19-02-18

Måndag

Förtretligheter

Även ganska stora förhoppningar på bra fiske hade jag när jag körde iväg ner mot kusten, hemifrån. Tät dimma var det och jag var tacksam över att jag slutat med båtfisket så här tidigt på året efter havsöring. Andra halvan på 70-talet, hela 80-talet och nog en bit in på 90-talet brukade jag sjösätta så fort isen gick, och körde ut, utanför öarna och kastade efter havsöring. Närapå oavsett väder! Inte ens dagens superäta dimma hade hindrat mig. Med en Silvakompass i handen styrde jag rakt ut. Att jag vågade!
Tja, man var yngre och våhalsigare då förstås. Och för att jag fick jag havsöring också.
Nästan varje gång hade jag en eller flera kontakter. Använde först mest ABU Killer 15 g silver men övertick alltmer till Toby 12 gram silver. Ja, då var det spinnfiske som gällde. Fast mot slutet hade jag med mig ett flugspö också och fick väl en och annan havsöring även på det när det inte blåste för mycket.
Nå, det var då det.

Men visst, det går inte att helt glömma bort att chansen finns för en långsträckt, blankprickig, ätbar fisk kan hugga även nu. Det hände förra året; nästan exakt på dagen till och med. Nämligen 18-02-17. En ren slumpfisk på genomresa, tolkade jag det till då. Hur det står till med havsöring rent allmänt här nu för tiden, vet jag inte. Inte mer än att förmodligen fick de problem med förra årets sommarhetta och vattenbrist uppe i åarna. Kan tänka det blev dålig uppgång i höstas?

Den första förtretligheten bestod i att jag fick parkeringsproblem. Man (jag) har ju sina favoritplatser ute på öarna eller vid kusten, där man kan ställa bilen lite i skymundan och så man inte blockerar annan trafik. Ofta kör man på små skogsvägar mellan kohagar och liknande. Nu var jag på väg till en liten vändplats där jag brukade ställa mig. Visst, körde dit och där var tomt som det brukar vara. Svängde runt bilen och ställde den så jag inte var i vägen för eventuellt andra bilar och skulle precis kliva ur. Då kom en stor sopebil farande och skulle in på samma trånga plats!
Den körde in, pustade och piip, piip, piip började den backa in bredvid mig! Mina egna backvaringssenorer började också tjuta och panikslagen la jag i ettan igen och körde därifrån.
Liiite, aaaningens irriterad.
Klockan var kring 08:30 och jag tror de skulle pausa och äta frukost där. För några soptunnor fanns inte där vad jag vet. Eller också var de vana att vända bilen där...? Ja, ja, jag körde till ett annat ställe bara.

Om det sedan kan räknas som förtretligheter att fisket blev mycket sämre än förväntat vet jag inte. Eller nej, det faller utanför. Det är nära på normalt nu i februari. Man får vara glad och tacksam att det är isfritt och man kan svinga sitt flugspö. Och minsann om jag inte fick den första gäddan efter bara cirka fem minuter:

Och en pigg gädda till på köpet. Drog ut slirbromsen flera gånger. Som tur var passade jag på att ta några bilder på den. Så hände inte så mycket mer trots att sträckan brukade vara bra. Nå, det var bara att så småningom gå tillbaka till bilen, köra iväg  och försöka någon annanstans.

Jag läste nyligen i tidningen om nya propåer från Länsstyrelsen angående fisket här i Blekinge och speciellt här i Karlskronaområdet. Aha, tänkte jag först, äntligen ett beslut om förbud mot nätfiske under gäddleken! Nu kommer man äntligen till skott! Men icke.
Istället skyllde man på skarven. Den har ju inte så stora möjligheter att skylla ifrån sig. Såg även att den nyheten finns på FishEco. Då kan man vara säker på en sak. Eller två. Där finns ju möjlighet att kommentera de olika nyheterna. Det sker sällan. Utom i två fall. Och ibland i kombination. När det handlar om sälar så är det särskilt en person som kommenterar. Handlar det om skarv, en annan.  I första fallet lyder hans budskap sammanfattningsvis "Döda alla sälar!" i andra fallet: "Döda alla skarvar!"

