19-06-08

Lördag

Morgonstund

Först ett par ord om det för mig viktiga vattenståndet. Det stämde inte. Jag menar, vilket är rätt, kartan eller verkligheten?
Som i förrgår var jag inne i stan för ett par ärenden. Jag hade av gammal vana kollat vattenståndet på SMHI och det var cirka +18-20 cm om jag minns rätt. Men när jag gick längs Borgmästarfjärden tyckte jag det var lågvatten. Tja, ryckte jag på axlarna och tänkte att det har väl ändrat sig. Ibland kan det gå snabbt. Men så tidigt i morse när jag kollade låg det också på cirka 15-20 cm över. Okej, då kan det vara bra DÄR, tänkte jag och körde dit. Men nog tyckte jag det var allra som högst, normalt. Och senare kunde jag svära på att det blev ännu lägre. Högst en 5-10 cm MINUS. När jag kom hem, kollade jag igen och då tyckte SMHI att det fortfarande låg på cirka 10 cm PLUS. Ja, något konstigt är det...

Hade det inte rått tät dimma tidigt på morgonen hade jag nog valt båten för en premiärtur. Nu blev det extra tidigt vadningsfiske istället. Vilket jag absolut inte ångrade. Möjligtvis att jag inte körde dit ännu, lite tidigare faktiskt.

Vad ska den här bilden visa, månntro? Faktiskt inte mitt fantastiska spö-rullekombo. Den råkade bara komma med.

Nej, det är alla de hundratals spindelnäten. Som märks just vid dimma och / eller morgondagg. Då slog det mig. Mysteriet löst!

Den sista tiden har det stått mycket i olika media om insektsdöden. Tydligen minskar både arter och individer i rask takt och ingen verkar veta exakt varför. Som vanligt finns det olika teorier och en går ut på att det är den allt mer ökande digitala strålningen som dödar insektsägg. Alla dessa routrar, 3, 4 och nu snart 5G-näten, plattor, smartphones och liknande. Fast om det stämmer eller är en teori som mest omfattas av sådana vars favorithuvudbonad är en foliehatt vet jag inte. Men det är klart; ljudet från vindkraftverk orsakar ju cancer som man kan aldrig så noga veta.
Ja, det sista måste vara sant för det kommer från allra högsta ort och när Amerikas President Donald Trump säger det, tror i alla jag att det stämmer.
Men när jag såg alla dessa spindelnät kom jag på att det nog är spindlarna som ligger bakom den omfattande insektsdöden. Spindlar är inte insketer men alla spindlar är rovdjur och äter insekter. Kolla bara alla dessa spindelnät! Absolut inte bara på denna plätt utan så gott som överallt. Sambandet är solklart!  Därför bör spindlar utrotas.

Så ungefär brukar man ju resonera när det gäller den ökande fiskfattigdomen i Östersjön och Västerhavet. Alltså att man anstränger sig att hitta en eller flera djurarter man kan skylla det på. Man brukar i det längsta försöka undvika att peka ut en alldeles spciell djurart som orsak. Här tänker jag på en ganska vanlig invasiv, tvåbenig art som nog är svår att utrota. Och nej, jag menar inte mellanskarven. Helst vill man hitta en annan, mer eller mindre mytisk art, nämligen syndabocken. Exakt hur en sådan ser ut vet jag inte riktigt. Det verkar som den kan anta flera olika former. Och här passar mellanskarven in, absolut. Tillsammans med spigg, svartbult och säl.

Moving on:
Jag hade en ljuvlig morgon! Inte en människa hördes eller syntes på flera timmar. Det enda störande var alla näktergalar som satt och skränade i strandbuskagen. Spegelblankt och lite dimma. Som jag hoppades hade flera gäddor gått upp på grundfladen jag befiskade från djupen under natten för att, förmodar jag, käka spigg. För det fanns det gott om.

Här är den på 3,5 kg. Cirka, får jag säga. Vilken fart! Vilka rusningar! Vilken uthållighet! Så kul!

Fast jag vet inte riktigt om man får eller bör tycka det. Fast det är svårt att förneka att man upplever det på det viset. Det är ju därför man fiskar.

Jag antar att många gäddfiskare sett "Gäddan som alltid högg" på SVT nyligen. Den var väldigt välgjord och mycket fina naturscenerier och intressant. Fast... Jag vet inte...
Så fort en gädda högg, landade de den i en jättehåv. Alltså det var ingen mellantid. Det verkar som de bara vinschade in den på nolltid. Hvergang. Visst, de använde grova grejer men ändå. Hade de klippt bort den, antar jag, långa kampen? För inte ger väl en gädda i 5-8 kilosklassen upp så lätt? Kan det vara för att liksom bespara alla kommentarer om djurplågeri och liknande från en oförstående allmänhet och i synnerhet djärrättsaktivister?
Fast det jag har lite svårt för var alla dessa våldsamma glädjeyttringar så fort de fick napp. Då de tjohooar helt vilt, hoppar jämfota av glädje, dansade runt och klappade händerna, gapskrattade och till sist både pussar gäddan och varandra. Okej, en lätt överdrift där. Jag antar det är en fråga om temperament. Eller dåligt skådespeleri.
 
