19-05-10

Fredag

Jättekul men tråkigt

Först en alldeles utmärkt bild som jag tog precis när jag skulle gå i vattnet, som både illustrerar dimman och att det var spegelblankt och min perfekt balanserade spö-rulle-gäddflugekombination:

Särskilt flugan framträder tydligt. Det är samma urgamla fluga jag fick havsöringen på förr-förra gången och hade en på sist. Fast wiretafsen är ny och så har jag kortat den något och lagt till några strån zilverglitter. Och det berodde inte det minsta på att jag då gärna blandade in lite blått i en del flugor. Och ibland lite grönt. Eller bägge. Att havsöringarna råkade hugga just på den flugan alltså. Nä, färger är det minst viktiga på en gäddfluga. Eller havsörings- eller näbbgäddefluga.

Jo, rubriken syftar helt enkelt på att idag fick jag för första gången på mycket länge avbryta fisket för att det blev för tråkigt. Jag menar, hur kul är det att hela tiden hålla på och dra upp gäddor och kroka av dem. Vilket i sig var jättekul. Att det var som vanligt igen. Att det här stället höll så många gäddor som det brukade. Att många gäddor verkade ha klarat sig undan plaskfisket och andra hot nu i vår. Så kan man ju alltid diskutera vilket som berodde på tillfälligheter, otur eller slumpen: att det tidigare i år var så ont om gädda eller att det idag var gott om dem igen. Väl att märka är att jag säkert varit på det här stället en tre eller fyra gånger tidigare i år och knappt fått en fisk.

Här ser man förresten vilken effekt bara lite blått kan göra:

Det hade som nämnts regnat under natten och då kan gäddorna gå in extra grunt. Och är det mulet eller som nu, dimma, spelar det inte så stor roll att det är kav lugnt. Vilket gör fisket extra roligt för en gäddflugfiskare. Just att man kan se hugget komma i god tid. Ibland en körare från långt håll i riktning mot flugan, ibland bara antydan till en virvel under flugan. Eller som den största gäddan på det här stället gjorde, tog sats, kom upp ovanför vattenytan och på nervägen bara slukade flugan!

Det verkade som många hade tröttnat på spiggdieten. Åtminstone antar jag att de åt spigg. För det fanns det ganska gott om. Det var så lugnt att jag såg hur ett par tre, små, små, liksom pennstreck närmade sig flugan ibland. De är väldigt aggressiva, så små de är, spiggen. Jag antar det är storspigg. Alltså de satte fart mot min fluga för att skrämma iväg den. Eller snarare den fisk de trodde det var.

Jaha, nu var det återigen spiggens tur att uppmärksammas i nya studier. Nu såg jag en, genom FishEco, som funnit att deras antal ökat oroväckande. Lite till min förvåning, ute till havs om jag fattade det rätt.  Som motåtgärd kom det geniala, gamla förslaget till heders igen; nämligen yrkesfiske efter spigg. Jag har kommenterat det tidigare och eftersom återanvändning anses som något mycket positivt letade jag upp stycket och kopierar över det:

"Jag ser i andanom hundratals personer i sjöstövlar och vadare som försiktigt vadar omkring längs stränderna och fångar spigg i små akvariehåvar. "Åh, där fick jag en, hurra!" Eller man kanske ska använda små modellbåtar med pyttetrålar släpande efter sig man kör runt med och styrs liksom drönarna, av en app till mobilen?
Eller kanske man lägger långrev med mikroskopiskt små krokar (Ja, till och med mindre än de jag använder till mina zilverzaror!) som man betar med djurplankton?
Fast, undrar jag, hur de än ska bedriva sitt yrkesfiske efter spigg, hur ska man undvika att även fånga de gädd- och abborryngel man vill skydda?"

Detta skrev jag 16-02-29.

Den här bilden illustrera bara att kroken satt perfekt. Det var bara att ta ett försiktigt tag om kroken med tummen och pekfingret och lossa den utan att med en hand snudda vid själva gäddan:

Jag fiskade knappt av ens halva sträckan innnan jag fick nog, vevade upp, vadade iland och gick bort till bilen. Körde iväg till ett annat ställe där det brukade vara lite sådär, lagom svårfiskat. Och änum... Där det fanns en lllllte större chans till havsöring, får jag väl erkänna. Men varken blanka havsöringar eller för den delen, några näbbgäddor såg jag till. Däremot fick jag ett antal gäddor i mer normal takt. Det är mycket trevligare.

Fick även här en mycket fin gädda på mellan 3 och 4 kilo. Som jag brukar knäpper jag hej vilt av kameran i olika vinklar, riktningar och på olika sätt och hoppas att åtminstone någon blir bra. Eller som den här, lite märklig:

På den här kom även skuggan av mig själv med. Jag håller tafsen i vänsterhanden och kameran i den högra.

Sammantaget blev det alltså en mycket lyckad fiskedag. Så kul att gäddfisket åtminstone idag var som det ska vara. Som det har varit tidigare år. Men visst, det kan mycket väl vara så att dagens fiske blir en engångsföreteelse. Vilket jag absolut inte hoppas på.

Jag kan också tillägga att på första stället använde jag mig av skrämma-bort-onödiga-gäddtekniken. Som ju går till så att man sliter väck flugan innan gäddan hinner hugga om man hinner, låter den gå med löslina och hoppas den lossnar och låter bli att kasta åt samma håll som en gädda bara nafsat.