18-06-27

Onsdag

Dåligt och blandat

Jag har semester nu och varit ute tre gånger sedan sist med mycket, närmast otroligt magert resultat vad gäller gäddor. En gång vadandes och två gånger med båten. Jag tar det lite schematiskt och mest för att jag har en del bilder jag gärna vill bli av med. Och en del små fynd man kan kommentera. Och vissa händelser som också platsar i en fiskedagbok. Att det var ovanligt ont om gäddor skyller jag nog rent generellt på den superheta majmånaden.

Först tidigt på midsommardagen. Söndagen den 24 juni. Väldigt tidigt. Tänkte att då är det nog ganska folktomt ute vid, på och omkring kusten. Då passade jag på och befiskade en i vanliga fall, även på sommaren under vissa förhållanden, bra ställe. Först upptäckte jag något som flöt omkring och blev nyfiken:

Synd att man inte är aktiv flugbindare längre. Som jag ofta brukar påpeka finns det hur mycket gratis flugbindningsmaterial som helst när man vadar och går längs kusten. Här ett par gräsandsvingar, helt kompletta. Tacka räven för det, tror jag. Visst, aktiv flugbindare är jag nog fortfarande men fjädrar och dun använder jag bara undantagsvis nu för tiden.

Så ett annat fynd. Spigg. Dock inte så pigg:

Jag ser ju ofta spigg när jag är ute och vadar. De går gärna i ytan. Särskilt under våren brukar de vara aggressiva också och attackerar min fluga och ibland fastnar de. De utgör även fisktärnornas favoritbyte, har jag räknat ut. Men den här på bilden liksom flyttade inte på sig när jag kom närmare. Jag kunde ta upp den i handen till och med. Men den levde. När jag tittade lite extra noga omkring mig upptäckte jag att en del var döda och de allra flesta andra sjuka. Lätt kopplade jag ihop det med rapporter i media om massdöd bland svartbultarna nyligen. Folk hade tydligen hittat mängder med uppspolade svartbultar längs stränderna; särskilt i Kalmartrakten.  Ständigt denna superheta majmånad!
Att det extra varma vattnet inte förmår kyla ner ffa hannarnas heta känslor under lekperioden. De dör eller blir sjuka av syrebristen. Varmt vatten = minskad syrehalt. Hur låter det som en fin teori?

Så, några dagar senare beslöt jag mig för att testköra båt, åror och motor ordentligt. Var ute några timmar på förmiddagen. Körde omkring i närområdet och stannade till på flera ställen och kastade. Använde min otroligt snabbsjunkande lina. Ont om gäddor. Oväntat ont om gäddor. Däremot gott om tendens att snart blommar havet. Inte det minsta förvånande med tanke på den superheta majmånaden. Fast på ett litet ställe hade jag tre gäddkontakter så helt dött var det inte. Men fick inte upp någon.

Så blev jag vittne till detta:

En u-båt som, antar jag, bogserades in till Varvet. Klart man undrar vad som hänt. Nyligen har det varit jättemycket i media om den här u-båten "Gotland" som moderniserats för en miljard kronor här på Karlskronavarvet.  Är det den på bilden? Det vet jag ju inte.  Och vad har i så fall hänt? Jag kan bara spekulera. Det är jag duktigt på:
Det kan förstås vara ännu en rysk u-båt de har hittat och tagit till fånga. Eller också är det "Gotland" som gått på en sten och kört av brytpinnen. Det är lätt hänt. Eller som har fått soppatorsk.
Nu vet jag! Som vanligt brukar det alltid vara skarvarnas och sälarnas fel så fort något är på tok i Östersjön. Kanske en säl fastnat i en torpedlucka eller någon skarv hackat sönder periskopet? Fast just Gotland hade ju inget periskop, kom jag ihåg jag läst. Men jag var så långt ifrån den att jag inte kunde se några detaljer.

Men det mesta fungerade bra på min lilla båt och därför satsade jag på fiske idag. Tidigt blåste en svag nordostlig bris. Ganska lagom för min del. Körde, drev, rodde och fiskade mig utåt. Testade flera åtminstone halvbra ställen utan den minsta känning. Jag var nästan helt själv ute till sjöss i början. Perfekt!

Men Polenfärjan och Aspöfärjan ser man ju på avstånd och lite senare även en och annan mindre båt.

Just det, Polenfärjan:

De är rejält stora och river upp rejäla svallvågor det gäller att se upp med. Även annat. Senare inträffade en oväntad incident med en annan Polenfärja. Då hade morgonbrisen upphört och det var spegelblankt. Jag höll till väldigt nära land och kastade in bland stenarna. Utanför och en bit bort närmade sig Polenfärjan. Jaha, tänkte jag, ingen fara med det. Får kanske ro ut en bit när svallvågorna kommer bara. Det brukar dröja en bra stund.  Detta var alltså utanför Försänkningen och då har de ännu inte saktat in farten. Men!
Bäst jag stod i båten och fiskade upptäckte jag lika plötsligt som oväntat att vattnet bara drogs undan! Precis det som förebådar en tsunami. Det brusade och virvlade som jag plötsligt befann mig i en strid flod! En sten jag drivit över utan problem, torrlades och båten sögs upp på den och höll på att välta. Jag trillade halvt omkull och satte mig på båtbotten. Vad händer!? Jag kastade mig på mittbrädan och tog till årorna. Jag kom fri och något allvarligare inträffade inte. Jo, jag såg lite röd bottenfärg på stenen efteråt men det var också allt. Fast omskakad kände jag mig.
Då kom jag ihåg att jag upplevt detta fenomen tidigare. Flera år tidigare hade jag varit här på landsidan och vadat. Då bevittnade jag vilken kraft som uppstår när en stor Polenfärja kör förbi ganska nära.

Algblomningen var i full gång också på sina ställen. Var det därför jag inte såg till några gäddor? Jag vet inte men lite senare, på ett annat ställe var det mycket klarare i vattnet och där fick jag till sist en gädda:

Ja, jag vet; en dålig bild. Men jag hade problem med den lilla tripod jag hade med mig och ställde på förtoften. Samtidigt är det besvärligt att hålla på och ställa in med en hand och hantera gädda och spö med den andra.

Nå, alltid kul att få åtminstone en gädda. Såg även en till. Ingen var förstås stor. Nej, sammantaget var det riktigt uselt på gäddfronten. Hade även provat flera topprankade ställen utan minsta liv. Missödena var inte slut därmed. Tyvärr hade jag hamnat lite i tidsnöd för jag hade en tid att passa inne på land. Så jag vevade upp och förberedde mig på hemgång. Men så tänkte jag att jag skulle ta en ny vinjettbild, nu när det kanske blir mer båtfiske framöver. Som nämnts hade jag problem att få tripoden med kameran att uppföra sig som jag ville. Ställde mig på knä framför och höll på och fjuttlade med den. Till sist blev det äntligen en hygglig bild.
Men jag fick för mig att jag hade mittbrädan precis bakom mig och satte mig på den. Trodde jag. Men satte mig istället en bit framför och slog i ryggen och inte nog med det, utan råkade även sätta mig på spöet. Som knäcktes! Så kan det gå. Tur det inte hände i början i alla fall, tröstade jag mig med. Nå, jag har andra spön.