19-03-23

Lördag

Ytterst pinsamt

När jag kom fram till parkeringsplatsen, gick ur, öppnade backluckan för att ta på mig fiskevästen, de polarisernade solglasögonen, sydväst och regnrock, upptäckte jag att jag glömt fiskevästen hemma. Förbaskat också!

Jag som tyckte jag kollat allting innan jag körde hemifrån. Där fanns bland annat kamera, våg, peang, red-linepåsar med zilverzaror och en massa annat smått och gott. Så det var bara att sätta sig i bilen igen och köra hem?

Nä, för lite förutseende är jag. Jag hade iordningsställt ett litet nödutrustningskit som jag förvarar i bilen. Ty visst hade Churhill rätt när han sa att den som inte lär av historiens misstag är dömd att återupprepa dem.  Så vad är det absolut viktigaste? Det helt färdigriggade spöet med fluga och allt hade jag ju. Då är det peangen. Utan en sådan hade jag nog inte vågat mig på att fiska gädda. Så en tyvärr ganska liten peang, påsar med flugor, lite förbandsmaterial, lite tafsmaterial, papper och penna ingick. Och kamera har man ju i mobilen. Jag hade även med en extra flugrulle med lina och tafs i reserv.

Jag började utomskärs:

Tog några bilder med mobilen och då upptäckte jag eller snarare återupptäckte, att man inte ser någonting på skärmen med just polariserande solglasögon. I alla fall inte jag på min. Nå, det kompenserade jag med att ta många bilder och hoppades att åtminstone någon blev bra.
Likaså hoppades jag på havsöring där ute. Ett mycket svagt hopp förvisso men inte helt omöjligt. Där ute fanns även chans på någon lite större gädda så här års men även den sannolikheten var ganska svag. Men så tänkte jag att nja... Kanske vill jag inte ha en stor gädda just idag...? Inte när jag varken kan väga den och bara har en liiiten peang... Tänk om kroken satt allra längst in? Nej, det ville jag inte alls tänka på!
Nå, därute behövde jag inte orora mig för det för ingenting hände i fiskväg.

 Precis som SMHI förutspått, började dimman lätta och några solglimtar stack till. Därute var det kallt och jag hade hård vind i ryggen. Upptäckte även att fiskevästen skyddade lite mot blåsten. Alltså den väst som hängde hemma på en galge. Men en kuststräcka i total lä inomskärs, lockade. Körde väl dit och gick iväg en bit och ner i vattnet där den började. Då började minsann solen komma fram mer och mer och det blev så skönt.

Jaha, och då hände det som inte fick hända just idag. Eller det fick det väl i óch för sig, för det är ju alltid kul när en lite större gädda hugger:

Precis som jag önskade i mitt förra dagboksblad, var det just en gädda mellan 4 och 5 kilo. Och guschelov satt kroken inte långt ner i svalget utan jag lyckades få ut den utan att högerhanden förvandlades till blodig köttfärs. Vilket skulle ha inträffat om jag blivit tvungen att sticka in hela handen i gäddgapet för att nå kroken med den lilla peangen, gäddan sprattlade till och slog igen käftarna. Hu och aj!

Men bildmässigt uppstod problem. Ingen display! Jag tog förstås flera bilder. Tills batteriet tyvärr la av och det inte gick längre. Fotomässigt blev de väldigt bra men inte motivmässigt:

Jag ville ju ha bilder på dels hela gäddan och dels så det verkligen framgår att den är så pass stor som jag påstår. Vilket osökt anknyter till det jag avhandlade förra gången.
Det här med bilder och dess redigering. Hade jag haft den vanliga kameran skulle jag nog ha försökt mig på en gädd-selfie till och med. Exakt vad den vägde vet jag ju inte men jag bokade den till 4,3 kg vilket jag tror är en bra gissning.
Det är väl ganska okej att hålla fram fisken mot kameran så den ser extra stor ut, bara man inte ökar på den påstådda vikten i samma mån.
Jag har inte Photoshop utan bara ett enkelt redigeringsprogram som ingår i basutbudet. Där börjar jag alltid med att testa "autokorrigering". Ibland blir det bättre och ibland inte. Det är mest skärpa och tydlighet som kan bli bättre. Därefter beskär jag bilden. Det gör jag nästan alltid och kan inte nog rekommenderas. Inte bara för fiskebilder utan rent allmänt. Därefter brukar jag minska bildens storlek pixelmässigt. Det är mest en gammal ovana från förr då internet var trögt och utrymmet viktigt.
Och eeh... Ska jag vara ärlig så kan det hända att jag vänder en del bilder bak och fram också. För att försvåra att känna igen exakt var jag befinner mig. Vilket egentligen är urlöjligt, jag vet.
Också en gammal vana från förr. På den tiden det var populärt med folk som vadade och gäddflugfiskade. Då ville jag helst ha de bästa sträckorna för mig själv. Inte komma dit, glad i hågen och ivrig att börja fiska, bara för att upptäcka att det stod flera andra utvadade och svingade sina flugspön. Det var alltså de vadningsbara stränderna jag var rädd om, inte att det skulle vara extra gott om gäddor där. Sedan flera år är det väldigt sällan jag ser andra som vadar och flugfiskar.

Däremot suck, desto fler båtar. Då menar jag di däringa särskilda sportfiskebåtarna med dels en 150- till 200-hästars utombordare i aktern och liten elmotor i fören och en 2-3 spinnfiskare i mitten.
Suck igen; jag läste nyligen i något sammanhang att från och med i år, blev det tillåtet att vara fem i ett tävlingsteam. I det där, i mitt tycke, helt onödiga och löjliga Swedish Pike Leage. Om det nu ska vara så svenskt; varför ska det heta någonting på engelska då?

Dubbelt suck, det är knappt man kan föreställa sig fem styckna som står där och dänger med sina gäddpåkar i ett sådant flytetyg under en tävling. Eller vänta nu lite... När jag gör det, försöker föreställa mig ett sånt spektakel i verkligheten alltså, blev det plötsligt ganska kul:
Folk som trasslar in betena i varandra, folk som dänger in trekrokarna i nacken på grannen, båtar som gungar och välter, folk som trillar i vattnet. Jag ser det framför mig: En får på en stor fisk, alla fem lutar sig ivrigt framåt för att titta och hjälpa till med håvningen, båten kantrar och alla hamnar i vattnet; stor komik uppstår! Massvis med jättekul youtube-klipp skapas!

Eller är det meningen att de fem ska avlösa varandra i något slags rullande schema...? Ja, ingenting borde förvåna mig vid det här laget när det gäller det ständigt ökande fisketävlingsraseriet.