18-11-19

Måndag

Misslyckat fiske

Fast inte i första hand för egen del. Visst, mitt blev också misslyckat men å andra sidan är det ingen som vet om det. Jag menar, jag sänder inte mina fisketurer live, via youtube ut på nätet och vidare ut över hela världen.

Jag tror inte det finns något säkrare sätt att inte få någon fisk än att ställa upp i livefisket som det anordnas via FishEco. Jag har sett... hm... Få se nu...? Fem eller sex fullkomligt fiskemässiga katastrofer i sådana liveprogram.
Okej, jag kan bara uttala mig om dem jag sett. Det finns säkert flera andra betydligt mer lyckade tillställningar. Jag har sett Sussis bägge. Mest för att hon hållit till i mina vatten och flugfiskat. Tror de gick totalt bom vid bägge tillfällena. Så såg jag Nickolaus Baer en gång. Jag tror visserligen att han fick en gädda mot slutet. Så var det ett par som båtfiskade häromkring och jodå, där fick de nog någon gädda. Jag har för mig det var någon arg TV-kock med där vid det tillfället som aldrig fått någon gädda, trots att han försökt i flera år.

Och så precis nyss. Det var ett par stycken experter på gäddfiske efter pelagisk gädda plus han, JanO. Här hade de provfiskat innan och hade två fina gäddor i håven som de stolt visade upp. Och det antar jag att alla gjort innan. Sett ut de absolut allra bästaste ställena de kunde tänka sig. Noga testat och utprovat. För här gäller det att inte göra bort sig!

De här sändningarna följer ungefär samma mönster. Först presentation och så reklam för de produkter som sponsrat hela tillställningen. Ofta är de fiskande reklampelare för olika företag i redskapsbranchen nämligen. Här var det Lowrance Fishfinders och något annat företag. Gärna optimistiska förutsägelser att åh, så bra det kommer att bli! Idag blir det storfångst! Alla förutsättningarna här hur optimala som helst! Typ så.

Så sätter de igång att kasta. Och kastar. Och kastar. Gärna under massvis med glada, hurtfriska tillrop.
Åh, så bra det är!
Fantastiskt  kul det här!
Åh, så fint!
Och så kastar de. Och kastar. Och byter drag. Hela tiden. Eller jag vet inte riktigt vad de kallas di däringa jättestora, färggranna gummibetena; är det jigg? Och så kollar de på skärmen. Hela tiden. Eller skärmarna. Upphetsade rop hördes ibland: "Kolla, här är ett stim betesfisk!" och "Nu hugger det snart en stor!" eller "Där! En skugga! Nej, det var en kabel, attans!" Ungefär så. Men inte hugger det någon gädda inte.

Men pinsammare och pinsammare blir det. Även hos den som tittar. Jag är inte ute för förlöjliga tillställningen eller kände mig skadeglad. För jag vet att så blir det gärna när man ska visa hur jättebra ens fiske är för andra.

Så i absolut sista minuten fick han, JanO en. Kanske tre kilo? Då hände det som jag brukar varna för; nämligen att greppa gäddan så fort man vevat in den. Innan de är tröttkörda. Eller ens fattat att de är fast. Så skedde här. Gäddan verkade ha huggit väldigt nära båten. Så innan den knappt hunnit märka vad som hänt, var den framme vid båtkanten. Risken blir då extremt stor att då får de gärna spelet, sprattlar vilt och skadar både sig själva och andra. Gäddan gjorde mycket riktigt det och blodet flöt. Inte gäddans dock. Och hur lätt är det att lirka ut två trekrokar långt nere i ett gäddgap? Inte särskilt. En höll och en pillade. Lång tid tog det. Att den inte sprattlade till ännu vildare under tiden måste vara rena turen. Så lite tur hade de ändå under fisket.

Så över till mitt eget. Det rådde ett märkligt väder:

Omväxlande häftiga men korta regnskurar med sol emellan. Som dukat för fina regnbågar. En gång smattrade det av hagel till och med.

