19-06-11

Tisdag

Ett anspråkslöst förslag

Någonting är galet med SMHIs mätning av vattenståndet. Bevisligen. De har två olika sidor där vattenståndet visas; en ny och en gammal. De tar värdena från samma ställen. Det märkliga är att värdena är olika. Från samma klockslag. Som nu i morse kl 03 visade den ena på +3 cm och den andra på +19 cm. Den ena heter "Vattenstånd och vågor" och den andra "Havsobservationer". Mätstation Kungsholmsfort. Mycket märkligt.

Moving on:
Hela tiden kommer det nya rapporter om hur illa ställt det är med gäddförekomsten längs ostkusten. Det är tydligen ynglen som är mest illa utsatta. Men!
Nu har jag kommit på en i mitt tycke, alldeles fantastiskt bra idé hur man kan hjälpa upp situationen. Den är till och med dubbelt bra för den löser två problem samtidigt. Jag kom på den efter mitt förra dagboksblad när jag aktualiserade fenomenet Storsloken och det jag kallade Norrlandssyndromet.

Så! Alla ni gäddhatare i Jämtland och annorstädes där uppe i norr: återuppliva stortävlingen i gäddfångst! Anordna SM i gäddfiske! Eller VM. Samla ihop alla de gamla gängen eller teamen som var aktiva tidigare. Dra upp så många ton gäddor ni kan! Fast med ett undantag. Inget bonkande!
Nej, istället ska alla drag, wobblers, jerkbaits och fula gummibeten utrustas med en enda, hullinglös enkelkrok. Alla gäddorna ska hållas levande. Kanske i en nätsump eller stor håv. Så fort en stor gädda är landad, skickas ett sms till tävlingsledningen som då skickar ut en båt till vederbörande. Så samlar man in alla gäddorna i en eller flera stora tankbilar, typ sådana de har för fisktransport. Alltså med syresatt vatten. När det är klart kör de söderut; närmsta vägen ner till olika kustavsnitt där gäddorna lämpas av. I skytteltrafik.

Alla blir nöjda. Gäddhatarna blir av med gäddorna och gäddkramarna söderut får fler gäddor att gotta sig åt. Det ska vara fina priser förstås och kanske en 50-lapp för alla inlämnade gäddor över 4 kilo. Eller kanske 3 kilo? Men vem ska betala kalaset då?
Äsch, det finns säkert en massa bidrag man kan få från olika myndigheter. Ungefär som när man tillverkar alla dessa gäddfabriker.

Moving on:
Idag var situationen helt olika mot förra gången. Nu blåste det friskt och var mulet och ett svart moln växte långsamt upp söderifrån. Fast en sak var gemensam, nämligen att jag var nere vid kusten väldigt tidigt. Tror jag steg ur bilen kl 05 cirka. Men den ost-nordostliga vinden är svår att hitta lästräckor vid, tycker jag. Eller det är svårbdömt. Därför slösade jag bort minst en halvtimme på att gå ner och kolla på det första, tilltänkta stället hur vindriktningen egentligen låg. På tok för rakt in, konstaterade jag, så jag fick vända och gå tillbaka till bilen och försöka någon annanstans.

Det fick bli på ett liknande ställe som sist. Det dröjde innan jag fick det första hugget och som det kan vara, gäddorna stod relativt tätt på ett par ställen och helt tomt där emellan.

Så här ska minsann inte klagas för även idag fick jag ett par fina gäddor:

Även ett par fina bilder på dem. Hm... Hur kunde jag egentligen få till den här bilden? Helt själv som jag är och inte har jag nån såndära selfiepinne heller.

Och så inträffade det där som absolut inte FÅR hända. Åh, så förargligt det är! Att man får på en stor gädda och jag menar STOR. Och man lyckas varken få syn på den eller få upp den. Att den var något utöver det vanliga fattade jag snabbt. Den bara rusade ut på djupare vatten och först skruvade jag åt slirbromsen men fick snart åter lätta på den för annars skulle något gå sönder. Så höll det på ett tag. Kanske fick jag in en meter ibland men den tog snabbt tillbaka den och in kom den inte. Så plötsligt blev det bara tvärstopp.
Det är ett gammalt knep från gäddornas sida. De kör ner huvudet längs med botten och liksom tråcklar sig fram mellan bottenväxterna. Fast just där var lite märkligt för där fanns inga tångruskor. Jag bände och drog. Vadade än hit och än dit för att få en annan vinkel. Även det gamla knepet att ge löslina och vänta en stund prövade jag. Men ingenting hjälpte. Det var bara att greppa fluglinan och dra. Och dra! Tills något skulle brista. Eller få loss gäddan. Så lossnade det och väldigt tungt kändes det och då trodde jag gäddan satt kvar. Först kom en väldigt stor klump med olika slags brunalger och sist kom zilverzaran med något uträtad krok. Men tyvärr ingen gädda.

Tafsen var inlindad i algerna kors och tvärs och jag stod en lång stund och försökte få loss algklumparna och reda ut trasslet. Det slutade med att jag fick kapa tafsen och binda på ny och byta fluga. Det värsta var att jag inte ens fick en skymt av gäddan. Det är omöjligt att ens försöka gissa hur pass stor den egentligen var. I alla fall minst en 4-5 kilo.
Ja, ja, så kan det gå.

Här åter en fin bild:

Fast den gjorde sitt hopp lite för nära mig så hela fisken kom inte med.

Men även idag fick jag vara nöjd med min fiskedag. Men precis som jag sa sist, var det även idag. Alltså stora områden helt utan gäddor. Särskilt ett annat, ganska litet ställe var det helt tomt på gäddor där jag alltid tidigare både fått och sett ett flertal. Tror det var tredje eller fjärde gången i år.

Men att det lönar sig ur flera synvinklar att vara ute extremt tidigt på morgonen står helt klart för mig. Särskilt nu på sommaren.