19-05-20

Måndag

Rätt och fel

LIte fel hade jag nog när jag sist försökte göra mig lustig över spiggforskarnas förslag att bedriva yrkesfiske för att motverka och minska den ökande spiggförekomsten. Eller rättare sagt missade jag ett sätt. Som måhända är lite mer realistiskt. Förra gången jag var ute, fick jag nämligen hela tre spiggar:

Jag menar, helt omöjligt skulle det inte vara att sportfiska upp en hel massa om man bara anpassade redskapen lite bättre. Och aldrig någonsin har jag krokat vare sig abborryngel eller gäddyngel.

Det har inträffat då och då  att jag får upp en spigg och det brukar bli bra bilder av det. Inte varje år men sådär varannat eller vart tredje kanske. Men så många som i år har det aldrig blivit. Idag fick till exempel två till. Är det indikation på en allmän ökning av spiggen?
Men visst är det ett bra bevis på att min zilverzara gestaltar en, ur spiggens synvinkel, stor och farlig äkta fisk som retar upp dem till vansinne så de går till våldsam attack mot för att skydda sina ungar.
Men ändå; frågan om vilken fiskart som käkar upp mest av den andra, anser jag fortfarande obesvarad. Alltså är det spiggen som äter upp mer gäddyngel än gäddorna äter upp spigg?

Jag vet inte vilken gång i ordningen jag suckar och beklagar mig över att jag inte dödar och sprättar upp en massa gäddor just för att kolla det. Vad de äter alltså. Jag är genuint nyfiken. Men vid något tillfälle har jag fått gäddor som spottat ut spigg när jag tagit upp dem ur vattnet. Så jag tror inte de räds spiggens tre vassa taggar. Jag förmodar att den förtänksamma evolutionen sett till att inte placera för många nervändar i gäddans munregioner. Där finns mest hårt brosk och rikligt med både små och stora tänder just för att de inte ska rynka på näsan åt abborrar och andra vassa och taggiga fiskarter.
Och att de därför inte heller känner så stor smärta när de får en liten hullinglös Kamasan metkrok #6 i halsen.

Särskilt idag hade varit lämpligt för en grundlig mag-tarmundersökning. För de tre gäddor jag landade befann sig där det även var gott om spigg.

Men ganska rätt har jag tyvärr att det är risk för att gäddbeståndet rent allmänt här omkring är i sjunkande. För jag var ute även den 15 maj och fick inte en enda gädda. Befiskade en lång sträcka under kanske inte helt optimala förhållanden men någon borde jag i alla fall fått, känt, sett eller skrämt iväg. (Men 3 spiggar, som nämnts)

Tillbaka till dagens fiske hade jag en mycket trevlig och skön dag. Eller halvdag för jag var inte ute så länge. Också det en lång sträcka men så typiskt! Alla sträckor har sina bra och sämre delar. Fast det går ju inte att hoppa över de "dåliga" och enbart gå till de bra. Idag låg vindriktningen så att jag långsamt närmade mig den absolut bästa delen av sträckan. Men till min irritation och besvikelse började jag höra ljud därifrån. Bankanden och en motrosåg, tror jag. När jag kom närmare upptäckte jag ett par karlar som höll på och donade och reparerade en brygga där. Och det duger ju inte att hålla på och få gäddor inom synhåll för lokalbefolkningen. Jag försökte vänta ut dem men det gick inte. För det var där jag fick den sista gäddan och vilken upplevelse det är nu när vattnet blivit lite varmare. Fart och fläkt, långa rusningar och (nästan) aldrig ger de upp!

Jag såg även de första näbbgäddorna idag. Men bara ett par som höll på i vattenytan. Inga som följde efter min fluga så många kan det inte röra sig om än.

Jag vadade iland och stod och funderade om jag skulle köra till något annat ställe men under tiden hade solen brutit igenom och det blivt nästan hett, så jag gav upp och körde hem istället. Det är förresten därför den nya vinjettbilden fick lite märkliga färger. Solen och dimman nämligen höll på och kämpade om herraväldet över himlen.