Mitt eget fiske misslyckades av tekniska orsaker. Rullen gick sönder. Jag tyckte själva vevhandtaget gick ovanligt trögt. Har det kommit skräp där, tänkte jag. Jag får väl smörja det när jag kommer hem. Jaha, vid dagens andra gädda när jag vevade upp löslinan, fick jag plötsligt det lilla vehandtaget i handen. Lite snopet. Till på köpet lossnade gäddan.
Ja, ja, man får väl vara nöjd att rullen hållit så pass länge. En ABU Diplomat 156 inköpt någon gång tidigt 70-tal. Jag hade varken med mig reservrulle eller ens en spole. Fast ett spö fanns borta i bilen. Och precis började jag närma mig de bästa områdena inom stället. Jag brukar alltid göra det. Spara det bästa till sist om det går.
Inte kul alls. Jag stod där ute i vattnet och funderade. Visst, man kan hjälpligt fiska ändå. Ta in linan med händerna. Sätta ett pekfinger på spolen och veva in linan. Men det kändes inte så roligt. Sur och arg på mig själv som inte hade reservutrustning med mig. Klockan var inte så mycket heller.

Äsch, jag kör hem och struntar i det här!

Fast på tillbakavägen till bilen ändrade jag mig lite grann och tog en omväg till en liten vik där det var helt lä och jag brukar få ett par gäddor. Där tänkte jag fiska enbart med handkraft en stund. Men fick inget. Efter en stund fick jag förklaringen. En mycket tråkig sådan. På håll upptäckte jag en liten båt med två figurer i. En rodde och en höll på med något annat.

De drog upp och vittjade nät. De rodde dit och hit och halade upp nät, säkert sammanlagt flera hundra meter.
Deras fiske var långt ifrån misslyckat. Närmare och närmare kom de. Då och då såg jag hur en gädda kom in. Den lossades och slängdes ner och jag hörde hur den sprattlade på båtbottnen. Jag såg åtminstone en 5-6 stycken när de kom tillräckligt nära. Hur många de fick upp utom synhåll, tidigare, vet jag inte. Och det är helt lagligt vad jag vet. Först trodde jag de vittjade ålahommor men så var det alltså inte. Inte konstigt jag själv inte såg till någon gädda där alltså.

Det ska som sagt bli spännande att se vad HaV kommer fram till i frågan om fiskets och särskilt gäddans framtid här i Blekinge. "I höst" har det sagts. Gäddfiskeförbud under leken är väl vad man kan hoppas på. Men...?
Okej, man är väl dum som inte fattar; men de här 6 eller 7 gäddorna som togs upp och avlivades, eller låg och självdog, vad vet jag: de kan ju ändå inte leka nästa år, eller hur?
Det är ungefär samma sak med torsken och minimimått. De små ska slinka igenom maskorna men de stora ska fastna, är det tänkt. Men det är ju de stora som leker, så vad är vinsten? Så fort de små växt upp tillräckligt, tas de ju upp, eller hur?
Om det är en vinst vet jag inte men enligt Darwin får det till följd att de torskar som leker vid unga år eller som extra små, gynnas. Deras gener förs vidare genom populationen och torsken krymper allmänt i storlek, lite i taget, år efter år. Så fungerar evolutionen. Snabbt går det också eftersom de reporducerar sig varje år.

Tillbaka till livefisket. Att jag tittade berodde mest på att jag såg en annons för en ny, liten Fishfindergrej. Från Lowrance som sponsrar det hela. "Lowrance Fish Hunter" i storlek som en tennisboll som man kastar ut som ett drag. Som därefter skickar bilder och info via wifi eller kanske linan till en skärm eller möjligtvis mobilen på land. Där ser man...
Min spaning för några år sedan är snart ikapp. Då spådde jag att snart har vi fiskesättet alla unga drömmer om. Att så gott som helt och hållet bara stirra på en skärm.
Att man sätter en liten filmkamera i nosen på en wobbler. Som är självgående med en liten propeller. Som själv söker upp gäddan och som fiskaren styr från land. Eller från en båt. Eller från sängen hemma till och med. Ja, jag byggde ut spaningen med självgående bilar och båtar också. Tekniken är så gott som redan här. Kameror, linser, batteridrivna små motorer; allt krymper i storlek till snart osynlighetens gräns. AI och algoritmer blir bättre och effektivare för var dag som går. Det fattas bara att någon entreprenör sätter samman alla delarna och tänker lite utanför betesboxen.

Jag, teknik- och nyprylshysterifientlig? Absolut inte!
Under flera år har jag efterlyst en självuppvevande flugrulle. Fast den ska givetvis enbart av sig själv, snabbt veva upp löslinan. Då slipper man säkert att vevhandtaget lossnar av överansträngning också.

Min förhoppning ar att all denna text ska dölja faktumet att det är tomt här nedanför. Okej, jag landade en på cirka ett och ett halv kilo men orkar inte föra in den i den officiella statistiken.