18-09-08 Lördag
En klassiker
Men först några ord om att jag hade fel. Okej, egentligen kanske det skulle krävas en hel massa ord för att gå igenom alla fel jag säkert har och har haft. Men nu gällde det faktiskt när jag hade fel på ett bra sätt: Eller kan det lika gärna uttryckas som att jag kommer att få rätt på ett dåligt
sätt. Men tänker jag listigt, kanske är ett taktiskt drag från HaV. Att gå ut med storsläggan för att i ett senare skede säga att "Okej då... Vi drar tillbaka det förslaget mot att vi får igenom nätfiskeförbud under gäddans lekperiod. Överallt i hela Blekinge! Typ mellan 1 mars till 15 maj. Va, vad säger ni om det, va?" Förbud eller inte, tjuvfisket kommer ändå att fortsätta ute på öarna. Vad var det jag läste för lite sedan? Jo, på SVT Publicerad, "Sedan i april har Havs- och vattenmyndigheten beslagtagit 56 ryssjor bara i Blekinge. Eftersom säsongen bara börjat väntar sig Björn Stührenberg att det antalet kommer att öka. Det finns inte mycket som pekar på att tjuvfisket efter ål skulle minska." Så visst är Camilla Brunsberg inte ensam om att tycka att myndigheterna
lägger sig i för mycket. Många som hon delar nog uppfattningen om att det
regleras för mycket i människors vardag. Det är mitt eget fiske som dagens rubrik syftar på. En detalj bara. Började sådär kring 07. Befiskade en sträcka jag tyckte borde vara bra. Särskilt med anledning av förra gångens fiske som antydde att nu är äntligen hösten här. Men inget hände. Märkligt, tänkte jag. Så, efter över en timme fick jag äntligen en gädda. En liten sådan. Men som den for runt och hade sig! Det vill säga den uppförde sig som mindre gäddor brukar. Nå, jag lossade den, kollade flugan och repade ut lina igen. På första kastet därefter, sög det i ordentligt: Och tro det eller ej, den vägde exakt samma som en gädda jag fick för ett par veckor sedan: 4,8 kilo. Det verkar finnas en slags spärr att jag sällan eller aldrig får någon över femkilosstrecket. Nå, det jag tror hände var att när den här, trots allt ganska stora
gäddan, uppfattade alla vibrationerna av smågäddans desperata
omkringsimmande, kom den nyfiket framsimmande och undrade vad som stod på.
Förmodligen stod den en bit ut på djupt vatten och slöade. Tja, så hände inte så mycket mer. Lite märkligt tyckte jag nog men med
en så fin gädda landad får man vara nöjd. Återigen var det i lä och i
klart solsken den högg. Och om det är därför vet jag inte riktigt men om
och om igen, hela tiden, frågar folk mig om:
"När är egentligen en zilverzara allra bäst?" Skämt åsido, men OM folk gjorde det, skulle jag svara på det viset.
|