18-12-18

Tisdag

En svårbenämnd dag

Men först en bild jag väntat på. En handduksupphängarselfie:

Man måste ju dokumentera en av de absolut viktigaste accessoarer en vadningfiskare behöver. En liten krok att lägga slingor av fluglinan på. Jag hade tagit några bilder tidigare på det men de blev inte bra. Samtidigt illustrerar det snöförekomsten långt ute i skärgården även om den var på tillbakagång. Det var även precis över gränsen till fiskbart. Kallt både i luften och i vattnet. Kring en halv till en grad plus åtminstone i luften. Förmogligen nästan lika kallt i vattnet.

Själva fisket som sådant blev inte så bra om man enbart räknar landade gäddor. Eller om man enbart koncentrar sig på frusna fötter. Men innan den &%!¤#@£!! solen visade sig på himlen uppstod ett fenomen som gjorde jag fick, tror jag, bättre koll på fisken i vattnet än värsta Fishfindern på marknaden. Spegelblankt och kristallklart vatten. Ljusfläckig botten. På långt håll upptäckte jag avlånga skuggfigurer långsamt och lojt som följde efter flugan. Flera gånger. Ett par gånger två från var sitt håll och en gång, jag skojar inte, tre. Men ingen av dem tog det avgörande språnget. Så höll det på under de två första timmarna ungefär. Det rörde sig inte om några stora gäddor men var mycket roligt att iaktta.

Men så hände det här:

Det klarnade upp mer och mer och solfanken stod så lågt på himlen att sikten skymdes i vattnet istället för tvärtom. Och det minsta man vände sig om blev man bländad. Nä, regn och mulet ska de va! Men visst är det en fin bild. Men det låg något nästan ödesmättat över hela skärgården. Det ser ut som sommar men det är det definitivt inte. Vattnet kändes lite segt till och med... Något slags hotande lugn innan vinterstormen...

Jag lyckades bara landa en gädda:

En liten kul grej som inträffar då och då är när en gädda satsar för fullt, tar ordentlig sats mot flugan, öppnar gapet så det blänker vitt, för att i absolut sista sekunden ångra sig, vända om och försvinna. Det inträffade idag och en fin gädda var det i säkert 3-4 kilosklassen. Visst, ännu roligare vore det om den fullföljde attacken.
Hela tiden förflyttade jag mig ytterst lååångsamt för att inte skrämma fisken nu när det var spegelblankt. Därför började fötterna kännas lite svala trots tredubbla sockor i neoprenstövlarna. Men jag visste även att om jag gick upp på land och gick en snabb prommis, skulle de bli varma igen.

Jag läste förresten i media härom dagen (den 14 december) att nu har Länsstyrelsen här i Blekinge lämna vidare förslaget om totalt fiskeförbud i vissa områden i Blekinge till HaV. Nio lekområden för gädda. Från första januari till sista maj. Men det lär inte bli något beslut i år, gissar jag. Lite synd kan man tycka för då kan det nog inte börja gälla förrän tidigast 2020.

Nu blir det tävlingsdags!

Jepp och äntligen! Nu är det hög tid att planera för årets allra största, fetaste, värsta, grymmaste, brutalaste, flottaste, awsomeaste och allra sjukaste gäddfisketävlingen i Blekinge. Ja, i Sverige! Ja, i hela världen! Ja, i hela Universum! Nämligen Gagnekulla Pike Leage! Den går helt enkelt ut på att fånga årets allra första flugfiskade gädda. Ta en bild på den med tillhörande klocka. Mobilen går bra. SMSa den till mig. Första pris  blir... Äääh...? Hm...? Ja, så långt har jag faktiskt inte tänkt. Det brukar ju bli jag själv som vinner. Hvergang! Utom en, om jag minns rätt. Men själva äran som uppstår vid eventuell vinst är värd betydlgt mer än en miljon kronor! Nej, man får tyvärr inte välja.

Nytt för i år är att tävlingskommitén har bestämt att tävlingen äger rum på nyårsdagen. Är det is och därmed omöjligt att flugfiska ställs tävlingen in. Det blev lite protester inom gruppen men ordföranden (jag) slog klubban i bordet och så får det bli. Någon muttrade att hela tävlingen därmed känns lite riggad. Nej, svarade jag, det enda som är riggat är mitt flugspö! Det är lika för alla. Bor man i Norrland eller inne i landet, kan man ju resa hit och ta in på hotell om det nu skulle vara is där uppe. Riktiga gäddtävlingsfiskare far ju omkring över hela Sverige kors och tvärs, med fiskebåten på släp och ställer upp i varenda gäddfisketävling.

Förra året blev det ingen riktig tävling för jag glömde att avisera den innan. Okej, det brukar ändå bara bli jag själv som ställer upp men en liten kul grej tycker jag det är. Det brukar även vara förvånansvärt tomt på folk överallt nyårsdagens morgon och förmiddag. Inga bilköer att tala om heller.