18-04-10
Tisdag
Omvänt
För ordningens skull kan jag nämna att gårdagen väderleksmässigt var som värsta sommardagen. 22 grader varmt och tämligen måttliga vindar. Till stor skillnad mot idag alltså. Låt mig även göra som förra gången jag var ute. Jämföra prognos för fisket och utfallet. Idag blev det tvärtom. Då var det perfekta förutsättningar men överraskande dåligt med själva fisket. Men idag var det helt usla förhållanden! Som jag grämde mig över att jag inte fiskade som igår istället! Men vad hjälper det? Nordostlig kuling är inte bra. Svårt att hitta lämpliga sträckor. Till sist fastnade jag för ett kustavsnitt där det åtminstone var halvlä och hoppades jag på, en del små vikar som skulle ligga helt i lä. Min affärsidé för dagen blev att just där skulle förhoppningsvis en och annan gädda gå in och ställa sig. Just det, min prognos för dagen precs när jag gick ur bilen och vinden grep tag i mig: Tja, en eller två kontakter och själaglad om jag ens lyckades landa en enda! Längs med den långa sträckan fanns en tre, fyra smala uddar och minsann; precis där i lite mer lä, där stod gäddorna. Hela området är tämligen grunt och gäddor avskyr grunt vatten när vågorna går höga och strömmen drar och sliter i dem. Men där, redan efter några kast fick jag en fin trekilos:
Jag hoppas zilverzaran på tvären i käften syns. Redan där överträffade jag min prognos för där stod ytterligare en tre, fyra stycken jag fick kontakt med även om alla inte följde med ända fram. Så gick ett par timmar och vinden snarare ökade än minskade. Men efterhand klarnade det åtminstone upp och solen värmde lite. Fast nu är det hela 4 grader varmt i vattnet så frysa behövde jag inte göra. Det har jag väl i och för sig inte gjort tidigare heller. Det är skillnad att känna sig kall och att frysa, tycker jag. Nå, efter ett tag kom jag runt en större udde, kan man säga. Där bakom var det totalt lä och längst in sandbotten. Och där minsann, fick jag på en fyrakilos. Någon vildsint kamp med långa rusningar och skrikande slirbroms blev det absolut inte frågan om. Istället ledde jag in den lugnt och fint allra längst in på grunt vatten och fick mig ett par bra bilder på den:
Den agerade som en van fotomodell och höll sig stilla. Ibland får jag för mig att gäddorna liksom känner igen mig. Först blir de förbannade över att de låtit lura sig så lätt. "Attans också! En gång till; att jag aldrig lär mig!" Så tänker de lättat att "äsch, är det bara han? Jaha, men så ta loss mig då nån gång!" I alla fall tar jag med en bild till för de blev så fina:
Hm... I det allra längsta har jag försökt hålla inne en sak... Men det
går inte... Det måste ut! Fast jag gör ingen big deal av det. Ty så är det som den gamle greken Herakleitos så fyndigt uttryckte det, att man kan inte stiga ner i samma fiskevatten två gånger. Egentligen sa han "flod" men det samma gäller för vilken kuststräcka som helst. Förhållanderna ändras snabbt. Samt att lokalkännedom är A och O i allt fiske. För att hålla sig till de gamla grekerna. Där alfabetet började på alfa och slutade med omgega. Samt att zilverzara är bäst... Samt att nu börjar jag bli lite väl mallig så det är bäst att sluta innan det går helt överstyr.
|
