18-08-21

Tisdag

Surprise!

Ja, åtminstone en tämligen stor överraskning inträffade idag. Men den övervägande delen i dagens fiske innehåller tyvärr gamla slitna, beprövade, tråkiga upprepningar. Med andra ord är dagens dagboksblad skrämmande likt livet själv.

Även dagens sträcka innehöll på sina ställen ganska gott om det blommande sjögräset:

Det var precis ingen överraskning. Inte heller att sommaren inte helt plötsligt upphört. Lite turbulens och svalare men inte så mycket regn man hoppades på, har det varit tidigare i veckan men idag rådde åter högsommarvärme när väl vinden mojnat. Ingen blev heller förvånad över att det dröjde mellan gäddkontakterna. Den första delsträckan som i, säg, oktober, säkerligen skulle ha levererat 10 kontakter gav två idag. En landad och en virvel. Att den landade gäddan var tämligen liten kom absolut inte som en överraskning heller.

Gick runt en udde och kom in på delsträcka två. Där var det lä för den nu väldigt svaga brisen och solen gassade. Skönt och härligt på de flesta vis men ingen hade kunnat ana det som snart skulle inträffa. Inte på väldigt grunt vatten, i lä och i gassande solsken:

Att en femkilosgädda uppehöll sig där! Surprise, surprise! som det står i visan. (Rolling Stone´s visa).

Okej, om sanningen ska fram så vägde den "bara" 4,8 kg men rent matematiskt är det tillåtet att höja till närmast högre heltal. Och hur jobbigt är det inte att varenda gång tvingas skriva "fyrakommaåttakilosgäddan"? Jättejobbigt ju!

Verkligen överraskande stor med mina mått mätt.  Dessutom inträffade det på det berömda "sista kastet". Hade nämligen bestämt mig för att veva upp linan, vada iland och bege mig tillbaka. Fast kanske inte till bilen och hem. Mina "ställen" kan delas upp i delsträckor beronde på vägar, broar eller andra hinder men att man kan förflytta sig mellan dem gående. Till det här stället återstod en delsträcka nämligen.
Jag är väl medveten om att just stora gäddor bör man handskas extra försiktigt med i det tämligen varma vattnet. Samtidigt vill man ju visa och bevisa hur stor den är. Så här pass stora gäddor kan hålla på och kämpa väldigt länge innan de ger sig och enligt uppgift därmed kan ta skada pga syrebrist och mjölksyreförgiftning. Det bara vimlar av gäddexperter där ute och alla hävdar att man ska använda grova don för att så snabbt som möjligt vinscha hem gäddan, befria den och släppa lös den så snabbt det bara går. Ja, ännu snabbare till och med!
Medan jag som å andra sidan inte är expert tycker att då bara sprattlar den desto mer när man tar tag i den och ska befria den från kroken. Eftersom de allra flesta gäddexperter nu för tiden använder diverse olika wobblers och jerkbaits med två eller tre trekrokar, kan var och en lätt räkna ut hur svårt det är utan att gäddan tar ännu mer skada. Hur man lyckas lossa en trekrok och kanske två andra hugger fast igen när gäddan får ett sprattlingsanfall.
Så var det i alla fall på den tiden jag fiskade spinn med ABU Killer. Och då var ändå de allra flesta döda.

Här har jag precis tagit loss den lilla hullingslösa enkelkroken och låter gäddan gå:

Jag vägde den först men lät bli att vada iväg med den en långt bit till en lämplig sten för att ta en gäddselfie. Den ställde sig på botten och vilade sig en stund. Så simmade den iväg.

Något som däremot inte kom som en överraskning var att femkilosgäddan högg. Inte när man använder en lätt men lagom lång fluga som är så blank och zilverblixtrande att mänskligheten aldrig någonsin varken lyckats eller kommer att lyckas överglänsa (sic!) den!

Perfekt i solsken och grunt, varmt vatten.

Okej, eftersom jag absolut inte anser mig vara expert, utom möjligtvis på mitt eget, suspekta och märkliga sätt att flugfiska gädda, uppmanas allmänheten att ej ta några hänsyn till ovanstånde, förmodligen grundlösa och helt obevisade påståenden här ovan.