18-12-04

Tisdag

Nya neoprenvadare

Mycket nytt och en hel del gammalt.

Fast jag föredrar att kalla mitt eget fiske för klassiskt, tidlöst... Och just "eget". Det vill säga besynnerligt. Jag tror faktiskt att jag är helt ensam om det nämligen. Kanske i hela världen!
Inte fanken kan det finnas någon annan som är så dum som flugfiskar gädda med ett klass-3 spö! Inte så ihärdigt och envist i alla fall.
Trots att jag försökte lansera trenden när jag var i Stockholm för några månader sedan. Men inte gick de på den lätte, inte.

Idag använde jag de nya neoprenvadarna för första gången alltså. Van vid de lätta andasvadarna tyckte jag de var supertunga. Som en riddare som använt en lätt ringbrynja i mithril i alla år och så plötsligt gått över till en rustning i massivt stål ungefär. Men jag har kollat marknagen noga i minst ett år men inte kunnat hitta någon andasvadare med fast stövel. Med ett undantag nyligen; ett par som kostar 10 000:-. Tyvärr tror jag inte de skulle hålla fem gånger längre än ett par som kostar kring 2000:-.
Och det är just själva stövlarna som tar stryk. Först tappar man filtsulorna. Trots ihärdigt limmande. Så spricker neoprenstövlarna i sömmarna. Jag upptäcker sprickorna och fyller dem med Liquisol. Det håller några gånger så spricker andra delar upp. Och så håller det på. Nu de sista gångerna kunde jag inte hitta läckan. Att det då och då går hål längre upp är både lättare att upptäcka och att laga. Men kanske det värsta ändå är att utan filtsulorna blir de så hala. Flera gånger har det varit på vippen jag halkat på stenar och fallit pladask. Jag har för mig jag sett reparationskit med filtsulor men tror inte det skulle fungera.

Jag vet inte varför jag hela tiden kommer in på tävlingsfiske men idag ångrade jag verkligen att jag inte i förväg aviserat att idag ska jag minsann agera som jag ställt upp i en gäddfisketävlng. Mäta och lägga ihop och se hur pass stor den sammanlagda längden blev för de fyra eller fem längsta gäddorna.
När det blåser hårt från väster brukar jag tänka på en långsträckt udde utomskärs där det blir lä bakom. Då kan en del gäddor gå in dit och ställa sig. Ibland. Fast det får helst inte storma så mycket att vattnet blir för grumligt. Nå, dit gick jag idag så pass tidigt att det knappt ens ljusnat. Jag gick med tunga steg allra längst ut och började. Ingenting. Det blåste hårt. Vid ett tillfälle blåste sydvästen av för jag hade inte förankrat den vilket jag fick göra. Det vill säga knöt fast bandet om hakan. Vadade och fiskade mig inåt.

Och där, långt in, efter nästan två timmars tålmodigt kastande fick jag den första:

En fyrakilos! Wow!

Det värsta när man fiskar själv är just det där att dokumentera sin fångst. Hålla upp gäddan och kompisen tar bilder. Hjälper till om den ska vägas och så vidare. Jag tänkte faktiskt väga den här om inte annat för att även använda min nya våg för första gången. Ja, så jätteny är den inte för det var ett bra tag sedan jag fått någon värd att väga. Den fyrakilosen i förrgår kom jag inte ens att tänka på att väga. Anledningen till att jag skaffade en ny var att den gamla var så tung och stor. Tog för stor plats i fiskevästen. Jaha, jag grävde och letade efter den men nu var den så liten att jag knappt hittade den längst ner bland grejerna. Så jag struntade i att försöka väga den och lät den gå. Fast jag mätte den.

Därefter tog jag fram vågen och gjorde den mer lättåtkomlig. Jag så att säga stängde grinden efter att alla korna rymt.

Men har man sett på tusan! Hade väl knappt vadat tillbaka, ut på lite djupare vatten och börjat kasta förrän en ännu större högg!

Vän av ordning kanske tror det är samma gädda och jag försöker bluffa men på den första satt flugan till vänster och på den här, sitter den till höger. Jag försöker alltid ta bilden så flugan syns.  Plus att den här är betydligt tjockare och kraftigare.

