19-05-08

Onsdag

Fåglar, hästar och båtar

Ja, idag bara vimlade av ovidkommande, störande element. 

Men först ska jag bara meddela mitt framtida jag som kanske undrar, om sådär 10 eller 20 år varför det var ett så långt uppehåll sedan sist jag var ute. Ändå att jag då fick en havsöring.
Nästan en hel månad under bästa säsong!
Hade jag tröttnat på att fiska eftersom det är så dåligt med gädda? Tyckte jag det var för kallt och ruggigt? Eller varit ute en massa gånger och gått bom, blivit sur och vägrat rapportera om det? Varit bortrest? Datakrångel?
Nä, det berodde på helt andra orsakar som lämligast kan kategoriseras som laga förfall.

Men idag var jag på banan igen och ute relativt tidigt.  Ett mycket banalt konstaterande var att mycket hänt här ute i naturen. Är man ute regelbundet märks det bara gradvis men idag blev det en närmast chockartad upplevelse med alla störande oljud. Det kvittrade, kvillrade, visslade, skränade och ko-koade överallt i buskar och snår och inte minst ute i vattnet:

Ett stort gäng ejdrar var det som simmade omrking, plaskade och höll ständigt på med sitt oooo-uuu, ooooo-uuu, som på ett pricksäkert sätt imiterar deras läte. Jag tog bilden bara för att jag brukar höra folk som säger typ; ja, nu för tiden ser man inte en enda ejder. Men några finns uppenbarligen kvar i alla fall. Nog om naturupplevelser.

Jag började ganska långt ut, i halvlä bakom en udde. Under bra yttre förhållanden. När jag började kom jag att tänka på att oj, här har jag chans på tre olika arter. Det är ju redan en vecka in i maj och redan den första, brukade de första näbbgäddorna komma. Och fortfarande fanns en liten chans på havsöring. Men allra störst chans eller snarare tog jag för givet jag skulle få, var ju gädda. Ungefär 90-5-5 % sannolikhet.

Men länge fick jag ingenting. Nå, det kändes skönt bara att vada omkring därute och bara kasta. Efter säkert ett par timmar kände jag äntligen det första hugget. En liten gädda som lossnade direkt. Åh, då finns det fisk här i alla fall, tänkte jag med stigande hopp. Bara en kvart efter upprepades exakt samma sak. Vad är detta, tänkte jag och inspekterade både flugan och kroken. Nej, det såg okej ut. Fortsatte och efter ytterligare en stunds kastande ett hårt men kort hugg. Jag spanade givetvis efter näbbgäddevirvlar men såg inga. Gjorde som jag brukar i sådana lägen. La ett kast åt ett helt annat håll för att låta gäddan, som jag antog det var, lugna ner sig. Nästa kast la jag i den riktningen. Efter bara någon meters hemtagning samma hårda hugg och en stor fisk gick upp i ytan och riste och skakde på sig. Havsöring! Och ganska stor!
Precis när jag tänkte det, lossnade flugan... Snopet är bara förnamnet. Den kunde väl  ha suttit kvar några sekunder till så jag åtminstone hunnit se hur stor den var. Och att det verkligen var en havsöring. Fast det är jag övertygad om till 99,97%. Jag hann se att den var, med ett nytt ord, vitblankaktig. Inte det minsta grönglul. Och det där att den genast gick upp i ytan och plaskade och knyckte år jättetypiskt för havsöring.

Men visst var det kul. Fiskade vidare och slut på det stället någon timme utan att någonting hände. Tänkte att jag åtminstone skulle få en enda liten gädda jag kunde fota. Det är alltid så trevligt att ha en gäddbild med i fiskedagboken. Gick tillbaka till bilen och körde till ett annat ställe. Till en sträcka där man så gott som alltid brukar få någon mindre gädda. Parkerade och gick ner mot vattnet. Men stannade som förstelnad och bara stirrade! Staket och stängsel överallt!  Taggtråd och höga elstängsel! Okej, där överdrev jag lite. Men visst var det lite som den stora staketstriden på Hasslö för nu ganska många år sedan. Fast då gällde det boskap.

Nu en massa gnäggande och skriande hästar:

Men ungar också; då kan de bli rent livsfarliga! När de har kalvat går de till anfall direkt!

Och inte nog med det för när jag äntligen, mycket försiktigt och med vadarstaven i försvarsställning, smugit mig ner till vattnet, vad fick jag syn på då?
Jo, en båt med, antar jag, ett äkta team tävlingsfiskare i. De två ombord hade i alla fall exakt samma klädsel. Precis där jag ämnade börja. Jag vet inte vilket som är värst; vilda hästar eller spinnfiskare i båt.
Jag var ganska trött då och orkade nog inte byta till ett tredje ställe. Jag stod i ett buskage och funderade. Men så hörde jag att de startade motorn och kom körande. Lite märkligt tyckte jag, för de körde sakta och försiktigt nära land. En stod i fören och spanade och en satt vid motorn och styrde. De fortsatte förbi mig och liksom sick-sackade sig fram helt nära land mellan små uddar och grynnor. Nå, huvudsaken var att de försvann.
Absolut inget ont om dem (förutom att de kanske var tävlingsfiskare) för de var där först. Förmodligen höll de väl på att rekognoscera inför någon av de otaliga tävlingar och cuper det vimlar av, tänkte jag.

När de väl försvunnit utom synhåll, gick jag ner i vattnet och vadade ut. Där var det mest lä och nu sken solen. Plus att säkert hade de i båten varit där och kastat. Men tänke jag, en liten gädda ska jag nog få.

Vilket jag också fick. (Kolla min påklistrade handduksupphängare där jag hänger slingor av flugiinan)

Jag är väl medveten om att för de riktiga gäddfiskarna är den här att betrakta som ett litet gli. Jag har ju läst i "Svenskt Fiske" och följer FishEco lite grann. I ett reportage från norra Vättern som tydligen är trollingfiskarnas storgäddseldorado i april, kallas två gäddor på 5 respektive 7 kilo, för småfisk. Nå, det synsättet betraktar jag mer som min vinst och deras förlust.

Den jag fick uppskattade jag till 3 kilo. Även själva gäddan uppskattade jag mycket. Den var otroligt stark och uthållig. Och på lätt utrusting en mycket trevlig fiskeupplevelse.

Bara för det tar jag med en bild till på samma gädda:

Här kan man tro att den är större än vikten anger men jag brukar ju välja bilder där fisken ser extra stor ut. Vilket är helt okej så länge man inte ökar på antalet kilo i samma mån.

Så trots allt blev detta en bra fiskedag.