18-10-30

Tisdag

Mätarlarvigt

 Först en bild som (be)visar att hos mig är tanke och handling ett:

Jag har alltså lindat fast en liten fjäderring vid handtaget att fästa flugan i. Och dessutom gjort tre markeringar i rött på spöklingan. Noga mätte jag ut 60, 80 och 100 cm. Flexibel och trendmässig som jag är ska jag nu börja mäta gäddorna.

Fast jag råkade välja en dålig dag att sätta igång med det. Eller råkade och råkade... Flera dagar nu har jag besviket varit inne på SMHI och kollat rådande vattenstånd en gång i timmen, med en lätt överdrift. Hela tiden på tok för högt för mig. Lite förvånansvärt också för vid nordostliga, hårda vindar borde vattnet bara spruta ut genom Öresund och Bälten. Men jag gjorde upp en strategi som på pappret såg bra ut. Jag tänkte på en stor vik som är väldigt långgrund. Den skulle även ligga i lä vid rådande vindförhållanden. Tanken var att gäddorna långsamt skulle segla in dit vid det långvariga högvattnet.

Körde väl dit, parkerade och kollade läget. Jodå, djupet var närmast perfekt för mig och hoppades jag, även för gäddorna. Men där sket det sig. Jo, en gädda fick jag ganska snart. Aha, tänkte jag, finns det en finns det flera! Men det gjorde det alltså inte.

Men så förvånad jag blev när jag mätte den. En vanlig tvåkilosgädda bara. Okej, kanske 2,1 eller 2,2 kg så noga är det ju inte. Men den mätte hela 65 cm. Jag höll den längs med spöt och tyckte jag mätte korrekt. Visst, någon millimeterrättvisa blir det ju inte. Jag noterade måtten på ett par andra också.

Jag trodde faktiskt de skulle vara betydligt kortare. Detta med tanke på att minimimåttet ofta ligger kring 60, 70 cm under alla dessa gäddfisketävlingar, SM-deltävlingar, Pike Masters, gäddfiskecuper och what not. Jag trodde nämligen alla dessa förnämliga gäddfiskeexperter, Sveriges absolut främsta sportfiskare, betraktade alla gäddor under sådär en 4-5 kilo som småkrafs; snipor. Jag tycker man får det intrycket när man läser en del fiskebloggar och kollar på FishEco.

Där vadade jag i alla fall omkring och kastade flera timmar utan att någon intressant hände. Fast huvudsaken för mig då var just att jag kunde göra det. Men till slut gav jag upp och tänkte köra hem men jag ville hemskt gärna få minst ett par till att mäta. Så jag stannade till vid ett annat ställe på vägen hem. Ett jag inte befiskat på ett par år, tror jag. Det samma gällde även för det första stället. Lite svåråtkomligt och lite för djupt och inte fick jag några större där heller.

Men vad jag fick var en fin bild:

Det är lite lurigt att mäta gäddor och nu menar jag inte mitt sätt utan mer att två gäddor som väger exakt lika mycket kan skifta väldigt mycket hur långa de är.

Det kanske framskymtar här och där i mina dagboksblad att jag inte är sådär jättemycket begeistrad över fisketävlingar numera. Är det för att jag är avundsjuk över alla stora gäddor folk får? Ja, kanske det. Men kanske skulle jag ställa upp i en, bara för skojs skull? Ja, inte officiellt och analogt utan mer digitalt, så att säga.

 Läste detta nyss på FishEco:

"Då var det snart dax för en gäddflugfisketävlingsklassiker! Den 4:e november går Big Pike Fly Challenge av stapeln. En tävling dedikerad enbart till flugfiske efter gädda, för tvåmannalag eller tjejer."

Men eftersom jag varken är ett tvåmannalag eller tjej kan ju inte. Diskvalificerad redan från början.  Om nu inte det hela är något slags skämt. Jag blev lite misstänksam när jag läste reglerna nämligen och försökte föreställa mig situationen:

"Kontrollmät gäddan (min. 65 cm) och sumpa den i en gäddsäck!
Ring funktionär i aktuell tävlingszon! (Se karta!)
Räck över gäddan i funktionärs-säcken!
Funktionär mäter, väger, dokumenterar och fotograferar gäddan!
Fisken returneras och rapporteras in till sekretariatet!"

Nej, det är säkert på riktigt men bara det krånglet som skulle uppstå vid varenda fisk man fick, skulle ju förta all fiskeglädje. För att inte tala om den stress och hets det skulle skapa när man väntade på att den stackars funktionären skulle komma.

Vilket nog är främsta orsaken till att jag slutade med all tävlingsverksamet för vad kan det vara...? Tiden går... 20-30 år sedan? Eller mer kanske... Alltså hets, stress och jäkt rent allmänt.
Jag kunde inte läsa mig till hur man vann i ovannämnda tävling. Alltså om det var längst eller tyngst som gällde. Eller om det var sammanlagda vikten eller längden av ett visst antal. Eller eventuella priser. Jo, vad det kostade stod i anmälningsformuläret.

Men man kanske ändå skulle ställa upp för sig själv. Liksom att idag ska jag låtsas jag är med i en superviktig, jättestor tävling. Den sammanlagda längden på fem gäddor säger vi ska gälla. Men då blir det förstås härstädes och vadandes. Lite frestande är det nu när jag kan mäta dem. Det är ju faktiskt mer rättvist, om nu det begreppet över huvud taget kan användas i sammanhanget, när så mycket slump och tillfälligheter är med i spelet. Men på det viset skulle jag ju kunna (ursäkta) mäta mig med Sveriges absolut främsta gäddfiskeelit.

Ja, ja, jag får se... Risken är ändå stor att man trillar tillbaks i tävlingshets och rekordjakt och själva fiskets mening och upplevelse förflackas och går förlorad. Och nån gäddsäck har jag inte.