Eeh, det där att de pussar varandra gällde förresten inte den här filmen. Utan i stället en liknande jag såg för några månader sedan. Då var det Nicklaus Bauer och någon annan som var på samma ställe. Kaitumälven alltså och de flugfiskade åtminstone. De pussade både gäddorna och varandra om jag minns rätt. Fast att de pussar gäddorna oroar mig lite. De borde tänka på smittorisken. Vem vet vad de bär på för skadliga mikrober? Tänk om de smittar ner gäddorna!

Det känns lite märkligt egentligen att folk reser ända upp till Lapplandsfjällen för att fiska gädda i klassiska "äkta" flugfiskevatten som jag har för mig Kaitum utgör. Alltså efter öring och harr. Kanske röding också? Det är väl det gäddorna lever på, antar jag. För att bli så många och så pass stora måste det gå åt enorma mängder "ädelfisk". Eller finns det mört, löjor och liknande där?

Just det, vad hände förresten med det så kallade Norrlandssyndromet? Att så fort de fick upp en gädda, slängde de in den i skogen. Ju fler dess bättre. Aha, nu kommer jag ihåg någonting! Hmm? Vad hette de...? Jovisst, storsloken kallade de sig! Raskt ut på nätet och googla. Vänta ett par sekunder!
Jodå, här några rader som en påminnelse:

"I den lilla jämtländska byn Stugun invid Indalsälven har under ett tiotal år gäddturenringen Storsloken utkämpats. Årets upplaga hålls lördagen den 31 maj och under fyra timmars tävlande gäller det att bonka flest antal kilon gädda. Senast tävlingen hölls var 2012 och då klubbades 1,2 ton gädda. Kritiken, speciellt från sk. ”nättroll” har emellanåt varit synnerligen hätsk främst mot arrangörer, men som också slagit mot deltagare och sponsorer."

Nu kanske det har svängt lite och man insett att det går att tjäna pengar på att marknadsföra gäddfisket till sörlänningar. Men att resa ända upp till fjällen för att fiska gädda...? Ja, ja, det står var och en fritt.

Här en bild på mitt eget... Wait for it! Mitt eget fjällfiske!

Var det också på grund av den tidiga morgonen som det gick ett stim idar där på grundfladen? Jag upptäckte på håll små virvlar och ibland en fena som bröt den spegelblanka vattenytan. Mycket typiskt för ett gäng av de ganska stora fiskarna. De kom inom kasthåll och jag höll på ett tag och försökte få någon att hugga. Det lyckades ett par gånger men ingen fastnade. Utan bara ett fjäll.
Jag ångrade att jag inte bytte fluga. Jag har nämligen med mig ett par så att säga, vanliga flugor i fiskevästen just för sådana här tillfällen. Men risken är stor att när man gjort sig det besväret att stimmet är utom räckhåll.

Tiden gick och mer och mer folk hade vaknat och kommit på att oj, så fint väder det är; nu måste vi ut på sjön! Det var kanotister, små och lite större båtar med folk som stod och kastade.

Då fick jag ett häftigt hugg! Fick en skymt av en långsträckt gulgrön skugga som kom farande och svepte med sig min zilverzare. Sedan blev det åka av som termen lyder.

Problement var bara att inte så långt därifrån hade en båt modell större parkerat sig och ett par, tre upprättstående figurer syntes stå och vifta med långa spön. Väl inom synhåll från mig. Blygsam som jag är, vände jag mig bort och höll ner spöt så gott det gick. Visslade obesvärat och låtsades som det regnade, typ. I annat fall skulle jag faktiskt vadat in mot en brygga i närheten och tagit en gäddselfie. För första gången i år. Kanske den enda, vem vet? Så snabbt och obemärkt det gick, kopplade jag gälgreppet och lossade flugan. Och tog även bilder på den förstås.
I efterhand blev jag därför lite osäker på hur stor den egentligen var. Minst de fyra kilo jag bokade den till. Säkert några hekto tyngre för den var rejält bred över ryggen. Men så noga är det inte.

Den här dagen klassar jag nog som årets mest lyckade. Eller roligaste. Skönaste. Frånsett de jag landade såg jag även flera andra. Hm... Betyder det att allt är som det ska och jag varit allt för pessimistisk tidigare i år vad gäller gäddförekomsten? Nej, tyvärr tror jag inte det. Att det generellt finns färre gäddor per kvadratmeter betyder ju inte att det är helt tomt. Och att flera kan samla sig på mindre områden beroende på väder, vind och bytesförekomst kan fortfarande vara möjligt. Förresten var det en lång sträcka jag befiskade. En, en och halv kilometer, tror jag.

Men att morgonstund har zilverzara i mund, ska jag försöka ta tillvara framöver.