19-07-18

Torsdag

Båtfiske

eller

En sån dag!

Den sistnämnda rubriken syftar mest på negativa saker.

Sannerligen en sen premiär för mitt båtfiske. Skandalöst rent ut sagt. Särskilt när man går tillbaka en 30-40 år i tiden då jag sjösatte så fort sista isen gått och gav mig utomskärs nästan oavsett väder. Fast då var det främst havsöringen som lockade och i början ägnade jag mig mest åt spinnfiske. Då är man ganska okänslig för vinden. Nu på senare år har det blivit allt senare sjösättning och allt mindre båtfiske för min del.

Men idag var det faktiskt andra gången jag var ute. Premiärturen gick av stapeln för någon vecka sedan men eftersom jag inte fick med mig någon bra bild lät jag bli att skriva något om den. Därför var jag desto fligare med kameran idag. Så här såg det ut när jag kom fram till Långö och båtbryggan när solen höll på att bryta sig igenom dimman:

På vägen in mot stan var jag orolig och arg för jag körde igenom flera täta dimstråk och befarade den låg tät över havet. Men faktiskt inte. Till min lättnad var det fri sikt till största delen och det var inga problem att komma ut. Det var spegelblankt och hellre det är för mycket blåst som det var förra gången. För flugfiske väl att märka. Eller då var det på gränsen och jag höll mig kring närområdena. Det berodde också på att jag ville testa motorn och mig själv för det tar lite tid att ställa om från vadning till båtfiske.

Både då och nu idag hade jag lågt ställda förväntningar på gäddförekomsten. De uppfylldes delvis bägge gångerna. Då fick jag faktiskt tre gäddor. Två bara i kilosklassen men en på cirka 2,5. Och hade en på över tre som följde efter. Precis som tidigare i år var de mycket ojämnt fördelade. Alltstå helt tomt på många ställen och så fanns det flera på några.
Men stora problem med att ta bilder. Ombord brukar jag mest använda mig av ett litet stativ och kamerans självutlösare. Numer finns det cirka 87 olika finesser på en liten kompaktkamera men den viktigaste är dålig. Tycker jag. På den jag har och även på andra jag kollat, går det bara att välja mellan att den ska ta en bild efter 2 eller 10 sekunder. Därefter får man göra om inställningen.
Gissa om det är lätt att med spöt i ena handen och en vilt kämpande gädda intill båten, att i det läget gå fram i fören, sätta på kameran, ställa in den, rikta den rätt, trycka på knappen med den andra och så på 10 sek lyckas få in gälgreppet, lyfta upp gäddan och ställa eller sätta sig i lämplig position? Och dessutom flina upp sig?
Svar: Det är inte lätt.

Men på fri hand går det förstås ibland att få fina bilder. Som den här:

Ännu längre ut till havs låg dimman tät fortfarande någon timme till. Jag råkade hamna bakom Aspöfärjan på väg ut. Helt vindstilla var det och det dröjde flera timmar innan den första, mycket svaga sjöbrisen började märkas.

 Jag testade tja... Få se... Fyra eller fem ställen utan tillstymmelse till fisk. Bra ställen, vill jag hävda. Det är ju för att det är totalt värdelöst vid stiltje och solsken ju!
Så brukar det hävdas men jag håller inte riktigt med. Jo, att gäddorna blir försiktigare och hellre följer efter än hugger, absolut. Det är ett vanligt disskutionsämne vad det beror på när det inte hugger.
Finns de där men vill inte nappa eller är det tomt på fisk?
Många tror att beror på att de använder fel bete och byter. Ideligen, ideligen. Så får de ett hugg och hurra! Nu hittade jag äntligen rätta betet för idag!
Själv tror att det gäller enbart för selektiva fiskar typ öring och harr uppe i fjällen. Absolut inte för gäddor. Knappt ens för inplanterad regnbåge här nere i södra Sverige. Jo, kanske ibland.

Nej, att det är glest mellan gäddorna numer häromkring vill jag nog vidhålla. Jag såg även ett par nät. De verkade täcka flera hundra meter. Jag tror även jag såg ägaren på avstånd. En yrkesfiskare, antar jag, fast han körde en mindre båt. När jag senare kom dit såg jag nämligen att flötena var märkta. Okej, nu bara antar jag att det var nät avsedda för gädda och ev abborre. 
Det hjälper precis inte upp gäddbestånden. Men jag fattar att det inte är lätt att vara yrkesfiskare heller nu för tiden. De befinner sig i samma situation som typ buffeljägarna i USA i slutet av 1800-talet. Eller torskfiskarna kring Newfoundland som efter några hundra år till sist lyckades fiska slut på (som jag tror) världens allra största torskbestånd. Eller den som högg ner det allra sista trädet på Påskön. Eller han som satt på den gren han höll på att såga av.

