19-10-10

Torsdag

Blufffiske och fiskebluff

Rubriken med anledning av en artikel från FishEco om just dessa saker. Här, på min fiskedagbokssida är det givetsvis kliniskt rent från dessa företeelser. Eller...?

Kanske inte precis kliniskt men ändå ganska fritt. Det är väl bäst att genast erkänna att jag varit ute två gånger tidigare utan att rapportera om det. Är det dagbok så är det, kan man tycka men när fisket är lika dåligt som vädret och ingenting utöver det vanliga, inträffar må det var mig förlåtet. Jag gick inte ens bom någon av dagarna utan fick var sin gädda i tvåkilosklassen vid bägge tillfällena. Fast å andra sidan befäster det min övertygelse att det finns dåligt med gädda här omkring. Fast i ärlighetens namn ska också säga att då rådde det absolut sämsta fiskevädret jag vet: högvatten, sol, närapå minusgrader och frisk nordlig vind.

Idag blev det lite bättre och utöver gäddor, fångade jag denna regnbåge:

Det brukar bli fina bilder och ovantsående inget undantag.

I artikeln om fiskebluffar nämndes någon som visade upp två stora abborrar som var misstänkt lika. Jag minns att jag själv anmärkte på det i något dagboksblad för kanske ett halvår sedan. Åtminstone tror jag det var dem som åsyftades. Sedan att (så gott som alla) som får en stor fisk och som ska förevigas, håller upp den så nära kameran att, som jag brukar säga, kamerlinsen riskerar att smetas ner av fiskslem, är en annan sak.

Nå, ingen risk att jag skulle försöka överdriva längd, storlek eller tyngd på mina 6 gäddor idag. Samtliga tagna på samma, ganska långa zilverzara som syns på bilden:

Alla var ovanligt små, till och med med mina mått mätt. Men fångstglädjen var närapå lika stor i alla fall. Jag läste nämligen även en annan artikel i den digitala FishEco-magazinet av Jan O. Där han försökte analysera orsakerna till att vi håller på med det vi gör. Fiskar alltså. Det har väl även jag ägnat mig åt flera gånger under årens lopp och vi kom nog fram till ungefär samma slutsatser. Att det ligger i generna hos oss. Att det varit livsavgörande i flera miljoner år av får förhistoria att det fanns folk som tyckte det var roligt att fånga saker. Det vill säga fisk. Vi benämndes jägare och samlare och att fiska är väl egentligen något slags mellanting mellan att jaga och samla. Och att den där fångstglädjen fortfarande finns starkt kvar genetiskt, mer eller mindre hos många av oss.

Likaså om inte precis bevisar, så åtminstone talar mitt sätt att fiska för den så kallade strandvattenhypotesen. Alltså hur det kom sig att "vi" plötsligt reste oss upp på två ben istället för att förflytta oss mer eller mindre på alla fyra som våra närmaste apsläktingar. För sådär fem till åtta miljoner år sedan inträffade det. Många forskare tror att det berodde på att "vi" levde i en vattenrik miljö och vadade omkring och fångade fisk och plockade skaldjur. Att det då gynnade oss att gå två ben, upprätt. Det skulle också förklara bland annat varför vi är hårlösa och har underhudsfett som vattenlevande däggdjur till stor skillnad mot landlevande. Alltså "hårlösa" i motsats till att vi har päls.
Så visst är jag ett levande bevis på att den teorin stämmer. För att vada omkring på halvmeterdjupt vatten och fånga fisk är det roligaste sättet att fiska, believe me.

Jan O tog upp ämnet i samband med att vi, det vill säga sportfiskarna, riskeras att utsättas för diverse miljövänners och djurrättsaktivisters mer eller mindre osakliga angrepp på oss. Nu åter aktuellt med att vissa vill förbjuda c & r. Jag håller med det han säger till stor del. Fast menar man allvar att man från så att säga officellt håll, vill minimera skaderiskerna för tillbakasläppta fiskar, bör man agera för hullinglösa enkelkrokar istället för flera stora, hullingförseda trekrokar på alla de olika spinnbetena som finns. Men den allra största missen han gör är att han helt och hållet "glömmer" att med ett enda ord nämna det alltmer ökande och i allt mer hysteriska former tagande sig tävlingsfisket. Det tycker jag är det organisrade sportfiskets allra ömmaste akilleshäl, vidöppet för kritik från alla möjliga håll.
Fast jag undrar om jag inte någon gång tidigare ordat om detta...?

Moving on:

Den här storleksklassen höll mina samtliga gäddor idag:

På bilden syns även 50 cm-märket på spöt. Det satte jag dit efter att jag fick en havsöring på två år sedan och blev lite osäker på om den höll måttet på just 50 cm. Men det gjorde den med lite råge till och med. 30 cm upp sitter nästa märke.

Ibland när jag är ute, råkar man bli vittne till lite ovanliga händelser. Eftersom man inte alltid har några fakta att gå efter, får man spekulera själv. Som här till exempel:

Bäst jag stod utvadad och kastade, hörde jag ett "putt, putt, putt, putt, från en båt med inombordare som långsamt kom körande en bra bit ut. Min första tanke blir alltid "Hoppas den inte är på väg mot mig!" Då hörde jag nya motorljud. Ett våldsamt vrålande från en stark motor och militärbåten på bilden kom körande i full speta! Fram mot inombordaren, rundade den och stannade.
Oj, tänkte jag, nu tar de en tjuvfiskare! Men det var fel. Efter en kort konversation, fortsatte inombordaren nämligen och militärbåten (eller var det Kustbevkningen?) ökade gasen, vände och körde tillbaka i samma fulla speta.

Tyvärr lär jag aldrig få reda på vad det hela gick ut på. Kanske ville de bara fråga vad klockan var?

Men det är alltid kul när det händer något utöver det vanliga.