18-04-24

Tisdag

Trevligt fiske, bra bilder

Egentligen hade det räckt med rubriken och bara visa bilderna. Men, tänker jag, om jag om ett par år tittar tillbaka i dagboken och öppnar just den här sidan, kanske jag undrar; var fick jag den eller den gäddan och vad hände egentligen?

Jag började utomskärs och visste jag hade chans på havsöring. Även om den var pytteliten. Chansen alltså. Hade testat här en tid sedan och fick absolut ingenting. En ganska långsträckt udde som där vid  väst-sydvästlig vind det går bra att fiska i lä. Men idag fick jag i alla fall den första gäddan där. Alltid något. Men bara en.

Efter ett par timmars kastande och vadande gick jag tillbaka till bilen och körde inomskärs. Vinden hade friskat i och jag valde ytterligare en sträcka i lä. Just den här är ganska kort.

Där fick jag bland andra den här gäddan.

 Tyvärr kunde jag inte ta en sedvanlig gädd-selfie för jag hade glömt min lilla tripod hemma. Den hade jag lagt i den andra fiskevästen, den jag använder till det mer äkta flugfisket och som jag bar i Trollemölla. Typiskt, för ett par av dagens gäddor hade verkligen platsat för mig att hålla upp och se glad ut.
Därför förökste jag mig på gädd-selfies där åtminsone mina lägre delar är med.  Som den här:

Som även illustrerar hur gäddorna ofta försöker göra tunnel på en.

Idag låg fyra av de landade gäddorna i intervallen 3-4 kg vilket jag tycker är alldeles utmärkt. Exakt vilken gädda som är med på vilken bild vet jag inte. Tog flera kort på alla och många blev bra.

Ibland händer det att jag kollar lite på andras fiskebloggar; särskilt de som ligger på FishEco men där är, kanske med en lätt överdirft, 99,9% av fiskbilderna, folk som håller upp en fisk och någon annan tar bilden.

Som avslutning på bildkavalkaden ytterligare en utmärkt, nedredels gädd-selfie :

Men, kan man kanske undra; hur gick det till? Utan tripod och utan medföljande fotograf?

En sak som bilden inte visar är att vänsterstöveln började ta in vatten. Hade känt av det under den sista timmen. Därför avbröt jag fisket lite i förtid. När jag undersökte stöveln upptäckte jag snart att en lagning släppt. Själva stöveln är så gott som helt täckt av Liquisol påsmetad i olika omgångar. Dags att köpa nya vadare. Inte minst för att bägge filtsulorna har lossnat. Den sista tidigare på året. Så nu är det extra vanskligt att vada i stenig terräng. Och inte minst på land där det vått och lite gyttjigt. Halkrisken är minst lika stor som den varit på vägarna denna vinter.

Fast jag ska nog smeta på mer Liquisol en sista gång för i övrigt håller vadarna helt tätt och då är det lite synd att kassera dem. Det kommer att bli samma modell nästa gång. Andasvadare med fastsatta neoprenstövlar. Ett par nummer för stora så det finns gott om plats för en 3-4 olika strump- sock- och byxlager när det är som kallast.