Jag läste förresten nyss om ett eventuellt lagförslag att fiskebåtarna skulle kameraövervakas. Fast jag fattade inte riktigt varför. Så här stod det:

"Syftet är att säkerställa att landningsskyldigheten efterlevs. Landningsskyldigheten innebär att all fisk som fångas ska tas ombord och landas i hamn, detta för att undvika slöseri och främja ett hållbart fiske." Och
 "– Trots landningsskyldighet inom EU kastas fortfarande fisk överbord, vilket är ett stort slöseri eftersom fisken dör, säger miljö- och klimatminister Isabella Lövin."

Nej, trots mycket funderande och kliande mig i huvudet, får jag inte riktigt ihop det. Fast i första läget tror jag varken måsar, sälar eller skarvar tycker det är slöseri.
 Moving on:

Nå, sämre sysselsättningar kan man ägna sig åt än att ro omkring, kasta och kolla om man ser någon gädda som följer efter eller till och med hugger. Särskilt i fint och skönt väder.

Så höll jag på och tränade med kameran. För att ställa in den måsta man göra ett antal tryckningar och som sagt, när det är läge, gäller det att skynda på och trycka rätt. Det är också bra att se till att inte ta kort motsols:

Men då och då kom jag till ställen där det fanns gäddor. Jag började få både enstaka hugg och flera som följde efter. Det var riktigt roligt ibland. Men som jag schabblade till det!
Vid ett kast, flög spöts överdel med! Jag befarade att det gått av men lyckligtvis hade överdelen skruvat upp sig och lossnat så det var bara att sätta ihop det igen.

Två fina gäddor miste jag när jag just höll på och försökte få bra bilder på dem. Det tog tid och gäddorna nu på sommaren och som jag brukar hävda, från båt, gör mycket mer motstånd. Bägge lyckades slita sig till sist just eftersom jag hade dem intill båten på kort lina. Ena gången drev jag upp på en sten under tiden till råga på allt. Jag brukar ju slänga i draggen när jag är nära land och får på en gädda. Snopet.

Det var i och för sig inga jättegäddor men lite över tre kilo och det skulle jag vara väldigt nöjd med. Sammanlagt var det förvånansvärt många gäddor som följde efter också. Även det mest i tvåkilosklassen. Så helt dött häromkring Karlskrona är det inte naturligtvis.

Den enda jag fick upp var den här på cirka 1,5 kilo.

Att den kanske ser större ut var absolut inte meningen utan jag fick vara tacksam över att den över huvudtaget kom med på bild:

Så när det blev en alldeles lagom sjöbris och jag hade ett bra område att befiska gick båten sönder. Var syns förresten på bilden ovanför, alldeles nertill, till höger. Årtullen. Ändå hade jag bett båtfirman byta årtullar i höstas för de gamla började ge sig. Min båt har veteranstatus för jag köpte den redan 1975. Den ena skruven gav sig och lossnade delvis. Då var det bara att veva upp, starta motorn och köra hem. Alltså till Långö.

Men på hemvägen, med bilen alltså, stannade jag till vid båtfirman och de lovade faktiskt att redan samma dag, köra dit och kolla om de kunde laga det. Det var bra service minsann!

Det ska ju vara så bra med återanvändning och jag vill inte vara sämre. Därför plockade jag fram gamla förråd med de gäddflugor jag kallade Vit Gäddsara. Det fanns massvis! Från gäddflugfiskets barndom, kan man kalla det. Från den tiden jag hade i prinicip fri tillgång till strutsfjädrar. Ett fantastiskt naturmaterial egentligen. Fin gång i vattnet och som gäddorna älskade det!

 Nackdelen var att flugorna blev tunga och även ganska ömtåliga. Men så började jag gå ner i spöklasser och vadade mer och mer samt att utbudet på olika typer av syntetiska glittermaterial ökade.
Men när jag fiskar från båt och med sjunklina tänkte jag att jag skulle testa igen. Samt att det roligt att sitta vid bindstädet och experimentera.

Slutresultet blev mycket lyckat, tyckte jag. Bunden på lite mindre krok och med en gördel av syntetiskt glitter. Nu även med nerfilad hulling. På den tiden, 80-90-talet trasades de sönder ganska ordentligt också för då var det inte ovanligt man lätt fick en 15-20 gäddor på en dag och flera var på fem kilo och däröver. Nu får man hålla till godo på en på 1,5 kg.
Nej, förhoppningsvis ska det väl bli lite bättre framöver om bara vädret passar de dagar jag vill ut med båten.