19-08-31

Lördag

Åter till Trollemölla

Det här dagboksbladet är mest för sådana som känner till Trollemölla i Degerberga. Fast allra mest för mig själv förstås eftersom detta är en fiskedagbok.

Ingen idé att börja dagens fiske i Nedre Dammen idag som jag annars alltid brukar göra:

Detta är även anledningen till att det inte varit några öppna dagar i höstas och under våren. Allt fiske sker i Övre Dammen och max 8 personer. Alltså att bäcken måste ledas om på något sätt så den inte rinner genom Nedre Dammen av något miljötekniskt skäl. Tror jag. Därför passade han (Pär) på att även gräva ur och omforma den dammen. Förhoppningsvis till det bättre och att allt blir klart till nästa år. Som vanligt skulle jag önska att klubbens tid var om ytterligare ett par veckor just för att undvika ett sådant väder som idag. Och många andra år. Soligt och superhett alltså.

Mycket riktigt; allt som hände, hände innan kl 12. Och äntligen hade jag marginalerna, turen eller slumpen på min sida idag:

Jag satt på min trebenta jägarpall och provkastade mitt nya spö. Det hade jag köpt för några veckor sedan hos flugor.se i Lyckeby. Förra året hade jag råkat sätta mig på mitt gamla #6-spö under båtfiske så det knäcktes. Från båt och därmed sjunklinefiske krävs det ett sådant supergrovt och tungt spö nämligen. Av flera anledningar hade jag inte haft tillfälle att använda det förrän nu. Men det funkade bra.
På sådär tredje eller fjärde kastet, precis när jag förde spöt bakåt för att ladda för nästa kast, kom det en regnbåge och tog flugan. Det gick inte att göra motryck i det läget men det fixade den själv för den satt kvar ända in i håven och upp på land. Äntligen! Dagen räddad!
Flugan benämner jag zilverzara för det är vad den är. Fast med hulling och utan wiretafs. Kanske även en aning kortare också.

Som vanligt därstädes, tror man det bara är en liten fisk på något kilo när man ser den första gången. Men till slut, när den kommer in till stranden efter en lång, seg kamp upptäcker man att den är mycket större. Den här närmare 5 kilo.

En mycket skön känsla uppstår. Målet redan nått, att inte gå bom. När man fått en fisk, går man ner till vindskyddet, väger och rensar den. Man lämnar platsen till andra. Om man nu tror att det spelar någon roll var man står i en damm där fisken förmodligen simmar runt, runt. Däremot i Nedre Dammen kunde det ha betydelse.

Här börjar dimman lätta och solen bryter fram. Allt hetare blev det.

Rent allmänt gäller det här att noga förvalta sina hugg. Jag hade tre och borde ha fått upp tre stora regnbågar men fick nöja mig med två. När jag kom tillbaka från rensningsplatsen såg jag ett vak. Varför inte testa flytlina och stor trollsländenymf, tänkte jag då.
 
Eeh... Ja... Jag hade med mig gäddfiskespöt... Det korta #3-spöt... Mest för att det var riggat och klart och jag var van vid det. Och en bättre rulle. Jag nämnde det naturligtvis inte till någon.

Nå, satte mig tillrätta igen på min pall och började kasta. Där ett vak till! Inom kasthåll till och med! La ett kast ditåt och efter ett par meters hemtagning, upptäckte jag en rörelse intill flugan, det tyngde till; jag lyfte spöt och fast fisk! Snabbt in med löslinan men den löpte ut igen ännu snabbare! Oj, oj, oj som fisken satte av! Där kan man verkligen säga att rullen skrek. Fluglinan försvann och backingen rann iväg. Hur mycket backing har jag egentligen!? Men till sist använde den sig av ett tjuvtrick den kanske lärt av någon gädda. Den dök rätt ner bland sjögräset, snodde runt där och fastnade. Det blev stumt och därmed kunde den lätt slita tafsen. Attans!

Och vill jag påpeka; det hade inte hjälpt om jag hade haft ett grövre spö. Slirbromsen var hårt åtskruvad men vad hjälpte det när en regnbåge i kanske 5-6 kilosklassen sätter högsta fart.

I det läget trodde jag att jag bränt alla mina chanser. Som man inte får så många här. Som jag brukar, byter jag mellan spöna. Använder sjunklinan ibland och så växlar jag över till flytlinan. I vanliga fall kan även växla mellan dammarna men idag gick ju inte det.

Så satt jag där och kastade med det lätta spöt. Gjorde ett kast och lät flugan ligga där ute och skulle göra någonting annat.. Då  plötsligt plaskade det till därute och linan spändes. Fast fisk igen! Även den krokade sig själv! Jepp, Kamasan metkrok är bra! 

Jag gjorde allt jag kunde för att hindra den från att dyka. Satte press på den. Med mitt klass-3-spö... Och det lyckades. Även den här vägde nästan 5 kg.

För min del hände sedan ingenting. Andra fick förstås fisk också. Men inte så där jättemånga. Och ingen landades efter kl 12. Jag avbröt fisket cirka kl 15. Mycket på grund av hettan. Visst, man hade lättat på klädseln så mycket det gick men det hjälpte inte stort. Samlade ihop grejerna och körde hem. Nöjd och belåten. Att jag miste en var förstås inte så kul men jag kompenserades ändå, tyckte jag. Flera fiskmiddagar framöver!

Jag hörde i efterhand att ingen fick någon fisk efter att jag kört hem. Detta i samband med att jag inte lyckades samla ihop alla mina grejer för tydligen hade min ihopknölade skjorta trillat ur min ryggsäck på väg ner till parkeringen.