsar över den långdragna vintern, kalla nätter och ett istäcke som aldrig vill försvinna men eftersom detta är en fiskedagbok måste det göras. Jag menar, om någon läser det här om två eller fem år har denna vinter fallit i välförtjänt glömska.

Om det gamla talesättet här i staun att Mattias har kastat i den heta stenen finns bara en sak att säga. Nämligen Fel! Fel! Fel!
I år missade Mattias grovt med sitt kast. Det går annars ut på att är det isfritt den 24 februari (Mattiasdagen) blir det ingen ny is. Eller någonting i den stilen. Och nog kunde jag fiska ett par gånger i slutet av februari på ställen som senare åter blev isbelagda. Även idag när jag körde ut mot kusten var jag inte helt säker på isläget i detalj. Men på de allra flesta ställena såg det isfritt ut. Däremot flöt det omkring en del både större och mindre isflak som nog skulle försvåra fisket. Nå, jag körde runt och kollade på några ställen innan jag bestämde mig exakt var jag skulle pröva.

Men vilket superlågvatten det var! Det gjorde att man kunde vada långt ut från strandzonen och grunda vikar där is fortfarande låg kvar. Det hade heller inte varit minusgrader under natten vilket var första gången på länge och medförde att man slapp den där tunna iskkorpan under morgontimmarna.

Och minsann om inte solen tittade fram också så väder- och temperaturmässigt blev dagen en verklig succé. 

Fiskemässigt eller snarare fiskmässigt blev det märkligt. Jag befiskade en väldigt lång sträcka under alldeles utmärkta, för att inte säga perfekta förhållanden. Riktigt trevligt och skönt hade jag det. Men inte en fisk! Inte en gädda! På nästan fyra timmar. En mer normal fiskare hade säkert i det läget börjat tvivla på sitt bete. En spinnfiskare hade gissningsvis satt igång och testat olika wobblers med skilda storlekar, gång och färger och en gäddflugfiskare samma sak fast med flugor.
Men inte jag. Jag vet ju att jag använder rätt fluga.
Precis när jag tänkte ge upp, vada iland och gå tillbaka till bilen och kanske testa någon annanstans, upptäckte jag en fin gädda som vände precis när jag lyfte flugan för nästa kast.
Ja, hellre byter jag fiskeplats än fluga.

Fast den gäddan gav mig förstås hopp att fortsätta. Och minsann, efter ytterligare en stund när jag rundat en udde fick jag fyra gäddor på fyra kast. Alltså fyra kast direkt efter varann. Fast en lossnade.

På bilden här ovan, den största. En på liite över tre kilo. Därefter ytterligare efterföljare, hugg och vrivlar så det stod härliga till. Jag tyckte samtliga gäddor såg slanka och magra ut. Har de lekt? Och i så fall var? Och när?

Som vanligt har jag dålig koll på gäddleken. Särskilt när man läst flera gånger om att gäddorna gärna går upp i åarna och leker i sötvatten som värsta laxarna och havsöringarna. Men man kan ju altid hoppas på att de hunnit leka färdigt innan isen gått inne i vikarna. Som jag nog trots allt betraktar som gäddornas lekområden. Som ju även nätfiskarna betraktar som lekvikar.