Jag läste hela den långa motiveringen för att döda 2000 skarvar och mitt intryck är att Länsstyrelsen vrider och vänder sig som en lövmask på metkrok. Frenetsikt försöker de både äta kakan och ha den kvar. Alltså att försöka jämka samman både yrkesfiskarnas och sportfiskarnas krav eller önskemål om ökad gäddförekomst samtidigt. Jag buntade ihop de så kallade fritidsfiskarna med yrkesfiskarna eftersom de fiskar med nät och ofta säljer sin fångst. Och per definition är det också de som tjuvfiskar efter ål. Ja, de använder ju nätredskap.  Det löste man alltså genom att tillåta jakt på nämnda fågel.
Av dokumentet framgår också att efter att mer eller mindre utrotat torskbeståndet ute till havs, söker sig yrkesfiskarna in mot kusten för att främst fiska gädda.  Okej, så uttrycks det inte ordagrant utan är mer min tolkning. Så här står det : "Under flera decennier har torskfisket i Blekinge stått för den helt övervägande delen av länets totala fångst. Under senare år har det av flera anledningar blivit allt svårare att få lönsamhet i utsjöfisket efter torsk." Därför har de kraftigt utökat sitt fiske inomskärs efter, vad jag förstår, främst gädda.
Yrkes- och nätfisket bedrivs utan restriktioner mot antal gäddor per dag och de får döda hur stora gäddor som helst. Till stor skillnad mot sportfiskarna alltså som i huvudsak knappt ens tar med sig en enda gädda hem. Rätta mig gärna om jag har fel däri. Så undrar man varför gäddbeståndet minskar. Eller man skyller på skarvarna.
 
Jag tror det är en bidragande orsak till att jag ser så få stora gäddor nu för tiden. Ja, inte att skarvarna äter upp de flesta gäddorna över 5 kilo förstås. För gott om smågäddor är det. Vore det enbart skarvarnas fel skulle det vara tvärtom; ont om smågäddor och relativt gott om stora gäddor.
Ibland roar jag mig med att titta tillbaka i min fiskestatistik från 1970-2000talet. Då var det inte det minsta sällsynt med gäddor över 5 kg. Lätt kunde man få flera samma dag och ännu större. Nu händer det ett par tre gånger om året. Och jag tycker inte jag blivit så där jättemycket sämre som fiskare. Och inte tror jag det beror på att jag använder en lite mindre fluga de senaste åren heller. När man vadar ser man också gäddor man skrämmer iväg eller som bara följer efter. Även där är det sällan jag upptäcker riktigt stora gäddor.
 Ja, ja, gnäll och ilandsproblem...

Tillbaka till dagens fiske:

Ett nytt ställe för i år. Men icke. Trots alldeles utmärkta förutsättningar. Och absolut inte som förra gången, att jag hela tiden såg stora stoftmoln som bildades framför fötterna på mig när jag försiktigt vadade fram. Tomt var det.

Men så är det också, ofta. Att det under en fiskedag, uppstår sådär en cirka 10-15 närmast magiska minuter då allt händer. Den där stunden som gör att man över huvudtaget, fortfarande håller på med sitt fiske. Så även idag. Okej, det var sträckans absolut, säkraste hot spot. Fast tyvärr låg det nu i absolut lä. Men ändå, så fort jag mycket, mycket försikitigt vadat mig i position, fick jag det första hugget. Men tyvärr, råkade gäddan på något sätt missa hugget så det tog ovanför wiretafsen. Snapp sa det, så gick nylonlinan av. Mycket riktigt var 0,35-linan sargad och närmast kluven vid brottet.
 Nå, jag satte på en ny fluga. Efter ett par kast, fast fisk igen!
Ähum... Jag tänkte frisera sanningen lite grann här... Men jag har svårt att ljuga när det gäller fångster och liknande. Vilket i och för sig inte innebär att jag har lätt att ljuga i alla andra sammanhang. Men så här är det när det gäller att tillgodoräkna sig gäddor som man ändå ska släppa tillbaka. Som jag resonerar alltså. Jo, om säger om, fisken vore en havsöring eller regnbåge jag hemskt gärna ville behålla. Och alltså hade en håv med mig. Och jag hade fisken rätt framför mig och kunde håva in den eller för den delen, ta gälgreppet på den, då räknar jag den som landad.
Men som nu. Jag tog fram kameran och försökte några gånger få en bra bild på den. Vattnet var kristallklart och helt lä, så förutsättningarna var goda. Höll på så några gånger utan att gäddan ville ställa sig i en fördelaktig pose. Så plötsligt dök den rätt ner, mellan benen på mig och tillbaka på andra sidan. Jag föröskte flytta på fötterna utan att välta. Råkade nog trampa på linan. Det blev stumt och den till och med böjde ut kroken en aning och kom loss.  Men som sagt, jag bokförde den i alla fall. Det räknar jag som en förtretlighet.

Fortsatte kasta och efter ytterligare några kast kom en stor gädda efter. Jag såg den på långt håll i det klara vattnet och omväxlande sandbotten och tångstenar. Jag stannade flugan. Gäddan stannade också. Jag ökade farten på flugan. Så även gäddan. Så höll det på tills gäddan kom för nära, vände och försvann. Så #"%%$£€€!! förtretligt!  Lätt hade den blivit årets hittills största. Kring fyra kilo plus minus några hekto. Såg väl ytterligare någon gädda där men sedan blev det helt dött igen.