18-10-16

Tisdag

Häpnadsväckande fiske

Ja, det är nog inga överord för dagens utfall. Som vid närmare granskning sönderfaller i två delar.

Den första delen från starten några minter efter kl 08 fram till 11-tiden, är den här bilden dubbel illustration till:

Dels att det var kav lugnt och att det var så tråkigt att man lika gärna kunde sova bort den delen precis som svanarna. Att närmare redogöra för den skulle bara medföra att eventuella läsare också skulle somna. Min taktik fungerade inte det minsta här idag. Spegelblankt och solsken är i sig inget hinder men just på grunda, släta bottnar funkar det inte alls. Det var bara precis i början innan solen riktigt orkat upp som jag både fick någon och hade några trevliga hugg. Därefter började gäddorna känna det krypa i kroppen och liksom:
 "Nja, nej... Jag tror jag drar mig ut mot djupare vatten... Det här känns inte alls bra...".
Jag väntade och väntade att det skulle börja blåsa upp. Timme efter timme gick utan att det hände. Märkligt. Det brukar ju alltid börja fläkta framåt 10-tiden.

Men det är klart, sämre kan man ha det än att vada omkring och lägga en massa kast än hit och än dit i det sköna vädret. Men så till sist började en svag krusning skönjas och jag vevade upp och gick iland och tillbaka en lång sträcka för att helt skifta fiskeställe. Man kan säga från inomskärs till utomskärs. En kort men för det allra mesta utomordentligt bra sträcka. Vid normalt eller lågt vattenstånd förstås. Vilket jag trodde gällde. Som vadare är varenda cm viktig. Tror även det gäller vadarfåglar. Tidigt på morgonen var 11 cm plus och sjunkande. Men blev lurad. För i själva verket hade vattenståndet ökat till 16 cm plus under förmiddagen.
Den här sträckan är mer traditionell med både sten och tång. Samt sluttar ganska brant utåt och idag tvingades jag vada med en lätt överdrift, vatten ända upp till hakan. Men oj vad gäddor det fanns!

Ganska snabbt noterade jag hugg. Eller var det tång? Ibland kan det vara svårt att skilja för det kändes som det var väldigt ofta men inget fastnade. Alltså tång eller annat sjögräs.

Men så upptäckte jag jag gäddor som följde efter. Eller snarare tyckte mig skymta.  Små, tyckte jag men när man vadar djupt får man dålig överblick.

Men så började jag landa den ena efter den andra. Mycket riktigt var alla små. Väldigt små. Men så många! Det förstår jag inte riktigt. Och fortfarande fick jag ungefär två missade hugg på varje landad gädda. Snart listade jag ut vad det berodde på. Jag hade helt enkelt för stor fluga. Så gott som alla jag fick upp hade kroken i svalget.

Fast inte den här

Jag tror samtliga gäddorna vägde så där mellan 6-7 hekto till 1,2 till 1,3 kg. (Jag standardiserade vikterna i tabellen här nedanför) Då är de så pass små att de har problem att så att säga, suga in en så pass stor sill som min zilverzara representerar. Alltså med huvudet före. Och på min fluga sitter själva kroken allra längst fram.

Jag letade bland mina zilverzaror efter en liten och kort men hittade inga. Tja, trots allt vill man ju inte missa någon gädda... Eller det beror på. Befinner jag mig i en vik som bara vimlar av smågäddor och det bärjar bli för tråkigt, brukar jag veva upp och bege mig någon annanstans men idag, efter flera timmar utan knappt en enda gäddkontakt och jag ändå snart skulle sluta fiska, ville jag se hur många jag kunde få. Jag tyckte det var jättekul.
Men väl att märka; stället har bjudit på flera stora gäddor genom åren och rätt som det var kunde en stor hugga. Och hm... Idag fick väl en trekilos räknas som jättestor... Fast idag hände inte det. Men märkligt att så många små fanns på en så begränsad sträcka. På tok för tidigt att små hannar samlar sig inför gäddleken, tycker jag nog. Stället var heller absout inte en lekvik.

Lägg gärna märke till att jag inte kallar små gäddor snipor. Ibland läser jag andras fiskebloggar och ofta avfärdas mindre gäddor med ett lite föraktfullt "bara snipor". Oftast räknas bara stora gäddor. Får man inga över sådär 8-10 kg räknas dagen som misslyckad, typ. Det tycker jag mig läsa mellan raderna i alla fall.

Inte så konstigt när man läser FishEco där hela tiden alla dessa tävlingar lyfts fram. Ska man inte tävla mot fiskekompisen ska man tävla mot alla andra "team". Gärna köra runt i hela Sverige med sin topputrustade båt på släpkärra efter bilen och ställa upp i en massa cuper. Har man inga fiskekompisar ska man tävla mot sig själv och hela tiden sträva efter nytt PB.
Okej, jag vet; jag var själv likadan som yngre. Visst, en del kvarvarande symptom av det lider jag nog av än. Den bästa medicinen mot det har jag guschelov hittat för länge sedan och det är flugfiske efter gädda med lätt utrusrning och vadande.