Jag hoppas det framgår bättre på den här bilden:

Vid rådande superlågvattenstånd blev det extra långt in till land och jag tyckte inte det var lönt att bära in den så pass långt för en gädd-selfie. Men väga den skulle jag absolut göra. Fast det blev en våldsam historia tyvärr. Den #§"&#!! gäddan lurade mig!
Jag menar, hur många gånger som helst brukar jag predika att man absolut inte ska försöka greppa en gädda eller håva eller ta in den i en eventuell båt förrän den är trött. I det sammanhanget kan jag än en gång passa på att avliva myten att man får hålla på i en halv evighet att ta in en lite större gädda med ett #3-spö. Det är främst med slirbromsen man sätter press på den ju.
Nå, i alla fall blev den här gäddan lite misstänkt fort trött och den bara gled in. Stel och orörlig. Men å andra sidan kunde jag heller inte bara ge den löslina, ställa mig och vänta, vissla en truddelutt och tänka på annat tills den skulle börja härja runt igen. Detta är ju en trofégädda! Den måste ju framför allt säkras! 
 
Så jag plockade i lugn och ro fram vågen och hm... Hur var det nu...? Vilken knapp är startknappen och vad betydde egentligen "tare"...? Och hur skulle jag hålla både vågen, kameran och spöt samtidigt som jag försökte få in gälgreppet? Suck, som sagt, det är i de här lägena man saknar en ghillie.
Aha, det finns ett band fäst på vågen. Då trädde jag det om handleden, släppte kameran för även den hänger i ett band, tog tag i gäddan med det rätta greppet och så bytte jag plats på pekfingret och vågens, inte så värst stora krok. Och lyfte upp den. Både gäddan och vågen förstås. Precis hann jag upptäckta att siffran 5,5 kilo stannade till, innan gäddan fick spelet.
Och när en så pass tung gädda börjar sprattla i luften är det bara att släppa ner den i vattnet igen för annars kan den ordentligt skada sig själv för att inte tala om att man själv kan stuka handleden eller rispa upp fingrarna. Jag släppte även taget om vågen men den satt ändå kvar både i gäddan och med bandet om handleden. Nå, efter ett tags plaskande, vridande och vändande på sig i vattnet, lugnade den sig och jag lossade både flugkroken och vågens krok och den simmade förnärmad iväg.
Men mäta den glömde jag. Men vad spelar det för roll? Det här var i alla fall den största gäddan på väldigt länge. Även den största gäddan på ett #3-spö, kollade jag nyss. Hittills.

Därefter bara fortsatte det med några fina gäddor ett tag. Det blev nästan inflation. Men stället tog slut och jag funderade en stund på om jag skulle köra hem eller testa något annat ställe. Kanske ett lite lugnare ställe där det inte hela tiden högg en massa stora gäddor...?

När jag ändå befann mig i grannskapet så att säga, passade jag på att köra en omväg till det där, för utländska sportfiskare så väldigt intressanta militära skyddsobjektet på Almö, Hajvar som jag berättade om i förrgår. Då upptäckte jag en möjlig förklaring till att stället blivit så populärt:

På en lång sträcka var stängslet nerrivet. Det är bara att knalla in. Visst, det finns skyltar. Först ett par jättestora precis vid den låsta huvudingången med både svensk och engesk text. Dessutom flera mindra runt om. De är visserligen enbart på svenska men med överkorsad kamera och andra förbudssymboler. Det är därför jag själv skurit bort själva skyddsobjektet från bilden. Förhoppningsvis är det inte förbjudet att fotografera själva skylten med fotograferingsförbudet på. Men står man på parkeringen där, ser man ju ändå väldigt mycket av bryggor och baracker och en del gamla pontonflottar. Det skulle inte förvåna mig om det var boskap som skenat igenom stängslet tidigare under sommartorkan. Kanske tyckte de gräset var grönare och frodigare på den sidan? Det brukar vimla av kossor häromkring nämligen.

En annan sak från i förrgår, Ubåten jag tog en bild på. Nu läste jag i tidningen att det sannolikt var den nyrenoverade "Gotland" på provtur. För som igår, tisdag, var självaste försvarsministern här och skulle bland annat titta på den. 
Hm... Hoppas bara att jag inte heller med det avslöjar militära hemligheter... Fast å andra sidan tror jag varken utländska spioner eller representanter från försvarmakten läser detta. Men om någon från den sistnämnda myndigheten ändå gör det, ta det som ett tips om att det är läge att skicka några som sätter upp staktet igen på Hajvar. Hela anläggningen är för det mesta helt obemannad verkar det och eventuella inkräktare upptäcks via övervakningskameror. Som uppenbarligen inte täcker så stort område.